Mathias Bred: Olyckskorparna på skam – stort stöd för kung Charles

Det råder kröningsyra i London. På lördag kröns Charles III till kung. Ritualen innehåller lager på lager av traditioner och till sin kärna är kröningen uråldrig. De som säger att monarkin är en feodal institution har inte läst på tillräckligt. Stora delar av kröningsceremonin fanns på plats flera århundraden innan normanderna införde länsväsendet i England. Den brittiska monarkin är – näst Japan – världens äldsta.

Bara en institution som är förändringsbenägen kan överleva genom så olika tidsåldrar. Om den stagnerat hade den inte funnits kvar. I kröningsceremonins mest hemliga del – som inte kommer visas i TV – smörjs Charles till kung av den anglikanska kyrkans biskopar, vilket påminner om att kungamakten en gång hämtade sin legitimitet hos Gud.

Men slår man upp brittiska dagstidningar blir man varse att så inte längre i fallet. Idag hämtar monarkin i stället sin legitimitet i demokratin – uttryckt genom ständiga opinionsundersökningar. Kungahusets opinionssiffror diskuteras kontinuerligt och pressen förspiller inget tillfälle att se tecken på att stödet skulle avta. Många förväntade sig nog också att drottning Elisabets död skulle innebära ett stort tapp för monarkin.

Men en ny större opinionsundersökning, baserad på 11 000 intervjuer i hela Storbritannien och som är gjord med anledning av kröningen, visar att den uråldriga institutionen har fortsatt folkligt stöd. Om Storbritannien skulle hålla folkomröstning om monarkin nu skulle 56 procent rösta för att behålla den. Bara 23 procent skulle rösta för dess avskaffande.

En majoritet för monarkins bevarande finns dessutom såväl i Wales och Skottland som i England. En majoritet finns också både bland de väljare som röstade för och de som röstade emot Brexit. Till och med bland Labourväljarna är andelen som vill bevara monarkin större än den som vill ha republik. Monarkin verkar alltså fylla något av den samlande roll som dess förespråkare brukar lyfta fram.

Men den aktuella mätningen, som är gjord av den konservative partiveteranen och filantropen Michael Ashcrofts opinionsinstitut, innehöll följdfrågor som ger ytterligare intressant kunskap om britternas syn på sin monarki. Till exempel är det få monarkister, bara sju procent, som är för kungahuset i ur och skur. De flesta förväntar sig omfattande reformer under Charles regeringstid.

På andra sidan är det få av republikanerna som ser avskaffandet som en viktig fråga. Merparten av de som svarade att de skulle rösta ja till avskaffande säger sig vara republikaner främst av principiella skäl. Hela 69 procent säger att de var nöjda med sättet monarkin fungerande under Elisabeth II, och 77 procent av dem anger att frågan om republik inte är brådskande eller särskilt prioriterad.

Det är alltså en ganska typisk brittisk bild som framträder. Ingen sida i frågan om monarkin har särskilt många fanatiker. Det viktiga är att det fungerar.

Om vi vågar lita på Ashcrofts opinionsundersökning kan Charles III se fram mot sin regeringstid med tillförsikt. I varje fall om han sköter sina kort och fortsätter att förändra monarkin så att den speglar sin tid.

Mathias Bred är politisk redaktör för SNB