Magnus Nilsson; Nationalist och dansk frihetshjälte


2001


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

När Blair och hans pressekreterare tappar den totala kontrollen går
det ofta katastrofalt illa för dem.
När det nu i maj eller kanske redan
i april blir val i Storbritannien blir det
en bedömning av Blair. Och den som
läst om New Labour undrar hur det
kommer sig att han förväntas vinna
igen. Nästan alla pekar på att det beror
på Tories svaghet än Labours styrka.
Och det är Blairs lycka. Han sitter nog
kvar men inte för att han är en så stor
s~ärna som han beskrivs utanför hemlandet utan för att Hague ännu inte
fått ordning på sitt parti.
Jones och Rawnsley beskriver
samstämmigt hur det fungerar. Och
lika väldokumenterat. Det är bra
reportage av ett snitt som är vanligt
också i USA men aldrig i Sverige. Vi
skryter om vår öppenhet men det är
uppenbart att det inte räcker. Det
kommer inga bra reportageböcker
om politiken i Sverige. Varför?
POLITISK BIOGRAFI
Nationalist och dansl< frihetshjälte
Av Magnus Nilsson
E
RLING FOSS var en typisk
företrädare för den danska högborgerligheten.
Hans far, Alexander Foss,
var industriman och konservativ politiker, och Erling gick i
hans fotspår. Det som gör honom
intressant för eftervärlden och motiverat historikern Mogens Riidiger att
skriva hans levnadshistoria, är dock
främst den roll han kom att spela
under andra världskrigets tyska
ockupation av Danmark. Foss engagerade sig tidigt i motståndet mot
nazismen, och efter att han tvingats
i landsflykt till Sverige blev han medlem av Frihetsrådet, som fungerade
som inofficiell dansk exilregering.
Historieskrivningen om Danmarks industriledare under andra
världskriget har ofta kretsat kring
motsättningarna mellan deras ekonomiska intressen och den nationella frihetskampen, men Riidiger vänder på kuttingen och försöker spåra
ett positivt samband mellan Foss
sociala position och hans engagemang i motståndsrörelsen. Fast riktigt övertygande blir han aldrig. För
det som gjorde att Foss blev motståndsman var snarare hans starka
nationalistiska övertygelse än hans
ledande position i näringslivet. I själva verket var det ju just bland de välbärgade borgarna som man återfann
många av dem som höll sig väl med
tyskarna och tjänade stora pengar på
den nationella förnedringen, något
som Foss själv var både medveten
om och upprörd över.
NEJ TILL ANPASSNING
För nationalisten Foss var den officiella danska samarbetspolitiken förkastlig. Visserligen kunde han acceptera att man samarbetade för att undvika att tyskarna installerade en
marionettregim, men när förhandlingar och samarbete efterträddes av
aktiv anpassning ansåg han att regeringen svek. På samma sätt accepterade han visst handelsutbyte med Tyskland, samtidigt som han opponerade
sig starkt mot dem som till exempel
tillverkade vapen åt ockupanterna.
Själv avsade han sig konsekvent
inkomster från aktieinnehav i företag
som samarbetade med tyskarna.
Foss var alltså en stark kritiker av
den sociala miljö han hörde hemma
Per Heister (pheister@europarl.eu.int)
är redaktör för Svensk Tidskrift.
BOKFAKTA
Författare: Andrew Rawnsley
Titel: Servants of the People
Förlag: Hamish Hamilton, 2000
Författare: Nicholas Jones
Titel: Sultans of Spin
Förlag: Victor Gollancz, 1999
inom, och under kampen mot de
tyska ockupanterna kom han rent av
att samarbeta med klassfienden. Liksom i många andra länder hämmades den danska motståndsrörelsen i
stor utsträckning av att man inte förmådde lägga förkrigstidens politiska motsättningar åt sidan. Till exempel ansåg många liberaler och socialdemokrater att det var minst lika
viktigt att hålla de danska kommunisterna kort som att slåss mot den
nazistiska ockupationsmakten. För
Foss var dock den nationella friheten så värdefull att han, trots sina
djupt konservativa värderingar, kom
att bli en av dem som arbetade hårdast för att kommunisterna skulle
beredas plats i motståndsrörelsen.
NATIONALISMEN ANGELÄGEN
Berättelsen om Erling Foss och hans
engagemang i motståndsrörelsen är
ett stycke bortglömd historia, något
som förmodligen beror på att nationalism över huvud blivit politiskt
suspekt under efterkrigstiden. Men
trots detta, och trots att man påstår
att vi nu lever i en globaliserad värld,
känns Foss funderingar kring nationen väldigt angelägna.
En del av samarbetspolitiken
som Foss särskilt starkt motsatte sig
gällde planerna på en valuta- och
tullunion med Tyskland. Utan att på
något sätt försöka koppla samman
Nazityskland och EU skulle jag vilja
hävda att Foss förmodligen skulle ha
l
r-tr-tro
’ClJ
r-tc::

lSvenskTidskrift l2oo1, nr 1l~~
varit lika kritisk till EMU som till
den ekonomiska unionen med Tyskland. Någon röst som påminde om
Foss hördes emellertid inte i folkomröstningsdebatten, där nationalismen istället togs på entreprenad
av chauvinisten Pia Kjzersgaard och
hennes Danskt Folkeparti.
Danskarnas nej till EMU var ett
ställningstagande för det nationella
oberoendet, och genom att lyfta fram
exemplet Erling Foss visar Riidiger att
det kan inordnas i en demokratisk
tradition. Den konservative industrimannen och nationalisten Erling Foss
inte framstår som en anakronism,
utan representant för en tankeriktning som i högsta grad är aktuell.
POLITISK HISTORIA
USA-historil<er med politisl< näsa
Av Carl Johan Ljungberg
S
OM SON TILL EN radikal
Harvardhistoriker och själv
intresserad av den amerikanska politikens framväxt
blev Arthur M Schlesinger,
jr närmast en celebritet när John F
Kennedy 1960 utnämnde honom till
speciell rådgivare i Vita huset. Som
”offentlig intellektuell” deltog den
självmedvetne forskaren inte bara i
den historia som just blev till, utan
gav också Kennedy-administrationen akademisk glans. Med boken De
1000 dagarna formade Schlesinger
ett par år efter Kennedys död ett lika
ståtligt som ordrikt porträtt. Det
satte spår i presidentens eftermäletill dess att mindre respektfulla forskare grep sig an vad som kallats
”den mörka sidan av Camelot”.
Arthur Schlesinger, född 1917, har
inte hymlat med sina vänstersympatier. Vänster – men inte så att han
miste kontakt med den mäktiga ”vitala center”, som han ansett bärande i
amerikansk politik. Han har skickligt
lyckats passa in historiens händelser i
en ”liberal”, dvs närmast socialdemokratisk ideram. I Schlesingers sätt att
se det förflutna kan utstuderade samband med dagspolitiken skönjas.
För att stärka Amerikas radikala
rötter gjorde Schlesinger till exempel
om den populistiske president
Andrew Jackson, kanske den mest
IJ lSvensk Tidskrift l2oo1,nr 1l
okunnige, omdömeslöse och maktmissbrukande ledare som USA
någonsin har haft, till en reformhjälte av rang förebådande såväl Franklin
D Roosevelt som Kennedy. Att Jacksons strävan att vädja direkt till folket
över huvudet på det ”korrumperade” Washington också betydde att
han vädjade över huvudet på konstitutionen förbigick Schlesinger. Vari
hans lands frihetsarv består ringar
han med lätt hand in, med hjälp av
den franske 1800-talsimmigranten
Crevecoeurs ord om att amerikanen
önskar ”lägga bakom sig alla gamla
fördomar och sedvänjor”.
I en ny memoar A Iife in the 20th
Century: Innocent Beginnings 1917-
1950 (Houghton Mifflin, 523 s) serverar Schlesinger en sky av notiser
från en växlande bana, men tyvärr
få nyheter eller djupare reflektioner.
Däremot nämns många kända män
och kvinnor som han fått möta
genom åren. Författaren avslöjar, att
han till skillnad från många andra
på 30-talet inte tilltalades av kommunisterna därför ”att de inte vet
hur man argumenterar på ett lugnt,
sansat och intelligent maner”. Det
senare hade Schlesinger själv lärt sig.
Inför Stalinväldet kände han visserligen oro, men mer därför att detta
kunde hota det demokratiska partiets anspråk på att företräda den proMagnus Nilsson (mno@worldonline.com) är frilansjournalist.
BOKFAKTA
Författare: Mogens Riidiger
Titel: Uden Tvivl: Erling Foss
1897-1982
Förlag: Gyldendal
gressiva vänstern än för det omänskliga agerandet i sig.
Bland det Schlesinger utforskat
finns Roosevelts reformprogram New
Deal, som fick den federala byråkratin
att växa i rasande takt. I detta program ser han det amerikanska folkstyrets triumf, krönet på en utveckling alltsedan Andrew Jackson. En
växande centralmakt, med svaga motvikter tycks allmänt föga ha bekymrat honom. Mot de upplysta reformvännerna utmålar Schlesinger, då som
nu, en missunnsam klick av förmögna reaktionärer. För de republikanska
presidenterna och deras motiv tycks
han sakna förståelse.
Den som skärskådar hjärtan vet
kanske, om Schlesinger på analytiska
grunder bytt lojalitet mellan olika presidentkandidater efter Kennedy, eller
om han bara habilt vänt kappan efter
vinden. På 90-talet har Schlesinger fått
mothugg då han mot kraven på
öppna gränser och etnisk mångfald
hävdat att enheten och sammanhållningen i USA omöjliggör en helt fri
invandring. En ”kult av etniciteten”
på bekostnad av de amerikanska värdena har ingen vän i honom.
I dag finns därmed mänga av
Arthur M Schlesingers fiender till vänster. Detta, möjligen, till hans häpnad.
Carl Johan Ljungberg (cjl@brevet.nu) är fil dr i statskunskap och författare.
BOKFAKTA
Författare: Arthur M. Schlesinger Jr
Titel: A life in the 20th Century:
Innocent Beginnings 1917-1950
Förlag: Houghton Mifflin 2000