Magnus Nilsson; Den gode vilden i Expressen
2001
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Den gode vilden
i Expressen
1 av Magnus Nilsson
P O Enquist är en typisk vänsterintellektuelL Han skriver elegantare varianter
av sådana texter som vanligtvis produceras av sossekansliet på Sveavägen.
En intelligent Lars Stjernqvist, typ.
D
EN 26 JULI skriver
han iExpressen om
Arthur Engberg.
Artikeln är föranledd av Håkan
Blomqvists nyss utkomna bok
Socialdemokrat och antisemit?
Arthur Engberg var en
framstående socialdemokrat.
Han var riksdagsman, minister
i Per Albin Hanssons regering
och innan dess chefredaktör för
Arbetet och Socialdemokraten.
Under en tid var han också
brinnande antisemit- ”judekommunismen” – en uppfattning som
han dock senare tog avstånd från.
I praktiken var det väl så att den
unge Engberg kom till Uppsala på
1910-talet och råkade på fel människor
och influenser. Men som mognande
människa kom han efterhand på att antisemitismen var en felaktig och obehaglig lära.
Redan i början av 30-talet har Engberg uppmärksammat
nazismen och blivit avskräckt.
Håkan Blomqvist, liksom Enquist, laborerar med
tanken på att rasbiologiskt färgad antisemitism inte är en
folklig föreställning. I stället hade den sin grund i
akademiska kretsar, bland annat på grund av att judarna
framgångsrikt konkurrerade inom konst och vetenskaper.
O
CH vrSST, det är i så fall varken första eller sista
gången bisarra politiska ideer fått fäste och utvecklats inom den akademiska världen. Under 70-talet
frodades den marxistiska dårskapen vid universiteten.
I dag feminismen. Efterfrågan från ministerierna och
medieeliten styr den fria tanken.
Stacken har sina lagar.
Men det är alltså inget konstigt
med Engbergs utveckling. Tanken
att judarna hittat på stalinismen
för att åstadkomma världsherravälde är trots allt rätt fnoskig även
med den tidens mått mätt.
Ungdomsförvillelsen övergår i
mogen eftertanke. Så har det varit
för många.
MEN DET ÄR INTRESSANT ATT
se hur detta beskrivs av P O
Enquist i Expressen. Enquist måste
stilla sin klåda att partipolitisera allt.
Engberg får inte bara vara en vanlig
människa som blev sosse. Han måste ha
varit en äkta sosse. Född sosse. Sosse av
det rena blodet.
I slutklämmen skriver han:
”Den dolda historien om Arthur Engberg
berättar i så fall om hur en arbetargrabb tvättar av
sig den akademiska gyttjan, och börjar tänka själv.”
Det är alltså inte den mogne akademikern, på väg
mot att bli en del av den absoluta makteliten i samhället,
som överger antisemitismen utan en ”arbetargrabb”.
Det klassbundna, goda ursprunget bryter åter fram hos
Engberg. Det var det vi visste: den gode vilden är en sosse!
Men det mest fantastiska med alltsammans är att
Engberg enligt Enquist i denna gudomliga metamorfos
har blivit arbetargrabb.
När han föddes var han nämligen lantbrukarson i ett
bapisthem.
Magnus Nilsson (magnus.nilsson@frank.se) är konsult på
Frank Kommunikation.
-o
o
……
…………
ru:
…………([)
……
lSvensk Tidskrift l2001, nr 4111J
i Expressen
1 av Magnus Nilsson
P O Enquist är en typisk vänsterintellektuelL Han skriver elegantare varianter
av sådana texter som vanligtvis produceras av sossekansliet på Sveavägen.
En intelligent Lars Stjernqvist, typ.
D
EN 26 JULI skriver
han iExpressen om
Arthur Engberg.
Artikeln är föranledd av Håkan
Blomqvists nyss utkomna bok
Socialdemokrat och antisemit?
Arthur Engberg var en
framstående socialdemokrat.
Han var riksdagsman, minister
i Per Albin Hanssons regering
och innan dess chefredaktör för
Arbetet och Socialdemokraten.
Under en tid var han också
brinnande antisemit- ”judekommunismen” – en uppfattning som
han dock senare tog avstånd från.
I praktiken var det väl så att den
unge Engberg kom till Uppsala på
1910-talet och råkade på fel människor
och influenser. Men som mognande
människa kom han efterhand på att antisemitismen var en felaktig och obehaglig lära.
Redan i början av 30-talet har Engberg uppmärksammat
nazismen och blivit avskräckt.
Håkan Blomqvist, liksom Enquist, laborerar med
tanken på att rasbiologiskt färgad antisemitism inte är en
folklig föreställning. I stället hade den sin grund i
akademiska kretsar, bland annat på grund av att judarna
framgångsrikt konkurrerade inom konst och vetenskaper.
O
CH vrSST, det är i så fall varken första eller sista
gången bisarra politiska ideer fått fäste och utvecklats inom den akademiska världen. Under 70-talet
frodades den marxistiska dårskapen vid universiteten.
I dag feminismen. Efterfrågan från ministerierna och
medieeliten styr den fria tanken.
Stacken har sina lagar.
Men det är alltså inget konstigt
med Engbergs utveckling. Tanken
att judarna hittat på stalinismen
för att åstadkomma världsherravälde är trots allt rätt fnoskig även
med den tidens mått mätt.
Ungdomsförvillelsen övergår i
mogen eftertanke. Så har det varit
för många.
MEN DET ÄR INTRESSANT ATT
se hur detta beskrivs av P O
Enquist i Expressen. Enquist måste
stilla sin klåda att partipolitisera allt.
Engberg får inte bara vara en vanlig
människa som blev sosse. Han måste ha
varit en äkta sosse. Född sosse. Sosse av
det rena blodet.
I slutklämmen skriver han:
”Den dolda historien om Arthur Engberg
berättar i så fall om hur en arbetargrabb tvättar av
sig den akademiska gyttjan, och börjar tänka själv.”
Det är alltså inte den mogne akademikern, på väg
mot att bli en del av den absoluta makteliten i samhället,
som överger antisemitismen utan en ”arbetargrabb”.
Det klassbundna, goda ursprunget bryter åter fram hos
Engberg. Det var det vi visste: den gode vilden är en sosse!
Men det mest fantastiska med alltsammans är att
Engberg enligt Enquist i denna gudomliga metamorfos
har blivit arbetargrabb.
När han föddes var han nämligen lantbrukarson i ett
bapisthem.
Magnus Nilsson (magnus.nilsson@frank.se) är konsult på
Frank Kommunikation.
-o
o
……
…………
ru:
…………([)
……
lSvensk Tidskrift l2001, nr 4111J