Ledare; Valet handlar om europavägen
1994
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
VALET HANDLAR OM
EUROPAVÄGEN
S
å har partierna bestämt att folkomröstningen om ert svenskt inträde i EU skall äga rum i november 1994.
Det är ingen hemlighet att meningarna
varit delade om lämplig tidpunkt for folkomröstningen. Moderatema hade helst sett
den på valdagen och centern hade foredragit enjuniomröstning. November var socialdemokraternas idealtid och eftersom
socialdemokraterna är den svaga länken på
ja-sidan och en utdragen diskussion om
tidpunkter bara hade spelat nej-sidan i
händerna, blev det som socialdemokraterna ville.
Bakom detta val av tidpunkt döljer sig
naturligtvis en socialdemokratisk forhoppning om en valseger i september som ger
en framgångsvåg långt in i november. Officiellt heter det dock att skälet till en november-omröstning är att EV-frågan därmed kan hållas utanfor själva valrörelsen.
Det kan ifrågasättas om det är möjligt. Det
kan dessutom ifrågasättas om det ens vore
rimligt och riktigt.
Att helt hålla frågan om Sveriges väg in
i Europa utanfor valet av en ny riksdag och
regering skulle vara rimligt under två omständigheter. Ingen av dem foreligger.
För det forsta skulle det vara rimligt och
möjligt om folkomröstningen hade handlat antingen om att bli medlem eller att
forbli vid vad det alltid har varit. Nu handlar dock inte folkomröstningen om ja eller
inte ja till EU, utan om ja eller nej, där nej
är ett vägval betydligt mer dramatiskt än ett
p.
Redovisa alternativ
Detta innebär att väljama inte bara bör ta
ställning i folkomröstningen, utan också
bör pröva partiemas valprogram mot den
linje de foreträder i folkomröstningen.
Ger man svenska folket ett råd, måste
man också kunna ge råd om fOljdema.
Nej-partierna bör, om de är seriösa,
kunna redovisa alternativ som inte bara är
dagdrömmar om nordiska unioner eller
SVENSK TIDSKRIFT 69
världsbrödraskap. De måste också kunna
redovisa ett nedskärnings- och saneringsprogram får svenska offentliga utgifter
av en sådan dramatisk art att Sverige klarar
det konkurrenshandikapp och den ekonomiska oro som blir fåljden av ett nej. Det
torde vara årets understatement att säga att
vänstern och miljöpartiet inte har levt upp
till dessa minimikrav. Tvärtom har de fårt
fram fårslag som, om de skall kunna betalas, kräver en ekonomisk tillväxt av
medlemskapsstorlek flera gånger om.
Vuxen mandatet
För ja-partierna räcker det inte att söka
väljamas mandat får den politik man vill
fåra i Sverige, utan de är också skyldiga
att redovisa vilken politik de vill fåra får
Europa. Detja-parti som på valdagen begär väljamas fårtroende får de kommande fyra åren utan att ha en politik får
Europa, är inte vuxen mandatet.
Partier som saknar mening om ett
svenskt medlemskap i EU – om det fortfarande finns sådana – kan rimligen heller
inte ha någon särskild uppfattning om
vilken politik som bör fåras i Sverige och
bör i konsekvensens namn avstå från att
ställa upp i riksdagsval.
Knarkande kontinent
Den andra möjligheten, att bortse från
EU i höstens val, är bara möjligt om det
EU vi har att ta ställning till i någon enda
liten söm hade påmint om det som skildras i TV:s Glashuset. I detta program, och
i alltfår många liknande exempel, målas
bilden upp av en knarkande, myglande,
skrämmande, fårgiftad kontinent i kontrast till det rena, hederliga Norden.
Hela frågan om svenskt medlemskap i
EU blir som om vi skulle fatta beslut om
någon slags nationell charterresa till
Mykonos: vi kan stanna hemma och ha
det bra. Eller så kan vi resa. Vi får visserligen utsikt från rummet, men dyrt blir
det. Vi tvingas lyssna till grannar som talar konstiga språk, se slemma figurer på
gatorna och vem vet om man inte kan bli
matfårgiftad.
Vi och dom
Perspektivet är, som påpekats en
granskning från Näringslivets mediainstitut, vi och dom. Vi – hederliga
svenskar, vanligt folk. Dom – utlänningarna, pamparna, tyskarna. Det är lätt att
blir upprörd över att svenska folket skall
behöva bli fåralämpat varje kväll som inskränkt och enfaldigt. Men vad värre är,
att i den sortens journalistik som tillåts
dominera EV-skildringarna möts de värsta klyschorna från såväl högerpopulism
som vänsterextremism på ett sätt som kan
ge kalla kårar på varje humanist och europe.
Det är inte en rotaryklubb vi skall gå
med i. Att gå med i EU är inte som att
åka p~ charterresa där det kan vara trevligt att fålja med, men inte hela världen
om man missar trippen. Ett svenskt medlemskap i EU och därefter en svensk politik får ett framgångsrikt EU, är kanske
den viktigaste uppgiften får Sverige i vår
livstid. Därmed är det också den viktigaste valfrågan.
70 SvENsK TIDSKRIFT
Fred och frihet
Svensk Tidskrift var bland de allra forsta i
Sverige att plädera for europeisk gemenskap. För mer än trettio år sedan skrev
Gunnar Heckscher i Tidskriften:
”Vi anser inte detta Europa stå i motsats mot universella enhetssträvanden,
utan finner tvärtom där en väg att
komma längre. Det gäller på det kulturella området, därfor att vi tror att svensk
kultur kan göra en insats i Europa och att
europeisk kultur kan göra en insats i världen. Det gäller på det ekonomiska områ-
det: det Europa till vilket vi strävar efter
att fa ansluta oss, är inte ett avskilt,
protektionistiskt ekonomiskt system utan
ett Europa med öppen ekonomi och
växande handelsutbyte med hela världen.
Det gäller politiskt: genom vårt bidrag till
stabilisering av läget i vårt hörn söker vi
medverka till fred och frihet i Europa
och därmed också till att minska krigshotet i världen.”
Det skrevs 1963. 1994 är det sannare
än någonsin.
Rättelse
l SvT 1/ 94 föll olyckligtvis slutet på sista meningen i Thomas Gi.irs artikel Svenskheten inför
uya prövuiugar bort. Den skalllyda så här: ”Därför kan man med rätta säga att frågan om den
europeiska integrationen också handlar om vad för slags samhälle Sverige skall vara i sitt förhållande till den stora grupp invandrare som nu är medborgare i landet utan att etniskt vara
svenskar.”
SVEN SK TIDSKRII:T 71
EUROPAVÄGEN
S
å har partierna bestämt att folkomröstningen om ert svenskt inträde i EU skall äga rum i november 1994.
Det är ingen hemlighet att meningarna
varit delade om lämplig tidpunkt for folkomröstningen. Moderatema hade helst sett
den på valdagen och centern hade foredragit enjuniomröstning. November var socialdemokraternas idealtid och eftersom
socialdemokraterna är den svaga länken på
ja-sidan och en utdragen diskussion om
tidpunkter bara hade spelat nej-sidan i
händerna, blev det som socialdemokraterna ville.
Bakom detta val av tidpunkt döljer sig
naturligtvis en socialdemokratisk forhoppning om en valseger i september som ger
en framgångsvåg långt in i november. Officiellt heter det dock att skälet till en november-omröstning är att EV-frågan därmed kan hållas utanfor själva valrörelsen.
Det kan ifrågasättas om det är möjligt. Det
kan dessutom ifrågasättas om det ens vore
rimligt och riktigt.
Att helt hålla frågan om Sveriges väg in
i Europa utanfor valet av en ny riksdag och
regering skulle vara rimligt under två omständigheter. Ingen av dem foreligger.
För det forsta skulle det vara rimligt och
möjligt om folkomröstningen hade handlat antingen om att bli medlem eller att
forbli vid vad det alltid har varit. Nu handlar dock inte folkomröstningen om ja eller
inte ja till EU, utan om ja eller nej, där nej
är ett vägval betydligt mer dramatiskt än ett
p.
Redovisa alternativ
Detta innebär att väljama inte bara bör ta
ställning i folkomröstningen, utan också
bör pröva partiemas valprogram mot den
linje de foreträder i folkomröstningen.
Ger man svenska folket ett råd, måste
man också kunna ge råd om fOljdema.
Nej-partierna bör, om de är seriösa,
kunna redovisa alternativ som inte bara är
dagdrömmar om nordiska unioner eller
SVENSK TIDSKRIFT 69
världsbrödraskap. De måste också kunna
redovisa ett nedskärnings- och saneringsprogram får svenska offentliga utgifter
av en sådan dramatisk art att Sverige klarar
det konkurrenshandikapp och den ekonomiska oro som blir fåljden av ett nej. Det
torde vara årets understatement att säga att
vänstern och miljöpartiet inte har levt upp
till dessa minimikrav. Tvärtom har de fårt
fram fårslag som, om de skall kunna betalas, kräver en ekonomisk tillväxt av
medlemskapsstorlek flera gånger om.
Vuxen mandatet
För ja-partierna räcker det inte att söka
väljamas mandat får den politik man vill
fåra i Sverige, utan de är också skyldiga
att redovisa vilken politik de vill fåra får
Europa. Detja-parti som på valdagen begär väljamas fårtroende får de kommande fyra åren utan att ha en politik får
Europa, är inte vuxen mandatet.
Partier som saknar mening om ett
svenskt medlemskap i EU – om det fortfarande finns sådana – kan rimligen heller
inte ha någon särskild uppfattning om
vilken politik som bör fåras i Sverige och
bör i konsekvensens namn avstå från att
ställa upp i riksdagsval.
Knarkande kontinent
Den andra möjligheten, att bortse från
EU i höstens val, är bara möjligt om det
EU vi har att ta ställning till i någon enda
liten söm hade påmint om det som skildras i TV:s Glashuset. I detta program, och
i alltfår många liknande exempel, målas
bilden upp av en knarkande, myglande,
skrämmande, fårgiftad kontinent i kontrast till det rena, hederliga Norden.
Hela frågan om svenskt medlemskap i
EU blir som om vi skulle fatta beslut om
någon slags nationell charterresa till
Mykonos: vi kan stanna hemma och ha
det bra. Eller så kan vi resa. Vi får visserligen utsikt från rummet, men dyrt blir
det. Vi tvingas lyssna till grannar som talar konstiga språk, se slemma figurer på
gatorna och vem vet om man inte kan bli
matfårgiftad.
Vi och dom
Perspektivet är, som påpekats en
granskning från Näringslivets mediainstitut, vi och dom. Vi – hederliga
svenskar, vanligt folk. Dom – utlänningarna, pamparna, tyskarna. Det är lätt att
blir upprörd över att svenska folket skall
behöva bli fåralämpat varje kväll som inskränkt och enfaldigt. Men vad värre är,
att i den sortens journalistik som tillåts
dominera EV-skildringarna möts de värsta klyschorna från såväl högerpopulism
som vänsterextremism på ett sätt som kan
ge kalla kårar på varje humanist och europe.
Det är inte en rotaryklubb vi skall gå
med i. Att gå med i EU är inte som att
åka p~ charterresa där det kan vara trevligt att fålja med, men inte hela världen
om man missar trippen. Ett svenskt medlemskap i EU och därefter en svensk politik får ett framgångsrikt EU, är kanske
den viktigaste uppgiften får Sverige i vår
livstid. Därmed är det också den viktigaste valfrågan.
70 SvENsK TIDSKRIFT
Fred och frihet
Svensk Tidskrift var bland de allra forsta i
Sverige att plädera for europeisk gemenskap. För mer än trettio år sedan skrev
Gunnar Heckscher i Tidskriften:
”Vi anser inte detta Europa stå i motsats mot universella enhetssträvanden,
utan finner tvärtom där en väg att
komma längre. Det gäller på det kulturella området, därfor att vi tror att svensk
kultur kan göra en insats i Europa och att
europeisk kultur kan göra en insats i världen. Det gäller på det ekonomiska områ-
det: det Europa till vilket vi strävar efter
att fa ansluta oss, är inte ett avskilt,
protektionistiskt ekonomiskt system utan
ett Europa med öppen ekonomi och
växande handelsutbyte med hela världen.
Det gäller politiskt: genom vårt bidrag till
stabilisering av läget i vårt hörn söker vi
medverka till fred och frihet i Europa
och därmed också till att minska krigshotet i världen.”
Det skrevs 1963. 1994 är det sannare
än någonsin.
Rättelse
l SvT 1/ 94 föll olyckligtvis slutet på sista meningen i Thomas Gi.irs artikel Svenskheten inför
uya prövuiugar bort. Den skalllyda så här: ”Därför kan man med rätta säga att frågan om den
europeiska integrationen också handlar om vad för slags samhälle Sverige skall vara i sitt förhållande till den stora grupp invandrare som nu är medborgare i landet utan att etniskt vara
svenskar.”
SVEN SK TIDSKRII:T 71