Kommunism kan skada din hälsa allvarligt

Magnus Utvik
Med Stalin som gud – Tre tonår i en kommunistisk sekt
Norstedts 2011

Efter att ha läst Med Stalin som gud – tre tonår i en kommunistisk sekt väcks oron, inte för personer som begår misstaget att gå med i en kommunistisk verksamhet, utan snarare för de runtomkring, mig själv inräknad. Misstron mot den borgerliga tendensen att jobba på universitet och ha glasögon verkar, läst mellan raderna, inte bara de Röda khmererna i Kambodja haft. Magnus Utvik beskriver en skrämmande fanatism bland kommunister. Hans förklaring till den är enkel och kan sammanfattas i ett ord: Tro. Dessa människor var inte rationella utan de hade en tro. Konsekvenserna av tron kan minst sagt vara tråkiga, speciellt för dem som inte delar den.

Boken tar utgångspunkt i Utviks medlemskap i KPS (Kommunistiska Partiet i Sverige) där han var med från 17 till 20 års ålder. Han blev aldrig fullvärdig medlem i partiet och hade därmed inte insyn i de centralt beslutande organen som det hade varit extremt intressant att ta del av insikter om. Däremot erbjuds en inblick i vardagslunken för fotsoldaten i revolutionen som aldrig blev av, om man väljer att använda deras vokabulär.

Historien är driven och välskriven. Utvik berättar om hur tio procent av lönen skulle gå till partiet och hur medlemmarna sålde sina värdesaker för att finansiera verksamheten. Deras umgänge begränsades. Episoder om när Utvik fraktionerade sönder den lokala dåvarande Ung vänster-föreningen lämnar ett lätt bisarrt intryck men det var så de arbetade. Vidare får mötet med skolkamraten och senare politiske chefredaktören för Svenska Dagbladet PJ Anders Linder leendet att närma sig öronen. Spännande episoder till trots är det ganska många transportsträckor med flygbladsutdelning och rödvinsdrickande, detta är dock naturligt eftersom han försöker berätta hur det var i verkligheten.

Utvik är inte den enda som såg att det handlade om en tro. Joseph Schumpeter, mest känd för sina bidrag till nationalekonomin genom idéer om innovationer och kreativ förstörelse, gör i boken ”Capitalism, Socialism and Democracy” (1942) en lång kirurgisk avrättning av marxismen. Han landar bland annat i att marxismen är en religion:

”To the believer it presents, first, a system of ultimate ends that embody the meaning of life and are absolute standards by which to judge events and actions; and, secondly, a guide to those ends which mankind, or a chosen section of mankind, is to be saved”.

Det är samma absolutism som Utvik såg i KPS. Eftersom de satt inne med den absoluta sanningen, fanns det, likt hos vissa religiösa fanatiker, heller inte några gränser för vad som kunde göras mot dem som inte delade deras uppfattning. Eller som KPS ordförande Andreas Persson uttryckte det vid partisammanslagningen i november 1987:

”Kamrater, jag har inte planerat och planerar inte att misshandla, tortera eller avrätta några partimedlemmar. Däremot inte sagt att man alltid kan klara kampen mot revisionismen utan lite skit under naglarna.” (Med Stalin som gud)

KPS bildades 1982 ur SKF/ML (som i sin tur var en tidigare sammanslagning av NKF, SKEG och VRU) och upplöstes elva år senare. Partiet hade aldrig fler än hundra medlemmar, även om det exakta antalet är oklart. I en vänster vars kombinationer verkade vara tagna slumpvis från en låda med Alfapetbrickor var KPS den som var mest ögonbrynshöjande. Det var i alla fall något som alla andra vänstergrupper kunde enas om. Utöver det var det aldrig mycket enighet.

Att borgerliga element skulle till korrektionsläger efter revolutionen är så självskrivet att det knappt tas upp i Utviks bok. Snarare ligger fokus på förrädarna i det borgerliga Vänsterpartiet och Socialdemokraterna som båda uppfattades som kapitalismens lakejer. Eftersom bokstavssekterna var så små och imploderade ofta var det dock mer rödvin än handling. Det hade varit intressant att veta vad som hindrade KPS från att gå från ord till handling.

Det som gör boken läsvärd är att man får se fanatismen i ett rätt naket tillstånd. För att kunna besegra något måste man förstå det. Det finns anledning att vara rädd för fanatiska sekter, oavsett vem de håller som gud. Genom att förstå mekanismerna bakom dem kan de motverkas eller åtminstone minimeras. Utvik har på ett hedervärt sätt beskrivit sitt förflutna och med detta verk kommer säkerligen många att hjälpas, dels genom att andra kan göra upp med det förflutna och dels för att det står som en varning mot alla typer av sekteristisk tro.

Jonas Grafström är doktorand i nationalekonomi vid Luleå Tekniska Universitet och går Svenska Nyhetsbyråns skribentskola