Klas Östman; Vietnam – det nödvändiga kriget
2000
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
VIETNAMKRIGET
Vietnam
det nödvändiga l<riget
Av Klas Östman
Michael Linds nya bok utmanar många väletablerade
föreställningar om Vietnamkriget. Grundtesen är att
upptrappningen av det amerikanska engagemanget i
mitten av 1960-talet inte alls var ett strategiskt misstag.
V
ISSERLIGEN BORDE man
ha valt en annan militär taktik, men om
USA hade visat sig ovilligt att alls stödja en
allierad som Vietnam skulle det ha
setts som ett skrämmande förebud
av många andra allierade, hävdar
Lind.
I en global snöbollseffekt skulle
en rad västvänliga regimer i tredje
världen ha närmat sig östblocket och
även kärnländerna i det amerikanska allianssystemet, som Västtyskland och Japan, hade förmodligen
finlandiserats. Beläggen för sin tes
ser Lind bland annat i den allmänna rusning över till det västliga lägret
som faktiskt inträffade när Sovjetunionen började vackla i slutet av
1980-talet.
MORALISKA KRIG
Inte heller moraliskt var Vietnamkriget ett misstag, enligt Lind. I alla
fall inte om man vill hävda att somliga krig faktiskt är moraliskt berättigade, till exempel för att bekämpa
totalitära motståndare.
En jämförelse med Koreakriget
är upplysande – det kriget kostade
ännu fler liv än det vietnamesiska.
Argumenten som anförts mot Koreakriget är till stora delar desamma
som de mot Vietnamkriget: sydsidans ledning var amerikanska marionetter som inte förtjänade internaEl] lSvensk Tidskrift l2ooo,nr 41
tionellt stöd, medan motsvarigheten
på nordsidan var genuina nationalister, allierade med Sovjet och Kina
bara på grund av UsA-imperialismens hot mot den nationella suveräniteten. Och så vidare.
IHÅLIG PROPAGANDA
Idag är det dock knappast någon
som hävdar att Sydkorea borde ha
lämnats åt sitt öde. Ihåligheten i Kim
Il-Sungs propaganda blev snart
uppenbar. Detsamma har tyvärr inte
gällt Ho Chi Minhs.
Lind har en nyttig genomgång av
det totalitära förtryck som västliga
krigsmotståndare envist har försökt
förklara bort. Mest förödande för
Vietnamrörelsens idyllisering av
”farbror Ho” är kanske att en synnerligen försiktig bedömning av
antalet avrättade under 1950-talets
tvångskollektivisering av jordbruket
uppgår till15.000 personer. Andra
har talat om 100.000. Många tusen
oppositionella hade också mördats
under de utrensningar som leddes
av hjältegeneralen Giap direkt efter
andra världskrigets slut. Och detta,
nota bene, innefattar alltså bara dem
som dödades med kallt blod, inte
några dödsfall som på något sätt kan
skrivas på krigskontot.
Boken bekräftar också, på nytt,
att FNL alltid styrdes av Hanoi, som
aldrig hade för avsikt att tillåta
någon opposition i ett ”befriat” Sydvietnam, samt att kriget alls icke
vanns av gerillans barfotasoldater,
burna på det arbetande folkets axlar,
utan av pansarstyrkor ur den reguljära nordvietnamesiska armen.
I Sverige har propagandan från
de hårdföra kommunisterna i FNLrörelsen fortfarande ett fast grepp
över den allmänna opinionen. Bilden av Vietnamkriget är egentligen
den enda del som ännu inte har raserats i den modell av världen som
vänstern byggde upp under det kalla
kriget.
SAMMA ANDAS BARN
Det blev extra tydligt då jag nyligen
fick ett vykort från en annars mycket omdömesgill vän. Han var på resa
i Vietnam och vykortet föreställde
en grällt färglagd och leende Ho Chi
Minh. Säkert var det tänkt som en
ironisk drift med föråldrad propagandakitsch.
Ett liknande skämt med en bild
av Augusto Pinochet vore dock helt
otänkbar i civiliserade sällskap. Trots
att Pinochet och Ho var samma
andas barn, beredda att med våld
röja undan alla som inte delade
deras samhällsideaL Och trots att
Pinochets offer var väsentligt färre
än Hos, enligt den forskning som
Lind stöder sig på. Historiesynen är
märkligt skev.
Vietnam: The Necessary War är
således en välbehövlig revision av
antikverade dogmer och retar naturligtvis gallfeber även på dagens vänster. För den är Vietnamkriget ju en
av de viktigaste befästa punkterna i
kampen om samhällets moraliska
kommandohöjder. Det kommer att
dröja innan de sista trogna överger
den helgonlike farbror Ho.
Klas Östman (klas.ostman@telia.com)
är historiker vid Stockholms Universitet.
BOKFAKTA
Författare: Michael Lind
Titel: Vietnam: The Necessary War
Förlag: The Free Press, 1999
Vietnam
det nödvändiga l<riget
Av Klas Östman
Michael Linds nya bok utmanar många väletablerade
föreställningar om Vietnamkriget. Grundtesen är att
upptrappningen av det amerikanska engagemanget i
mitten av 1960-talet inte alls var ett strategiskt misstag.
V
ISSERLIGEN BORDE man
ha valt en annan militär taktik, men om
USA hade visat sig ovilligt att alls stödja en
allierad som Vietnam skulle det ha
setts som ett skrämmande förebud
av många andra allierade, hävdar
Lind.
I en global snöbollseffekt skulle
en rad västvänliga regimer i tredje
världen ha närmat sig östblocket och
även kärnländerna i det amerikanska allianssystemet, som Västtyskland och Japan, hade förmodligen
finlandiserats. Beläggen för sin tes
ser Lind bland annat i den allmänna rusning över till det västliga lägret
som faktiskt inträffade när Sovjetunionen började vackla i slutet av
1980-talet.
MORALISKA KRIG
Inte heller moraliskt var Vietnamkriget ett misstag, enligt Lind. I alla
fall inte om man vill hävda att somliga krig faktiskt är moraliskt berättigade, till exempel för att bekämpa
totalitära motståndare.
En jämförelse med Koreakriget
är upplysande – det kriget kostade
ännu fler liv än det vietnamesiska.
Argumenten som anförts mot Koreakriget är till stora delar desamma
som de mot Vietnamkriget: sydsidans ledning var amerikanska marionetter som inte förtjänade internaEl] lSvensk Tidskrift l2ooo,nr 41
tionellt stöd, medan motsvarigheten
på nordsidan var genuina nationalister, allierade med Sovjet och Kina
bara på grund av UsA-imperialismens hot mot den nationella suveräniteten. Och så vidare.
IHÅLIG PROPAGANDA
Idag är det dock knappast någon
som hävdar att Sydkorea borde ha
lämnats åt sitt öde. Ihåligheten i Kim
Il-Sungs propaganda blev snart
uppenbar. Detsamma har tyvärr inte
gällt Ho Chi Minhs.
Lind har en nyttig genomgång av
det totalitära förtryck som västliga
krigsmotståndare envist har försökt
förklara bort. Mest förödande för
Vietnamrörelsens idyllisering av
”farbror Ho” är kanske att en synnerligen försiktig bedömning av
antalet avrättade under 1950-talets
tvångskollektivisering av jordbruket
uppgår till15.000 personer. Andra
har talat om 100.000. Många tusen
oppositionella hade också mördats
under de utrensningar som leddes
av hjältegeneralen Giap direkt efter
andra världskrigets slut. Och detta,
nota bene, innefattar alltså bara dem
som dödades med kallt blod, inte
några dödsfall som på något sätt kan
skrivas på krigskontot.
Boken bekräftar också, på nytt,
att FNL alltid styrdes av Hanoi, som
aldrig hade för avsikt att tillåta
någon opposition i ett ”befriat” Sydvietnam, samt att kriget alls icke
vanns av gerillans barfotasoldater,
burna på det arbetande folkets axlar,
utan av pansarstyrkor ur den reguljära nordvietnamesiska armen.
I Sverige har propagandan från
de hårdföra kommunisterna i FNLrörelsen fortfarande ett fast grepp
över den allmänna opinionen. Bilden av Vietnamkriget är egentligen
den enda del som ännu inte har raserats i den modell av världen som
vänstern byggde upp under det kalla
kriget.
SAMMA ANDAS BARN
Det blev extra tydligt då jag nyligen
fick ett vykort från en annars mycket omdömesgill vän. Han var på resa
i Vietnam och vykortet föreställde
en grällt färglagd och leende Ho Chi
Minh. Säkert var det tänkt som en
ironisk drift med föråldrad propagandakitsch.
Ett liknande skämt med en bild
av Augusto Pinochet vore dock helt
otänkbar i civiliserade sällskap. Trots
att Pinochet och Ho var samma
andas barn, beredda att med våld
röja undan alla som inte delade
deras samhällsideaL Och trots att
Pinochets offer var väsentligt färre
än Hos, enligt den forskning som
Lind stöder sig på. Historiesynen är
märkligt skev.
Vietnam: The Necessary War är
således en välbehövlig revision av
antikverade dogmer och retar naturligtvis gallfeber även på dagens vänster. För den är Vietnamkriget ju en
av de viktigaste befästa punkterna i
kampen om samhällets moraliska
kommandohöjder. Det kommer att
dröja innan de sista trogna överger
den helgonlike farbror Ho.
Klas Östman (klas.ostman@telia.com)
är historiker vid Stockholms Universitet.
BOKFAKTA
Författare: Michael Lind
Titel: Vietnam: The Necessary War
Förlag: The Free Press, 1999