Kajsa Wilhelmsson; Mycket att lära av Trump


2004


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

Mycket att lära
avTrump
l av Kajsa Wilhelmsson
Stora företag har små problem med svensk arbetsrätt.
Små företag däremot har stora problem med den.
Och i själva verket drabbas de arbetslösa värst.
D
E SVENSKA DOKUSÅPORNA handlar mest
om att ha sex, supa och slåss- eller i bästa
fall om att lära sig mjölka kor. I det ociviliserade, kulturellt efterblivna och vulgära
USA är man värre. Där handlar den mest
populära dokusåpan om att sköta ett arbete så framgångsrikt som möjligt. Första vinsten är, ve och fasa, inte
någon resa, skivkontrakt eller ens kontanter utan något
så borgerligt som ett chefsjobb. Den framgångsrike entreprenören och miljardären Donald Trump gör dokusåpa
av arbetsmarknaden.
I sista avsnittet av The Apprentice får deltagarna lära
sig vikten av att kunna sparka folk. Efter att deltagarna har
utfört ett antal arbetsuppgifter och bedömts efter vad de
åstakommit är det till slut två personer kvar som ännu
inte blivit utröstade- det vill säga som inte fått sparken
av Trump. De två finalisterna får i uppgift att arrangera
en golftävling respektive en välgörenhetsgala. De har fått
välja sina medarbetare, personal bland de tidigare
utslagna ur tävlingen. Själva tävlingen avgörs efter genomförd uppgift först av två domare som givetvis inte kan
enas utan måste överlåta beslutet till Trump. Trump konstaterar att de utmärkta kandidaterna genomfört sina
uppgifter väl. Men. Det som fäller avgörandet är att en av
de två inte har gett en medarbetare som ljugit för honom
sparken. Trump konstaterar att man inte har råd med
den typen av svaghet om man ska lyckas bygga framgångsrika företag. Mannen som varit snäll och låtit den
ur sin personal som ljugit och bedragit honom få en ny
chans och behålla jobbet, förlorar tävligen.
Detta enkla domslut bryter säkert mera mot svensk
moraluppfattning än något som hittills förekommit i
svenska dokusåpor. Och detta tror jag är ett typiskt
svenskt problem. I det verkliga livet kunde hans undfallenhet mot denna enskilda person resulterat i att alla
andras jobb riskeras. En kedja är inte starkare än den
svagaste länken. Det måste vara enkelt och självklart att
I!J lSvensk Tidskrift 12004, nr 61
göra sig av med den anställda som inte passar in, som
missköter sig eller som helt enkelt inte längre behövs.
Annars har inte företagen råd att utvecklas, växa och
möta framtidens utmaningar. Företagen behöver kunna
anpassa personalens mängd och kompetenser till sina
behov. Annars blir det inga nya jobb. Kan man inte
sparka en riskeras alla andras jobb.
Jag lärde mig tidigt att så var fallet eftersom jag växte
upp i småföretagarmiljö. Med bra personal kan man lösa
alla problem och få företag att fungera även när det är
som motigast. Med dålig personal är man chanslös även
när ekonomin är som bäst. Sköter man sig inte och är
en god arbetsgivare har man å andra sidan inte någon
personal när ekonomin är på topp om man inte betalar
så höga löner att man inte kan fylla lagren tills sämre
tider kommer.
Kort kan man konstatera:
Arbetsgivaransvar är viktigt- arbetsrätten är skadlig.
När jag var kårpolitiskt aktiv hade vi ett exempel på
hur Trumpexemplet fungerar i verkligheten. Uppsala
studentkår drev av någon outgrundlig anledning bokhandel på en annan högskoleort. Verksamheten utsattes
för lokalkonkurrens och gick back. Problemen hopade sig
också på hemmaplan. Kårstyrelsen, i vilken jag satt, ville
inte lägga ner och absolut inte minska personalstyrkan då
man inte tyckte man skulle göra det om man inte absolut måste. Det vore hårt. Jag argumenterade emot och
tyckte man skulle skära i tid för att rädda kvar verksamheten och några arbetsplatser. Men i bred politisk enighet beslöt de övriga att ”ta ansvar” för jobben och inte ge
någon sparken. Det slutade med att vi fick lägga ner helt.
Alla förlorade. Kedjan brast för att man inte tagit bort
den svaga länken – dvs den olönsamma verksamheten i
tid.
Senare har jag kommit att arbeta med informationsfrågor i samband med bland annat personalnedskärningar. En amerikansk platschef konstaterade under en
Kvinna med historia av psykisk obalans, oförklarliga
nakenvandringar i ökenmiljö och umgänge med socialt
belastade individer. Kort sagt oanställbar. Donatello,
Maria Magdalena, 1400-talet. Musea Nazianale
dell ’Opera del Duorna, Florens.
av processerna där relativt många fick lämna sina arbeten att det finns undantag men ofta är det bättre också
för dem som tvingas lämna sina arbeten. De tvingas ta
tag i sina liv och göra något annat, nytt och som bär
mera hopp för framtiden. Och jag tror han har rätt. Jag
tar inte i om jag konstaterar att det är en vanlig svensk
sjuka att man sitter på jobbet mer för att bevaka sin position och känna trygghet än att göra saker man trivs med
och tycker är viktiga. Tryggheten på svensk arbetsmarknad kanske gör gott för stunden men den betyder att
alltför många sitter och vantrivs på sina jobb. I bästa fall
hoppas de fortfarande på bättre tider istället för att skapa
bättre tider.
STORT
Men det är kanske inte så konstigt. Att börja och sluta på
ett arbete i Sverige är en stor sak. Vårt arbete är vår trygghet och vår identitet.
När jag jobbade på ett väldigt svenskt företag som
skulle omorganisera för att kunna möta kommande
utmaningar på bästa sätt så var det första VD sa, när han
skulle berätta om omorganisationen, att ingen skulle få
sparken. Processen och organisationen blev sedan väldigt konstig när denna relativt lilla organisation skulle
byggas om utan att någon fick gå. Hur bygger man om en
organisation så att chefen som inte bör vara chef får vara
kvar men ändå inte?
Men det går väl att överleva att man inte kan göra
sig av med personal som spelat ut sin roll.
Vad värre är att personal som skulle kunna spela en
roll inte får chansen eftersom företagen aldrig kan ta
några risker när de anställer och därmed håller sig till
vita högerhänta köttätande män med trevlig dialekt och
utseende. För att vara säker på att inte göra några misstag. Eftersom det blir så dyrt med felanställningar.
Den som såg Göran Rosenbergs USA-bevakning inför
presidentvalet noterade en intervju med en man med
några få tänder i en bar någonstans i mitten av USA.
Mannen förklarar att han inte får rösta eftersom han är
dömd två gånger för grova brott. Han fortsätter dock
med att om han fick skulle han rösta på Bush då han
haft jobb under hans tid som president. Jag har svårt att
tänka mig att en person med få tänder och två domar
för grova brott alls får något jobb i Sverige. En förutfattad mening som delas med så många att det idag ges
återställande tandvård till arbetslösa för att de ska ha en
chans att få ett jobb. Och då skall vi bara inte tala om
hur svårt invandrare har det att få in en fot på arbetsmarknaden. Redan ett krångligt utländskt namn brukar
ju avskräcka arbetsgivare från att ens kalla till intervju.
Man chansar inte när man anställer i Sverige idag.
Det är svårt att bli av med personal. Nu föreslår regeringspartiet till och med att provanställda ska ha förtur
till jobb. Vad är poängen med provanställningar i så fall?
Men det gör det allt tydligare att det gäller att tänka sig
ordentligt för innan man låter någon ens sätta foten på
en arbetsplats. Det går inte att testa om någon är bra
trots dåliga tänder, saknar arbetslivserfarenhet eller referenser. Varför chansa och anställa någon när man sedan
inte kan bli av med dem utan stora kostnader och överväldigande besvär.
Hur många är det då som aldrig får chansen och vilka
drabbas? Den svenska anställningstryggheten blir i praktiken ett sätt att stänga ute kvinnor i fertil ålder, kvinnor
med slöja, invandrare i största allmänhet eller män som
verkar lite slitna och har få referenser. Och värre blir det.
Vad är provanställningar värda om den provanställde får
förtur till jobbet? Det kommer att bli ännu svårare att
få jobb för de som inte passar in i mallen.
Frågan är om det är så bra att i alla lägen alltid få
behålla sitt jobb en dag till. En klok fackföreningsordförande sa till mig att det värsta är att vänta och inget
veta utan att kunna ta tag i saker.
Och det är ju i detta limbo som vi alla på svenska
arbetsmarknaden är: vet vi egentligen om vi behövs eller
ej. Skulle vår tjänst finnas och skulle just vi ha den om
arbetsgivaren hade ett verkligt val?
Företag som behöver skära ner har det svårare i tex
Frankrike. Det värsta problemet med den svenska arbetsrätten är inte att det är omöjligt att avskeda personal.
z
):>:
;;o
,……
z
Gl
(/)
r,……
<
lSvensk Tidskrift l2oo4, nr 61 m
Det går att avskeda personal men det är komplicerat liksom hela arbetsrätten som sådan.
SMÅFÖRETAGARPROB LEM
Stora företag har inte alltför mycket problem. De har
resurser nog för att förstå och följa gällande lagar och
regler. Men hur aktuellt känns det för en småföretagare
att först tex köpa Notisums info om arbetsrättsregler,
uppdateringar etc för 680 kr i kvartalet plus moms per
arbetsplats. För att inte tala om hur omöjligt det sedan
vore att också gå igenom och läsa det man får för pengarna:
• Bevakade listor med olika myndighetsföreskrifter
· Genvägar till de viktigaste lagarna med arbetsrättsanknytning
• En specielllaglista med alla relevanta arbetsrättsförfattningar ur SFS.
· En standardlaglista med de viktigaste arbetsförfattningarna.
Det räcker inte med att vi har en arbetsrätt som alla ställer sig bakom istället för att diskutera i former av arbetsmoral och arbetsgivaransvar. Nej vi tilltror inte individerna och företagen något sunt förnuft eller moral.
Vi har istället till och med en särskild arbetsdomstol
i Sverige. Med 21 anställda. Därtill kommer de ledamö-
ter som utsetts efter förslag från arbetsgivare- och arbetstagarsidan.
Några av de mål som just nu behandlas i arbetsdomstolen är illustrationer till krånglet kring avskedande av
personal. Facket vill undanröja en varning som meddelats
en arbetstagare vid Försäkringskassan i Halmstad för att
denne har gjort obehöriga sökningar i försäkringskassans/arbetsgivarens datasystem. Anledningen till att en så
banal sak som en varning kan bli domstolssak är att varningar är mycket viktiga i svensk arbetsrätt eftersom de
behövs för att så småningom kunna avskeda en medarbetare på laglig grund. Har man inte först delat ut skriftlig varning kan man inte göra sig av med anställda som
missköter jobbet. Det tänkte nog inte Trump på. Och hur
många små företagare har koll på sådant? De flesta chefer
talar ut med personalen istället för att se till att de uppfyller arbetsrättens formella krav på en varning.
Inte ens landstingen som vanligen är de största
arbetsgivarna i en stad klarar av arbetsrätten. Inte ens
de mest basala saker som när ett anställningsavtal egentligen uppkommer. Landstinget i Uppsala har i arbetsdomstolen uppe ett fall om hurvida avtal har träffats om
anställning tillsvidare och om i så fall saklig grund förelegat för uppsägning. Hur många mindre och medelstora företag har inte erfarenhet av att plötsligt haft en
tillfälligt anställd inne så mycket att den plötsligt haft
rätten till en fast tjänst. Hur många provanställningar
mlSvensk Tidskrit! l2004, nr 61
har inte bara löpt på utan att eftertanke tills tillsvidareanställning automatiskt trätt i kraft?
När jag fick min första provanställning tog jag detta
på fullt allvar -jag trodde verkligen jag skulle utvärderas och bedömas efter 5 månader och sedan något slags
besked ges. Icke sa nicke- allt bara löpte på. Och sedan
har jag lärt mig att detta är vanligt och att dessutom är
det först efter mer tid än så som man kan börja se om det
var rätt person man valde.
Ett av de mera anmärkningsvärda fallen man hittar i
Arbetsdomstolens arkiv har som parter SEKO- Facket för
Service och Kommunikation och Sveriges Byggindustrier
och Svensk Banproduktion AB, Nacka. De tvistar om saklig grund för uppsägning förelegat avseende en arbetstagare
som lagts tilllast bland annat åsidosättande av säkerhetsföreskrifter vid elarbeten, olovlig frånvaro, hot mot personalchef samt missbruk av mobiltelefonabonnemang.
Arbetsdomstolen har i och för sig under målets handläggning interimistiskt förordnat att arbetstagarens anställning omedelbart skall upphöra. Men man undrar ju över
hur en arbetsrelation skulle se ut om man överhuvudtaget
kan ifrågasätta avskedande när företaget anser att medabetaren gjort sig skyldig till allt detta. Sant eller inte så kan
det inte fungera att arbeta ihop. Det kan inte vara rimligt
att sådana dåliga relationer ska behöva prövas i domstol.
Strax under 400 mål avgörs om året. Vissa skulle säkert
behöva prövas även utan dagens omfattande och komplicerade lagstiftning. Men knappast alla. Om anställningsrelationer togs mindre på dödligt allvar och mer som
de affärstransaktioner de är- om än väldigt viktiga sådana
-så skulle arbetsbyten, uppsägningar mm inte kunna förstöra identititeter och liv på det sätt det gör idag.
Arbetsrätten slår fast att arbetstagaren är en värdelös
stackare under fackets beskydd. Bortglömt blir att det
är en kompetent människa som säljer en tjänst. Och den
som köper tjänsten behöver den för sin verksamhet.
Företag behöver konkurrera inte bara med högre löner
utan med att vara goda arbetsgivare. Det som borde hyllas är arbetsgivaransvar också för förlamade och inte den
förlamande arbetsrätten. Avtalsrätten skyddar en eventuellt svagare part redan idag. Den borde helt kunna
ersätta arbetsrätten.
Flera borde följa Trumps råd. Då kunde vi kanske få
en bättre tillväxt och flera jobb. Det kunde kanske bli
mindre dramatiskt att få sparken för det vore lättare att
få nytt jobb. Den som fått sparken kunde vara en erfarenhet rikare i stället som i Sverige, stigmatiserad och
dömd till utanförskap.
Och flera än köttätande högerhänta vita män kunde
kanske få chansen till alla möjliga jobb.
Kajsa Wilhelmsson (sandicka@skynet.be) är jur kand
och kommunikationsrådgivare.