Johan Söderström: Ingen rysk uppgörelse med det förflutna

Den tyska termen Vergangenheitsbewältigung betyder försöket att analysera, smälta och lära sig att leva med det förflutna. Det syftar i synnerhet på Förintelsen. I det tyska samhället har förbrytelserna i samband med 2: a världskriget under decennier debatterats och problematiserats. Genom lärande och ständig hågkomst har generationer tyskar vaccinerats mot diktatur. För som filosofen George Santayanas konstaterade: ”De som glömmer sitt förflutna är dömda att upprepa det”.

I slutet av 1990-talet var Vergangenheitsbewältigung fortfarande en framkomlig väg för Ryssland. KGB:s arkiv hade öppnats och det hade under president Jeltsin växt fram en djungel av fria medier. I presidentvalet 1996 fick den åldrande presidenten visserligen hjälp att klamra sig fast vid makten tack vare en mycket smutsig valkampanj och stöd från oligarkerna och mediemogulerna Boris Berezovsky och Vladinir Gusinsky. Medieklimatet präglades av oligopol och mediemogulerna skydde inte odemokratiska metoder för att stötta makten. Trots det: Jeltsin hade till skillnad från sin efterträdare Putin demokratiska reflexer. Det var inte hans och statens mål att ta kontrollen över media.

Historien under Putin är väl känd. En första åtgärd var att kväsa oligarkerna och skrämma dem från att ägna sig åt politisk påverkan. Berezovsky och Gusunsky flydde landet efter konfrontation med Kreml. Den som gick längst i sin strävan efter politisk påverkan bland oligarkerna, Michael Chodorkovskij, fängslades. Utvecklingen under den nye härskaren utgör en vandring bort från en uppgörelse med det förflutna till allt starkare tendenser att släta över forna förbrytelser mot mänskligheten.

Parallellt med ett allt trängre utrymme för pressfrihet, yttrandefrihet, politiska partier och mänskliga rättigheter har Kreml sedan ett drygt decennium tillbaka även sökt ta kontrollen över historien. Ryska Högsta domstolens förbud mot Memorial under julhelgen kan ses som den sista spiken i kistan för en utveckling som pågått i över ett decennium.

Internationella Memorial arbetar med att bevara minnet av dem som föll offer för politiska förföljelser under Sovjetunionen. Organisationen grundades i slutet av 1980-talet av bland annat av 1975-års fredspristagare till Nobels minne, Andrej Sacharov. Under decennier har man utfört ett enastående arbete för att öka förståelsen för Sovjetunionens mörka förflutna och för att popularisera och begripliggöra den sovjetiska historien. Under tiden har man byggt upp en mycket omfattande dokumentation och arkiv med en mängd donerade föremål från människor som tidigare suttit i fångläger.

Människorättscentret Memorial arbetar även mot diktatur och stödjer mänskliga rättigheter och demokrati och hjälper exempelvis terror- och tortyroffer att gå vidare till Europadomstolen när möjligheterna till överklagan har tömts ut vid ryska domstolar.

Att slå till mot Memorials båda grenar ligger alltså helt i maktens intressen. Frågan är dock: Hur ska man kunna sudda ut minnen som så många människor burit och bär på? Miljontals miste livet eller tillbringade åratal i Gulags straffkolonier. Åter miljontals släktingar drabbades. ”Det går inte att förbjuda minnen” som en företrädare för Memorial uttrycker det.

År 2013 klassades Memorial som ”utländsk agent” men så sent som 2015 tilldelades organisationen ett stipendium ur president Putins fond på 78 000 euro. Ytterligare en paradox i dagens Ryssland: President Putin stöttar uppförandet av ett monument till minne av Andrej Sacharovs 100-årsjubileum, men nu vill alltså riksåklagaren i Ryssland förstöra en viktig del av Sacharovs livsverk.

Det är idag svårt att se några tendenser till en uppgörelse med ett mörkt förflutet eller någon sorts Vergangenheitsbewältigung i rysk tappning. Tvärtom är antalet politiska fångar idag det högsta sedan Sovjettiden, 420 enligt Memorials senaste sammanställning. Tortyr är vanligt förekommande i ryska fängelser och från den statlig media bedrivs krigspropaganda.

2021- års mottagare av Nobels fredspris Dmitri Muratov, mångårig chefredaktör för tidningen Novaja Gazeta, har sett många av sina journalistkollegor mördas. I sin Nobelföreläsning i Oslo i december knöt Muratov an till den tidigare fredspristagaren Sacharov vars ord ekar lika klart idag som de gjorde år 1975:

”Jag är övertygad om att internationellt förtroende, nedrustning och säkerhet är otänkbara utan ett öppet samhälle med informationsfrihet, frihet att framföra sin övertygelse och yttrandefrihet.”

Som Muratov konstaterade i sitt nobelföredrag 46 år senare har kärleken till demokrati falnat och världen börjat luta sig alltmer mot diktatur. Muratovs eget hemland leder den utvecklingen.

Johan Söderström är tidigare ledarskribent inom Högerpressen