Jan-Olof Sundell; Några råd till en undersökningskommission
1999
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
E{/)
c:
~
E
E
o
~
’-
o…….
U)
I
Glöm inte historien!
Några råd till en under• •
sökningskommiSSIOn
Hur gick övervakningen av vänstersympatisörer under det kalla kriget till?
Det ska en statlig kommission börja studera. Men lika viktigt är att
förklara varför övervakningen skedde.
D
EN HISTORISKA bakgrunden utgörs främst
av det som hände
under andra världskriget och under resten
av 1940-talet, då det kalla kriget
uppkom mellan väst och öst. Under
slutet av detta decennium gjorde de
internationella händelserna ett skakande intryck på den allmänna opinionen i Sverige 1948-50: Pragkuppen,
den finsk- ryska pakten, Berlinblockaden, de nordiska försvarsförhandlingarna, bildandet av Atlantpakten, sprängningen av den första
ryska atombomben, det kommunistiska maktövertagandet i Kina, samt
Koreakrigets utbrott i juni 1950.
För en samtida observatör
avspeglade sig i dagspressen en med
små nyanser samfälld demokratiskt
orienterad svensk reaktion på den
internationella utvecklingen, oavsett
om man läste Svenska Dagbladet,
Dagens Nyheter (under Herbert
Tingstens ledning), det socialdemokratiska huvudorganet Morgon-Tidningen eller den syndikalistiska
Arbetaren. Några radikala icke-kommunistiska författare och opinionsbildare som t ex Karl Vennberg
och Artur Lundkvist försökte driva
en tes om att vi borde inta en
mänskligt och politiskt tredje ståndpunkt mellan öst och väst, men utan
l av Jan-Olof Sundeli
någon större opinionsmässig framgång. De blev också hårdhänt och
effektivt bekämpade av Herbert
Tingsten i Dagens Nyheter.
INTE LOJALA MED STATEN
Resultatet av dessa händelser
1948-1950 och de redan tidigare
inträffade kommunistiska maktövertagandena i Östeuropa, de starka
västeuropeiska kommuniströrelserna
i Frankrike och Italien, motståndet
från det hållet mot Marshallplanen,
samt erfarenheterna från andra
världskriget av Quislings och andra
landsförrädares verksamhet satte
bestående spår i den svenska opinionen. Medlemmar i det svenska
kommunistpartiet uppfattades inte
som lojala mot den svenska staten, och
några år senare bekräftades misstankarna genom spionrättegångarna mot FrithiofEnbom och Hilding
Andersson. Dessa rättegångar har
senare utsatts för kritik, men den
omständigheten spelade ingen roll
för den dåtida svenska opinionen.
Bilden av de hänsynslösa kommunisterna förstärktes av vad man
uppfattade om skeendet i Stalins
sovjetstat, genom tidigare kommunisters berättelser som Viktor Kravtjenkos fag valde friheten (1947),
Arthur Koestlers Natt klockan tolv på
dagen (1940) och Vi trodde på kommunismen (1950), Wolfgang Leonbards Revolutionens barn (1955),
samt av Spel bakom ridå (1956), en
bok om hur Östeuropas stater blev
kommunistiska av socialdemokraternas dåvarande internationelle
sekreterare Kaj Björk.
PÅBUD FRÅN MOSKVA
Dessa förhållanden präglade verklighetsuppfattningen inom den
svenska opinionen. Åtminstone ledningen för de svenska kommunisterna betraktades som representanter för ryska, inte svenska intressen.
Hur man skulle förhålla sig till de
vanliga medlemmarna i kommunistpartiet och dess sympatisörer var
naturligtvis en annan sak. Den
besvärliga frågan var: hur och var
skulle man dra gränsen mellan ledning, vanliga medlemmar och sympatisörer? Vilka kunde förväntas
vara nationellt lojala och vilka var
beredda att svika sitt land?
Det var inte bara så att kommunisterna misstänktes vara spioner
eller medvetna infiltratörer i känslig
verksamhet i Sverige i fredstid. Inom
de demokratiska partierna ansåg man
sig också ha starka skäl att räkna
med att de svenska kommunisterna
skulle vara beredda att förråda sitt
land, om Sverige kom i krig eller
hamnade i ett skärpt beredskapsläge.
lm lSvenskTidskrift 11999, nr 41
Det saknades inte saklig grund
för en sådan verklighetsuppfattning.
På hösten 1948 i samband med förberedelserna för det begynnande
västliga militära samarbetet, som
några månader senare materialiserades i form av Atlantpakten, utgick
det ett allmänt påbud från Moskva
till de västeuropeiska kommunistpartierna om att i händelse av en
krigisk konflikt mellan öst och väst
skulle de arbetande massorna i västeuropa ställa sig på den Röda
armens sida. Uttalanden och resolutioner i denna riktning gjordes
också under de följande månaderna
av företrädare för de västeuropeiska kommunistpartierna, inklusive
de svenska.
MISSTAG OCH RÄTTSÖVERGREPP
Detta betydde, med den färska erfarenheten från andra världskrigets
quislingar och kollaboratörer, att de
västeuropeiska kommunisterna i ett
krigsläge måste anses vara beredda
att begå landsförräderi. Denna erfarenhet kom att få en varaktig och
avgörande inverkan på synsättet när
det gällde att skydda den egna statens intressen, och detta gällde också
för Sverige. Vårt land valde att förhålla sig neutralt i konflikten mellan
öst och väst, i syfte att vara neutralt
i krig. Denna verklighetsbild av
kommunisters agerande och strä-
vanden kom att befästas och bekräftas av senare händelser, upproren i
Östtyskland 1953 och i Ungern 1956,
samt av interventionen i Tjeckoslovakien 1968.
Under det kalla kriget begicks det
säkert misstag och förekom godtyckliga beslut från svenska myndigheters och sannolikt också från
enskilda företags sida vid övervakningen av oliktänkande. Det förekom förmodligen andra rättsövergrepp än det välkända Leanderfallet;
de övervakande hade troligen i vissa
fall en dimmig uppfattning om olika
vänstergruppers åsikter och inställning till Sovjet på 1970-talet. Kanske
fanns det dessutom fler spioner och
infiltratörer från öst i Sverige än vad
som någonsin avslöjades.
Det är ändå samtidigt min bestämda uppfattning att man inte kan
historiskt förklara de svenska statsmakternas agerande under det kalla
kriget gentemot medlemmar i olika
kommunistiskt orienterade grupperingar utan att sätta in detta med de
ovan nämnda förhållandena som bakgrund. Vid en kartläggning av övervakningen av svenska medborgare
via IB, säkerhetspolisen och andra
organ blir det därför nödvändigt att
också klarlägga det politiska och
mentala klimat som rådde vid denna
tid. Utan insikt härom blir agerandet
vid övervakningen bara hänsynslöst,
brutalt och närmast obegripligt.
HISTORISK BAKGRUND VIKTIG
Det finns en uppenbar risk att den
nu aktuella diskussionen tappar bort
denna historiska bakgrund, att inte
staten som risl<l<apitalist
av Fredrik Bergström
S
VENSK EKONOMI har starka
inslag av politisk styrning.
Det är väl känt. Samtidigt
säger sig de flesta politiker
vara vän av företagsamhet,
särskilt småföretagande. Sedan några
år tillbaka har det blivit allt viktigare
att lyfta fram småföretagens betydelse för den ekonomiska utvecklingen. I linje med det argumenterar
nu samtliga partier (t o m de före
detta kommunisterna) dessutom för
ett större inslag av marknadsekonomi.
Men hur vill man få fram fler
minst de unga som inte har några
personliga minnen av den tidiga
delen av det kalla kriget inte ges möjlighet att förstå skeendet. En undersökning, som begränsas till att
omfatta enbart själva övervakningen utan hänsynstagande till bakgrunden, riskerar att bli sakligt
missvisande. Dessutom bör hela den
svenska utrikespolitiken under det
kalla kriget bli föremål för forskning,
där i princip alla källor fram till
murens fall skall bli tillgängliga för
forskning.
Det var ett kallt krig och Sverige
var också indraget i detta vare sig vi
ville eller inte. Och krig medför alltid förluster i olika avseenden. Viktigare än att betala ut eventuella skadestånd är att människor som blivit
orättfärdigt misstänkta får möjlighet
att ta reda på vad de misstänkts för
och tillfälle att rentvå sitt namn och
rykte. Det är därför bra att dessa
dunkla partier av vår moderna historia nu kan komma att bli klarlagda
genom den kommission som nu
skall börja arbeta i Sverige.
Jan-Olof Sundeli (jan-olof.sundell@juridicum.su.se) är docent i rättshistoria vid Stockholms universitet.
Tidigare artiklar om kommunismen: ”Av
frukterna känner man trädet” (2/99) av
Mats Johansson, ”Välkommen till ett
folkmord nära dig” (3/99) av Andres
Ki.ing.
företagare, fler kapitalister?
När det kommer till politikens
roll i sammanhanget handlar det
mest om ”starta eget”-bidrag och
liknande stöd som skall administreras av offentliga myndigheter. Staten
skall alltså med hjälp av skattemedel
agera riskkapitalist
Om de politiska beslutsfattarna
är informerade om vilken typ av
branscher som kommer att utvecklas
väl i framtiden, kunniga om små-
E
~
c:
::s
E
E
o
~
…..
o……U)
I
lSvensk Tidskrift 11999, nr 41 IIJ
c:
~
E
E
o
~
’-
o…….
U)
I
Glöm inte historien!
Några råd till en under• •
sökningskommiSSIOn
Hur gick övervakningen av vänstersympatisörer under det kalla kriget till?
Det ska en statlig kommission börja studera. Men lika viktigt är att
förklara varför övervakningen skedde.
D
EN HISTORISKA bakgrunden utgörs främst
av det som hände
under andra världskriget och under resten
av 1940-talet, då det kalla kriget
uppkom mellan väst och öst. Under
slutet av detta decennium gjorde de
internationella händelserna ett skakande intryck på den allmänna opinionen i Sverige 1948-50: Pragkuppen,
den finsk- ryska pakten, Berlinblockaden, de nordiska försvarsförhandlingarna, bildandet av Atlantpakten, sprängningen av den första
ryska atombomben, det kommunistiska maktövertagandet i Kina, samt
Koreakrigets utbrott i juni 1950.
För en samtida observatör
avspeglade sig i dagspressen en med
små nyanser samfälld demokratiskt
orienterad svensk reaktion på den
internationella utvecklingen, oavsett
om man läste Svenska Dagbladet,
Dagens Nyheter (under Herbert
Tingstens ledning), det socialdemokratiska huvudorganet Morgon-Tidningen eller den syndikalistiska
Arbetaren. Några radikala icke-kommunistiska författare och opinionsbildare som t ex Karl Vennberg
och Artur Lundkvist försökte driva
en tes om att vi borde inta en
mänskligt och politiskt tredje ståndpunkt mellan öst och väst, men utan
l av Jan-Olof Sundeli
någon större opinionsmässig framgång. De blev också hårdhänt och
effektivt bekämpade av Herbert
Tingsten i Dagens Nyheter.
INTE LOJALA MED STATEN
Resultatet av dessa händelser
1948-1950 och de redan tidigare
inträffade kommunistiska maktövertagandena i Östeuropa, de starka
västeuropeiska kommuniströrelserna
i Frankrike och Italien, motståndet
från det hållet mot Marshallplanen,
samt erfarenheterna från andra
världskriget av Quislings och andra
landsförrädares verksamhet satte
bestående spår i den svenska opinionen. Medlemmar i det svenska
kommunistpartiet uppfattades inte
som lojala mot den svenska staten, och
några år senare bekräftades misstankarna genom spionrättegångarna mot FrithiofEnbom och Hilding
Andersson. Dessa rättegångar har
senare utsatts för kritik, men den
omständigheten spelade ingen roll
för den dåtida svenska opinionen.
Bilden av de hänsynslösa kommunisterna förstärktes av vad man
uppfattade om skeendet i Stalins
sovjetstat, genom tidigare kommunisters berättelser som Viktor Kravtjenkos fag valde friheten (1947),
Arthur Koestlers Natt klockan tolv på
dagen (1940) och Vi trodde på kommunismen (1950), Wolfgang Leonbards Revolutionens barn (1955),
samt av Spel bakom ridå (1956), en
bok om hur Östeuropas stater blev
kommunistiska av socialdemokraternas dåvarande internationelle
sekreterare Kaj Björk.
PÅBUD FRÅN MOSKVA
Dessa förhållanden präglade verklighetsuppfattningen inom den
svenska opinionen. Åtminstone ledningen för de svenska kommunisterna betraktades som representanter för ryska, inte svenska intressen.
Hur man skulle förhålla sig till de
vanliga medlemmarna i kommunistpartiet och dess sympatisörer var
naturligtvis en annan sak. Den
besvärliga frågan var: hur och var
skulle man dra gränsen mellan ledning, vanliga medlemmar och sympatisörer? Vilka kunde förväntas
vara nationellt lojala och vilka var
beredda att svika sitt land?
Det var inte bara så att kommunisterna misstänktes vara spioner
eller medvetna infiltratörer i känslig
verksamhet i Sverige i fredstid. Inom
de demokratiska partierna ansåg man
sig också ha starka skäl att räkna
med att de svenska kommunisterna
skulle vara beredda att förråda sitt
land, om Sverige kom i krig eller
hamnade i ett skärpt beredskapsläge.
lm lSvenskTidskrift 11999, nr 41
Det saknades inte saklig grund
för en sådan verklighetsuppfattning.
På hösten 1948 i samband med förberedelserna för det begynnande
västliga militära samarbetet, som
några månader senare materialiserades i form av Atlantpakten, utgick
det ett allmänt påbud från Moskva
till de västeuropeiska kommunistpartierna om att i händelse av en
krigisk konflikt mellan öst och väst
skulle de arbetande massorna i västeuropa ställa sig på den Röda
armens sida. Uttalanden och resolutioner i denna riktning gjordes
också under de följande månaderna
av företrädare för de västeuropeiska kommunistpartierna, inklusive
de svenska.
MISSTAG OCH RÄTTSÖVERGREPP
Detta betydde, med den färska erfarenheten från andra världskrigets
quislingar och kollaboratörer, att de
västeuropeiska kommunisterna i ett
krigsläge måste anses vara beredda
att begå landsförräderi. Denna erfarenhet kom att få en varaktig och
avgörande inverkan på synsättet när
det gällde att skydda den egna statens intressen, och detta gällde också
för Sverige. Vårt land valde att förhålla sig neutralt i konflikten mellan
öst och väst, i syfte att vara neutralt
i krig. Denna verklighetsbild av
kommunisters agerande och strä-
vanden kom att befästas och bekräftas av senare händelser, upproren i
Östtyskland 1953 och i Ungern 1956,
samt av interventionen i Tjeckoslovakien 1968.
Under det kalla kriget begicks det
säkert misstag och förekom godtyckliga beslut från svenska myndigheters och sannolikt också från
enskilda företags sida vid övervakningen av oliktänkande. Det förekom förmodligen andra rättsövergrepp än det välkända Leanderfallet;
de övervakande hade troligen i vissa
fall en dimmig uppfattning om olika
vänstergruppers åsikter och inställning till Sovjet på 1970-talet. Kanske
fanns det dessutom fler spioner och
infiltratörer från öst i Sverige än vad
som någonsin avslöjades.
Det är ändå samtidigt min bestämda uppfattning att man inte kan
historiskt förklara de svenska statsmakternas agerande under det kalla
kriget gentemot medlemmar i olika
kommunistiskt orienterade grupperingar utan att sätta in detta med de
ovan nämnda förhållandena som bakgrund. Vid en kartläggning av övervakningen av svenska medborgare
via IB, säkerhetspolisen och andra
organ blir det därför nödvändigt att
också klarlägga det politiska och
mentala klimat som rådde vid denna
tid. Utan insikt härom blir agerandet
vid övervakningen bara hänsynslöst,
brutalt och närmast obegripligt.
HISTORISK BAKGRUND VIKTIG
Det finns en uppenbar risk att den
nu aktuella diskussionen tappar bort
denna historiska bakgrund, att inte
staten som risl<l<apitalist
av Fredrik Bergström
S
VENSK EKONOMI har starka
inslag av politisk styrning.
Det är väl känt. Samtidigt
säger sig de flesta politiker
vara vän av företagsamhet,
särskilt småföretagande. Sedan några
år tillbaka har det blivit allt viktigare
att lyfta fram småföretagens betydelse för den ekonomiska utvecklingen. I linje med det argumenterar
nu samtliga partier (t o m de före
detta kommunisterna) dessutom för
ett större inslag av marknadsekonomi.
Men hur vill man få fram fler
minst de unga som inte har några
personliga minnen av den tidiga
delen av det kalla kriget inte ges möjlighet att förstå skeendet. En undersökning, som begränsas till att
omfatta enbart själva övervakningen utan hänsynstagande till bakgrunden, riskerar att bli sakligt
missvisande. Dessutom bör hela den
svenska utrikespolitiken under det
kalla kriget bli föremål för forskning,
där i princip alla källor fram till
murens fall skall bli tillgängliga för
forskning.
Det var ett kallt krig och Sverige
var också indraget i detta vare sig vi
ville eller inte. Och krig medför alltid förluster i olika avseenden. Viktigare än att betala ut eventuella skadestånd är att människor som blivit
orättfärdigt misstänkta får möjlighet
att ta reda på vad de misstänkts för
och tillfälle att rentvå sitt namn och
rykte. Det är därför bra att dessa
dunkla partier av vår moderna historia nu kan komma att bli klarlagda
genom den kommission som nu
skall börja arbeta i Sverige.
Jan-Olof Sundeli (jan-olof.sundell@juridicum.su.se) är docent i rättshistoria vid Stockholms universitet.
Tidigare artiklar om kommunismen: ”Av
frukterna känner man trädet” (2/99) av
Mats Johansson, ”Välkommen till ett
folkmord nära dig” (3/99) av Andres
Ki.ing.
företagare, fler kapitalister?
När det kommer till politikens
roll i sammanhanget handlar det
mest om ”starta eget”-bidrag och
liknande stöd som skall administreras av offentliga myndigheter. Staten
skall alltså med hjälp av skattemedel
agera riskkapitalist
Om de politiska beslutsfattarna
är informerade om vilken typ av
branscher som kommer att utvecklas
väl i framtiden, kunniga om små-
E
~
c:
::s
E
E
o
~
…..
o……U)
I
lSvensk Tidskrift 11999, nr 41 IIJ