”Inte med en endaste bokstav följer Ryssland krigets lagar”

I veckan har Putin hållit sitt årliga tal till nationen. Ett av budskapen var att Ryssland måste stärka sin västliga gräns mot Nato efter att Sverige och Finland gått med i försvarsalliansen. Svensk Tidskrift fick ett samtal med den före detta folkrättsansvarige på UD, professor Bo J Theutenberg om Putin, folkrätten och Ryssland efter Putin.

Theutenberg menar att Putins tal är samma gamla grammofonskiva men denna gång garnerad med kärnvapenhot. Talet måste ses mot bakgrund av att kriget i Ukraina hittills är ett nederlag för Putin. Den stora väldiga ryska krigsmakten har inte på två år lyckats knäcka det långt mindre Ukraina som dessutom slåss med lånad utrustning. Ryssland har förlorat flera hundra tusen soldater.

Samtidigt bör man, påpekar Theutenberg, betänka att Ryssland är ett land som sedan 1905 upprepade gånger varit med och startat världskrig. Europa kan inte tolerera att Moskva fortsätter att spela detta spel. Ryssland tar ingen som helst hänsyn till folkrätten eller FN stadgan. Inte med en endaste bokstav följer de krigets lagar. Ryssarna var själva med och utvecklade protokoll kring inhumana vapen – men de grymheter vi nu ser i Ukraina överensstämmer inte med en endaste stavelse med humanitär folkrätt. Ryssland bryter mot Haagkonventionerna från 1907, mot de fyra Genèvekonventionerna från 1949 samt mot 1977 års tilläggsprotokoll till Genèvekonventionerna. De bryter även mot FN-stadgan 1945 samt mot 1975 års Helsingfors-deklaration om ”den europeiska ordningen”.  FNs roll är ödelagd då FN inte är konstruerat för att lösa konflikter där en vetomakt är inblandad. Folkrätten inklusive den humanitära rätten och krigets lagar är helt sönderslagna.

Den stora utmaningen för totalitära stater är att klara successioner. Putin har hittills klarat att växla makten med sig själv då han lånade ut presidentskapet till Medvedev 2008 till 2012 men vad händer efter Putin?

Enligt Theutenberg är Putin ett bra exempel på hur ”KGBismen” återkommer i olika skepnader. Putin började i KGB 1975 och på 1980-talet i Dresden lierade han sig med kamrater som såg till att KGB överlevde Sovjetunionens undergång, det som Putin brukar kalla ”världens största katastrof”. Som medarbetare till Leningrads borgmästare Anatolij Sobtjak lärde han sig göra affärer. Sedermera fick han olika tjänster hos Jeltsin lyckades och blev chef för FSB 1998. 1999 blev han premiärminister och slutligen president 2000. Hela tiden stöddes karriären förmodligen av gamla KGB-nätverk. Det finns en klar linje från Bolsjevikernas Tjecka, NKVD, KGB till dagens FSB och SVR och successionen i dessa skedde ofta genom att efterträdaren sköt sin företrädare.

Theutenberg har med egna ögon fått insyn i hur brutalt maktskiften gick till.

I maj 1975 följde Theutenberg med Sveriges dåvarande justitieminister Lennart Geijer på en rundvandring i Kreml. Guiden, justitieminister Vladimir Terebilov, öppnade en dörr och berättade att här sköts Beria. Geijer och Theutenberg erbjöds att provsitta stolen, men båda tackade artigt nej. Troligen brändes Berias lik på gården utanför (mer om detta finns i Theutenberg, Dagbok från UD volym 2, sid 398ff).  

Maktskiften i Kreml är således våldsamma och präglas av ”KGBismen”. Möjligheterna för demokrati att slå rot i Ryssland är tyvärr begränsade. Enda möjlighet är som vid Stalin, att den inre kretsen vänder sig mot honom. Kanske får vi se yngre oligarker som inte trivs med att leva med en krigsekonomi. Att överleva ett maktskifte i Ryssland tillhör undantagen, endast Chrusjtjov överlevde när Brezjnev tog makten 1964, men han fick å andra sidan tillbringa resten av sitt liv i husarrest. Återstår att se hur Putin slutar.

Anders Ydstedt är styrelseordförande för Svensk Tidskrift