INFÖR BARNOMSORGSPENG


1996


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

INFÖR BARNOMSORGSPENG
KARIN PILSÄTER
Med barnomsorgslag och barnomsorgspeng kan vi få ett system där alla, inte bara några, kan
välja vil~en sorts barnomsorg de vill ha. Ett högt vårdnadsbidrag skulle innebära att det
enbart blir möjligt för mödrar med höga inkomster att förvärvsarbeta.
m vlSlon om
familjepolitiken hämtar
givetvis sin
grund de
liberala värderingarna. Den hämtas
från den praktiska vardagen i 1990-
talets Sverige. Och den hämtas i
vreden över att vi vuxna inte mäktar
med att hävda rätten for alla de barn
som lever under alltfor hårda
forhållanden.
När man talar om familjepolitiska
visioner kan det vara lämpligt att
inledningsvis definiera vad man
menar med just ”familjepolitik”. För
mig som liberal är det självklart att
barnen är huvudpersonerna. De
vuxnas ansvar for barnen måste alltid
vara i centrum av diskussionerna.
Barnen är utelämnade till de vuxna.
De vuxnas önskemål måste givetvis
KARIN PILSÄTER är riksdagsledamot för folkpartiet.
komn1a i andra hand. Vad som är barnet. Som forälder kan man inte
bäst for varje enskilt barn går dock överlåta ansvaret på den ene forinte generellt att fastställa. Hur äldern, skolan, någon forskalelärare
foräldrarna väljer att forma sin vardag
och att utöva sitt fOräldraansvar
behövs inga centrala direktiv eller
program for, så länge som barnens
integritet och värdighet inte kränks.
Två generella utgångspunkter for
familjepolitiken måste alltså gå att
forena – barnens absoluta rätt och
foräldrarnas absoluta ansvar.
A lla barn är våra barn
Barnens absoluta rätt innebär att alla
barn är våra barn. Att alla vi vuxna
har ett yttersta ansvar att ge alla barn
en uppväxt under värdiga och trygga
villkor. Det betyder att vi har ett
gemensamt ansvar att söka skapa
goda forhållanden runt våra barn, att
vi har ett gemensamt ansvar att gripa
in då barnens rätt kränks.
Föräldrarnas absoluta ansvar innebär att vi som foräldrar alltid är
huvudansvariga for våra egna barn,
oavsett vad som händer runt omkring
SVENSK TIDSKRIFT
eller, mer generellt, samhället.
Dessa utgångspunkter forenas bäst
genom att forälderns huvudansvar
kombineras med en stödjande
uppgift for samhällsapparaten. Att
fungera som stöd i vårt ansvar som
foräldrar. Och där ansvaret inte
lämnar foräldern och övergår till
samhället forrän vid den punkt då
man kan konstatera att barnet
bevisligen lider skada och foräldern
inte tar det ansvar som krävs.
Eller, mer populärt uttryckt,
familjepolitikens roll måste vara att
skapa forutsättningar for foräldrar att
skapa bra levnadsvillkor for sina barn.
Min utgångspunkt är att varje
barns foräldrar är de som är bäst
skickade att bedöma vad som är bäst
for detta barn. Att besluten måste
vägledas av vad som fungerar bäst for
just denna konstellation av personer
från tid till annan.
Min vision ligger ljusår ifrån den
33
familjekonservativa, där ”familjen” kommunal barnomsorg. Alternativ skall kunna kräva när de frivilligt låter
ses som en enhet där individerna är inom barnomsorgen såväl som alter- bli att förvärvsarbeta. För att ett
underordnade, kollektivet över- nativet att vara hemma har känts fult vårdnadsbidrag skall leda till total
ordnat. Barnet är objekt, inte och fel. Det har till och med funnits valfrihet, för andra än höginkomstsubjekt. Med politiska medel vill
man forma tillvaron så att enskilda
uppträder så som kollektivet kräver,
så som anses vara det rätta. Ju närmre
kds kärntrupper och fåmiljefundamentalisterna i delar av fri-kyrkan
med tidningen Dagen i spetsen man
de som hävdat att dagis är bättre för
alla barn än att vara hemma med sina
föräldrar (läs mamma). Detta är
givetvis fel. A andra sidan finns det
många som hävdar att dagis är dåligt
för de flesta barn och att en bra
uppväxtmiljö enbart kan erbjudas av
kommer, desto längre bort från föräldrarna i hemmet på heltid. Inte
individen och det privata avgörandet heller detta är rätt. Vad som är bra
tagare som ändå kan leva på sin lön,
krävs det ansenliga belopp. I vilken
utsträckning skall staten kompensera
dem som frivilligt avstår från
förvärvsarbete för deras inkomstbortfall? Hur vill vi prioritera 1 en
hårt ansträngd ekonomi?
Valfrihet bara for rika
kommer man. eller dåligt för det enskilda barnet kan Hittills har vi i Sverige haft ett system
Nej till vårdlön
Märkligt är att man inom denna
familjerörelse ofta ser barnen som
några som skall vårdas, och detta med
statlig lön – vårdlön. Ansvaret måste
sålunda vara statens, inte föräldrarnas.
Mellan uttrycket ”vårdnadsbidrag”
och ”vårdlön” ryms en ideologisk, ej
semantisk, skillnad.
Familjepolitiska medel, såsom de
utformats av riksdag, regering och
kommunalpolitiska beslut, har
traditionellt alltför mycket haft
karaktären av ekonomiska styr-medel
snarare än ekonomiska förutsättningar. Inte enbart, men i hög
utsträckning. Det är dags att vända på
steken, att ge förutsättningar
ekonomiskt att göra det som upplevs
som den bästa lösningen för barnen
och föräldrarna i just vår egen familj.
Länge har (framför allt) kvinnor
som önskat vara hemma medan
barnen är små känt sig styrda och
tvingade av normer uppifrån att
förvärvsarbeta och då använda
34
bara föräldrarna veta. Vilket val man där bara de riktigt rika kunnat välja
som förälder gör måste respekteras.
Alla vill vi våra barns bästa, och alla
har vi som föräldrar den bästa
kompetensen att utifrån de egna
förutsättningarna skapa den bästa
tillvaron för våra barn och oss själva.
För att öka småbarnsfamiljernas
ekonomiska marginaler och
valmöjligheter är ett extra ekonomiskt stöd under småbarnsåren
angeläget. Det mest flexibla sättet att
utforma detta är ett rent små-
barnstillägg till barnbidraget. Då kan
föräldrarna själva avgöra om någon
skall vara henuna på heltid längre än
föräldraförsäkringen räcker, om man
vill korta arbetstiden men ändå
utnyttja barnomsorg eller om man
vill använda pengarna på annat sätt.
Kanske löser man barnomsorgen helt
på egen hand. Det måste givetvis vara
frivilligt och upp till de enskilda
föräldrarna att förvärvsarbeta även
under den tid då barnen är små.
Den oundvikliga motfrågan är
dock vilken standard medborgarna
SVENSK TIDSKRIFT
vilken typ av barnomsorg de velat ha
och där inte alla konunit fram i kön
till den konmmnala. Barnomsorgslagen, med krav på kommunerna att
tillse att det finns tillräckligt med
platser för alla som så önskar, tar bort
köproblemet. Någon forn1 av barnomsorgspeng bör införas, där det
kommunala stödet styrs till det
barnomsorgsalternativ som önskas av
föräldrarna. Förvisso kan många
typer av barnomsorg bli betydligt
billigare per plats om budgeten ligger
hos de enskilda i barnstugan (i
offentlig eller privat regi) eller hos
föräldragrupper, föreningar och
andra som önskar att bedriva barnomsorg. Att det går att fa
kostnadseffektivitet såväl som
kvalitetshöjningar visar alla de exempel som nu växer fram runt om i vårt
land.
Med barnomsorgslag och barnomsorgspeng kan vi fa ett system där
alla, inte bara några, kan välja vilken
sorts barnomsorg de vill ha.
o
-1
c
z
z
Cl
Samtidigt som det blir en stor
forbättring av villkoren på arbetsmarknaden for många kvinnor
innebär valfrihetsreformerna att
tjockleken på plånboken inte längre
blir avgörande. Det är bra.
Vårdnadsbidrag leder fel
Vi bör akta oss for att istället gå in i
ett system där bara de kvinnor med
höga inkomster kan välja att
forvärvsarbeta. Ett system där de
offentliga subventionerna till barnomsorg ersätts med höga vårdnadsbidrag skulle direkt ra den effekten.
Det vore ett slag i ansiktet på alla oss
som vill dela ansvaret for familj och
forsärjning mellan foräldrarna. Att
barnomsorgen i sig är samhällsekonomiskt lönsam i ett makroperspektiv är argument nog mot att
ersätta stödet till barnomsorgen med
stora vårdnadsbidrag.
Efter valet 1991 samlades kds,
centern och moderaterna kring
samma regeringsforklaring som folkpartiet. Där stod att ”familjepolitiken
skall främja både valfrihet och
jämställdhet mellan kvinnor och
män. Den som väljer att arbeta skall
ha ett ekonomiskt utbyte av detta.”
Dessa i och for sig kortfattade
målsättningar står sig lika bra i dag.
” Vi bör akta oss för
att istället gå in i ett
system där bara de kvinnor med höga inkomster
kan välja att förvärvsarbeta. Ett systent där
de ojfe1ztliga subvefltionerna till barnomsorg
ersätts med höga vårdnadsbidrag skulle direkt få de11 effekten.
”Familjepolitiken måste utformas
efter dagens situation och vad dagens
småbarnsforäldrar önskar. Vi kan inte
ha en familjepolitik for farfciräldrar
och morforäldrar, och inte heller for
direktörer och ministrar. l
I stället måste vi ge plats for en
SVEN S K TID S KRIFT
familjepolitik for lokforare och
skjutsköterskor, for bilreparatörer
och butiksbiträden, for dataprogrammerare och revisorer, for småbarnsmammor och småbarnspappor och –
framfor allt – for barnen. Då far det
familjepolitiska stödet i stället utformas efter foljande principer:
Löna sig att arbeta
Det skall kunna användas så
flexibelt som möjligt och kunna
användas av båda foräldrarna.
• Det måste löna sig att arbeta for
småbarnsmammor men samtidigt
vara möjligt att minska sin arbetstid.
Valet far inte bara stå mellan att
arbeta heltid eller inte arbeta alls.
• Det måste innehålla en utbyggd
barnomsorg över hela landet med
reella valmöjligheter mellan olika
omsorgsformer.
Föräldraforsäkringen har forvisso
brister, men en reformerad foräldraforsäkring, småbarnstillägg i barnbidragssystemet och ett flexibelt stöd
till barnomsorgen skulle uppfYlla
ovan ställda krav.
35
>
r
rn
o
r
-1
c
Vl
z
z