Print Friendly, PDF & Email

Hur världen blev rik

Av Rainer Zitelmann | 7 maj 2021



Deirdre Nansen McCloskey och Art Carden, Leave Me Alone and I’ll Make you Rich. How the Bourgeois Deal Enriched the World, The University of Chicago Press, Chicago and London 2020, 227 sidor.

En dag ska en socialist ha kommit in på stålmagnaten Andrew Carnegies kontor, när denna var som mest förmögen på 1890-talet, och krävt att de rika skulle dela ut sin rikedom till jordens fattiga. Carnegie, ska enligt historien, ha bett sin assistent att beräkna hans nuvarande rikedom och sedan dela beloppet med antalet människor i denna värld. Assistenten återvände kort därefter med siffrorna och Carnegie sa till honom:” Ge denna man sexton cent. Det är hans del av rikedomen.”

Ingen kan med säkerhet säga att detta verkligen hände. På sätt och vis spelar det ingen roll. Men det är en av flera underhållande anekdoter som gör denna vetenskapliga bok så rolig. Här är en annan: På 1930-talet kom en gammal vän till komikern Groucho Marx och sa till honom: “Groucho, jag är i desperat behov av ett jobb. Du har kontakter. “Vännen var en kommunist och ur kommunistisk synvinkel var varje form av anställning också en form av exploatering. Groucho Marx, som visade sin kvickhet svarade: “Harry, jag kan inte. Du är ju min käre kommunistiske vän. Jag vill inte utnyttja dig.”

Deirdre Nansen McCloskey och Art Cardens bok är full av sådana ordväxlingar, men den tar ändå upp en allvarlig fråga: Hur kom välståndet till världen? Efter en lång period då levnadsstandarden förändrades föga i samhällen som hade förblivit statiska i årtusenden, uppstod kapitalismen på 1700 och 1800-talet och ledde till en dramatisk förbättring av människors levnadsvillkor. Författarna undviker dock ordet “kapitalism” som de anser vara en polemisk term som används av vänsterintellektuella. I stället talar författarna om “liberalism” och “innovism” som de anser vara vetenskapligt mer exakta termer.

Trots invändningarna kommer jag att använda ordet “kapitalism ” här eftersom boken i grunden handlar om hur kapitalismen uppstod. Författarna tar upp en rad vanliga förklaringar, men drar slutsatsen att ingen är övertygande. Äganderätt och rättsstatsprincipen, till exempel, existerade i hundratals år före kapitalism , så dessa är nödvändiga men inte tillräckliga villkor. På samma sätt var vetenskapens utveckling, även om den var mycket viktig, en konsekvens snarare än en orsak till ekonomisk utveckling: “Vetenskap var mer ett resultat av ekonomisk tillväxt än en orsak. ”

Författarna fortsätter med att visa att även den för närvarande fashionabla förklaringen att kapitalismen är rotad i slaveri och kolonialism övertygar föga. Slaveri var på intet sätt en modern uppfinning, det hade funnits i årtusenden. Författarna frågar sig vidare, att om vinsterna från slaveri hade drivit framväxten av kapitalism, varför dök då kapitalismen upp i Holland och Storbritannien? Istället för Kina, eller kanske i portugistalande Brasilien, som tog emot många fler afrikanska slavar än Nordamerika gjorde. Ekonomen Thomas Sowell konstaterade att “14 miljoner afrikanska slavar togs över Saharaöknen eller skeppades genom Persiska viken och andra vattenvägar till nationerna i Nordafrika och Mellanöstern, jämfört med cirka 11 miljoner afrikaner som skeppades över Atlanten. ” I vilket fall som helst, varför skulle just vinsterna från slaveri ha varit så avgörande för finansieringen av industrialiseringen? “Om vinsterna, av handeln bedöms som så avgörande, varför räknas då inte vinsterna från till exempel keramikindustrin, av liknande storlek eller från detaljhandeln, som var mycket större? Vad gör skamliga vinster mer effektiva för den stora anrikningen än hedervärda? (Anledningen verkar vara viljan att se “kapitalismen” ändå som född i synd.)”

Den idag populära att kapitalismen har sina rötter i kolonialismen är också falsk. Portugal och Spanien, de första imperialistiska makterna med kolonier från Mexiko till Macao, var de fattigaste i Västeuropa när kapitalismen växte fram. Och länder som Sverige och Österrike blev rika även utan betydande utomeuropeiska kolonier.

Författarna hävdar att den verkliga anledningen till att kapitalismen växte fram och världen blev rik var på grund av en förändring i “etik, retorik och ideologi”. De vänder upp och ner på den marxistiska logiken, enligt vilken varelsen bestämmer över medvetandet. Nej, påpekar de, det var tvärtom: en förändring i ideologin lade grunden för alla de revolutionära förändringar som kapitalismen medförde. Naturligtvis bör man inte tänka på kapitalismens framväxt när det gäller att Adam Smith skriver en bok och sedan får sina idéer genomförda av smarta politiker. Snarare, som Hayek så väl har förklarat, uppstod kapitalismen som en spontan ordning – ungefär som språk eller växter uppstår. Betydelsen av idéer ligger enligt min mening mer i den roll de spelar när det gäller att undanröja hinder för spontan tillväxt som tidigare införts av härskare och stater. I min The Power of Capitalism använder jag Kina som ett exempel för att utforska detta fenomen: I Kina utvecklades kapitalismen först spontant, på landsbygden. Vikten av idéer och politik låg i det faktum att Deng Xiao Ping utfärdade sloganen “Låt vissa bli rika först ” Så snart han sagt dessa ord var spontan ordning inte längre blockerad – den var officiellt sanktionerad.

Författarna skingrar också många myter kring kapitalismens framväxt, inklusive de som omger de oacceptabla förhållandena i kapitalismens tidigaste stadier. Industrialisering och urbanisering gjorde mer för att övervinna fattigdom än att skapa den. Som exempel visar de hur utbredd hungern var på den franska landsbygden före industrialiseringen. Och författarna motbevisar också myten om att förbättringar av människors levnadsvillkor under 1800- och 1900-talet främst berodde på arbetarrörelsen, fackföreningarna och välfärdsstaten. Levnadsvillkoren förbättrades främst till följd av ökad produktivitet och inte via välfärdsstatens omfördelning av välstånd.

Det är författarnas stora förtjänst att de inte argumenterar teoretiskt, som många moderna ekonomer gör, utan historiskt: Med en häpnadsväckande mängd fakta och en skarpsinnig förståelse av historien motbevisar de många utbredda myter – och de gör det på ett så underhållande sätt att boken är ett konstant nöje att läsa.

Rainer Zitelmann är doktor i historia och sociologi och författare till The Rich in Public Opinion – som senare i år ges ut i svensk upplaga med svenska data om synen på rika av Svensk Tidskrift

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

När postmodernismen kom till sverige/

Läs mer här

Samtida röster om konservatism