Print Friendly, PDF & Email

Fantastiska berättelser

Av Patrik Strömer | 7 maj 2021



Ted Chiang är en författare som under några decennier skrivit noveller, eller kanske de kan benämnas skönlitterära essäer? Genom att empatiskt beskriva saker som inte har hänt, och kanske inte alls kan hända, blir läsningen en upplevelse i att vidga sin egen fantasi, se bortom det möjligas gräns och ganska ofta komma tillbaka till frågan: ”Hur skulle det vara om…?” Patrik Strömer har läst Berättelser om ditt liv och Utandning (Fri Tanke Förlag).

En del berättelser i de båda novellsamlingarna är ganska korta, andra är som miniromaner och i vardera boken bjuds på eftertanke och reflektion på ett ibland introvert nördigt vis, ibland storslaget. Sensmoral finns nog där, men skriver inte läsaren på näsan. Oavsett om det är Babels torn som byggts så högt att det tar månader att ta sig upp, med avsatser där det odlas växter för de människor som permanent bor där eller om det är en lingvist som försöker kommunicera med sjubenta utomjordingar och avkoda deras fundamentalt annorlunda grammatik, blir resultatet likväl mer aktivitet i läsarens hjärna än avkoppling.

Språket i John-Henri Holmbergs översättning är i sig inte överdrivet komplicerat, även om en del påhittade termer och begrepp från matematik och fysik kan verka avskräckande. I berättelsen om de varelser som enbart finns som mjukvara, och som skapats för att utifrån en egen genuppsättning utvecklas i den miljö som deras ägare/matte/husse låter dem agera i, kallas dessa ”digienter”. Att det finns påhittade begrepp är knappast ett problem, det behövs ord för att kunna förstå innebörden av yttre fenomen.

I en tid då tillbakablickande och ursprung tycks dominera den allmänna debatten är det befriande att läsa om det som inte är och nog aldrig kommer att finnas, men som någonstans är tänkbart. Visst är det fascinerande att lära sig mer om evolutionen, människans utbredning och att ta del av analyser baserade på ny genteknik som gör det möjligt att spåra vägarna bakåt. Men dåtiden har redan varit och kan möjligen hjälpa oss inför framtiden. Denna framtid behöver skapas och ligger mer eller mindre öppen. Att på förhand utforska olika typer av problem, situationer eller erfarenheter kan säkert hjälpa oss rent praktiskt, men den stors förtjänsten ligger i att minska de begränsningar som det vardagliga tänkandet sätter på oss. Chiang är mer lik Bradbury eller Asimov i sina futuristiska delar, än Jules Vernes rätt hejdlösa optimism.

Novellen ”Gilla det man ser. En dokumentär” handlar om möjligheten att med ett rätt enkelt ingrepp koppla om hjärnan så att man inte förmår uppfatta andras människors ansikten som estetiskt tilltalande. De kan fortfarande se näsor, ögon, mun och ansiktsform, men saknar därigenom förmågan att bedöma en persons utseende. Genom att befria sig från ”yttrismen” är tanken att människor ska värdera vänskap och andras karaktär och prestationer i stället för att styras av fördomar som ger vackra människor fördelar. En av huvudpersonerna börjar på college där det studentkåren driver att alla studenter borde genomgå kalliagnosi, för att skapa mer jämbördiga villkor. Upplägget i den novellen är korta vittnesmål från olika personer som ger sitt perspektiv på saken. En del är entusiastiskt för förslaget och motiverar det, andra är emot, antingen av egna moraliska skäl eller för att det finns ekonomiska intressen som ser sin framtida marknad gå till spillo om alla människor skulle göras om. Så gestaltas närmast eviga konflikter mellan utopister som inte bara vill förändra världen, utan också människorna som befolkar den och alla som tvivlar på att moraliska handlingar kan vara påtvingade utifrån. Att det sker just i collegemiljö där idealismen ofta är stark och eftertänksamheten ligger decennier fram i tiden, är naturligtvis genialt.

Är det lyckliga slut på novellerna? Oftast inte. Det blir ofta ett dubbelt vemod när läsningen är avklarad, dels för att just den historien är slut, men också för att tanken på att vara begränsad i den här världen gör att vår nyfikenhet inte kan prövas i praktiken. Vi är som människor hänvisade till vårt universums lagar och dess utveckling. Men samtidigt kan just fantasier om det omöjliga skapa nya sätt att tänka, andra kulturella mönster och ge framtiden ett liv.

Fördelen med sådana här utflykter i fantasins värld är att varje läsare kan tolka på ett eget sätt och risken för storslagna misslyckanden är betydligt lägre än om en statlig utredning hade försökt ge sig på något av de tekniska eller moraliska dilemman som beskrivs i de två volymerna.

Som en liten bonus på slutet får man som läsare också en kort kommentar om novellernas inspiration eller tillblivelse. Möjligen förhåller det sig så att det skulle räcka med att läsa dessa halvsidestexter, men sannolikt behöver man ha läst själva berättelsen för att fullt ut förstå innebörden av dessa kommentarer. Så knyts tänkande och meta-tänkande ihop. Det är vackert, tänkvärt och annorlunda, alltså precis det som mänskligheten behöver mer av.

Patrik Strömer är skribent och generalsekreterare i Svenska Snustillverkarföreningen

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

När postmodernismen kom till sverige/

Läs mer här

Samtida röster om konservatism