Hans Wallmark: Möten i Madrid
Spaniens huvudstad har varit något av ett Nato-centrum under 2022. I juni genomfördes toppmötet mellan stats- och regeringscheferna vid vilket bekräftades inbjudan till Sverige och Finland att bli medlemmar. För att hantera de invändningar som framfördes undertecknades också där en överenskommelse mellan de två ansökarländerna och Turkiet. Ett trepartsavtal som det nu görs aktiva försök att övertyga om att det levereras på.
19-21 november höll Natos parlamentariska församling sin höstsession i Madrid. Två teman dominerade: Rysslands krig mot Ukraina respektive utvidgningen genom upptagandet av två nya medlemmar.
För svensk och finländsk del innebär det nu att respektive delegation fullt ut får delta i allt arbete och alla möten inklusive det styrande organet Standing Committee. Dessutom fattades beslut om de formella förändringar som kommer av att rådande partnerskap övergår i medlemskap så snart alla 30 nationer ratificerat ansökningarna och våra båda länder i sina riksdagar bekräftat inträdet i den nordatlantiska försvarsalliansen.
Men ännu så länge återstår besked från Budapest respektive Ankara. Och har gjort så en tid. Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg har nu märkbart ökad tonläget och sin tydlighet. På Madrid-sessionens avslutande dag tog han till orda och svarade sedan på det dryga tjugotalet frågor och kommentarer som framfördes till honom. Med sedvanlig skicklighet lade han mycket precist ut texten. De framförda och upprepade budskapen kan inte missuppfattas:
Tiden är nu inne för de två kvarvarande att ratificera. Alla andra har på ett imponerande snabbt sätt ställt sig bakom Sveriges och Finlands ansökningar. Och det har de alla gjort bärande insikten om att de två kommer att bida till ökad säkerhet. Dessutom lade han ny ökad tonvikt vid det faktum att ett antal stater som Storbritannien och USA utfärdat säkerhetsförsäkringar till de båda ansökarna – vilket är ett inlindat men klart besked om att Nato-länder ändå kan komma att involveras ifall det skulle uppstå en hotbild under den tid processen fortgår mot full delaktighet.
Att generalsekretarens budskap är helt i linje med de övriga 28 delegationerna märktes på återkommande applåder och instämmanden så fort Sverige och Finland nämndes under tre dagar av möten. Åtta kongressmän från USA lade över en timme på uppmuntrande samtal i ett trillateralt samtal med avslutande officiellt foto. Britter från House of Lords ropade ”Hear, Hear”. Tyskar och balter arbetade målmedvetet för att i slutresolutionen få med skrivningar om att vid nästa toppmöte med stats och regeringscheferna som ska hållas i Vilnius nästa år ska Nato ha 32 medlemsstater. Frankrike filade på en resolution och Belgien krävde i plenum att få bekräftat att Ungern skulle rösta om frågan7 december (vilket verkar ha skjutits fram ytterligare någon vecka efter premiärminister Orbáns senaste uttalande om stöd men ratificering först i januari 2023). Inte minst det sista är av stor betydelse då trycket därmed kommer att öka från alla andra mot Ankara då Budapest sagt sitt och endast ett lands beslut återstår.
Även vid kontakter med Ukraina och Georgien märks ett tydligt stöd trots ett starkt tryck från Ryssland (den ena invaderad och i fullt försvar mot en anfallande krigsmakt och den andra med drygt 20 procent av territoriet ockuperat sedan 2008). Med Sverige och Finland in i alliansen bekräftar Nato det den kallar sin öppna dörr-politik. Länder i Europa som uppfyller de grundläggande villkoren och kriterierna är välkomna. Ett viktigt budskap även för Kiev och Tbilisi. Dessutom är utvidgningen ett streck i räkningen för Putin. Hans mål har ju varit att splittra EU och Nato. Konsekvensen har blivit den omvända. EU har stärkts och levererat sanktionspaket på varandra riktade mot Ryssland och Belarus. Och med två nya stater går Nato från 30 till 32 medlemmar.
För egen del framförde jag i alla sammanhang som gick att Sverige och Finland kommer att bli säkerhetsbidragsgivare. Vi kommer till det gemensamma bordet med starka och välövade försvarsmakter (även om det återstår något år innan Sverige når motsvarande 2 procent av BNP i försvarsansträngningar). Vidare ett starkt teknologisk kunnande med försvarsindustriella spjutspetsar samt vår geografi. Samtidigt är det viktigt att betona att det inte bara handlar om försvaret av vårt närområde även om det är viktigt och särskilt uppskattat av Baltikum. Det handlar om att bidra till ett 360 graders synsätt. Allt hänger också ihop: Medelhavet med Svarta havet och det med Östersjön och Nordatlanten och Arktis. Tydligt illustreras det av Rysslands pågående krig mot Ukraina som även kastar en mörk säkerhetspolitisk skugga över vårt omedelbara närområde. Sverige betonar nu även inför det ordförandeskap i EU som tar sin början 1 januari 2023 ett brett synsätt på säkerhet; det handlar inte bara om det militära försvaret utan även om hur den organiserade brottsligheten trycks tillbaka och bekämpandet av terrorism. I fråga om det senare har ju Turkiet framfört sina önskemål. Jens Stoltenberg påminde att få stater är så drabbade som Turkiet som upplevt hemska dåd med över 40 000 offer de senaste decennierna.
Spanien har använt dessa båda två tunga möten i Madrid under 2022 för att fira 40 år som Nato-medlem. Numera en självklarhet och pelare i landets utrikes- och säkerhetspolitik. Så naturlig att kung Filipe VI i ett välkomsttal kan hänvisa till detta och dess betydelse – samt berömma alla spanska kvinnor och män som deltagit i olika internationella insatser – utan att det ses som ett politiskt ställningstagande av en statschef i en konstitutionell monarki. Men värt att komma ihåg är att på den tid det begav sig så verkade den socialdemokratiska oppositionen i PSOE mot det då regerande borgerliga PP som vidtog alla avgörande mått och steg för ett medlemskap. När väl anslutningen var ett faktum ändrades uppfattning. Och i dag står hela det demokratiska Spanien bakom att vara en del av Nato. Det går således att ändra sig. Med hedern i behåll. Så kommer det att vara i Sverige om 40 år. Då kommer ingen heller ihåg sitt motstånd.
Hans Wallmark är riksdagsledamot (M) och ordförande i Sveriges delegation till Natos parlamentariska församling