Gunnar Larsson; Terrorist med fredspris
2002
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Terrorist med fredspris
l av Gunnar Larsson
Den israeliske folkvalde premiärministern kallas för krigsförbrytare,
medan terrorismens gudfader skiner i glansen
av fredspriset på spiselkransen.
N
ÄR YASSJR ARAFAT 1958 grundade sin rörelse
Fatah, var den så kallade Västbanken
och Gaza ännu okända företeelser annat
än som delar av Jordanien respektive
Egypten. Det Palestina al-Fatah skulle
befria var staten Israel. Tio år tidigare hade Libanon,
Syrien, Jordanien, Egypten och Irak angripit den av FN
erkända judiska staten, men misslyckats. Arafat, som
redan 17 år gammal börjat smuggla vapen till araber i
det brittiska mandatet Palestina, visste emellertid en
annan väg; terror.
PLO
På morgonen, den 5 september 1972, klättrade fem trä-
ningsklädda män över det stängsel som omgav MunBruket av terror var konsekvensen av en insikt bland
ledande företrädare för palestinierna om att Israel inte kunde
besegras i krig och inte heller med konventionell gerillakrigföring. Civilia måltavlor var avsevärt mer lättillgängliga
än militära och västvärldens utvecklade kommunikationsnät mycket sårbara. Rekryteringen av terrorister underlättades av att arabvärlden medvetet låtit upprätthålla palestinska flyktingläger, där många människor tvingades leva
under knappa ekonomiska omständigheter. Det är inte så att
det inte funnits plats för dessa flyktingar, eller deras ättlingar, som vanliga medborgare i de länder där de förvarats
under lägerliknande förhållanden. Lägren har cyniskt
använts som en symbol och ett politiskt påtryckningsmedel.
Till skillnad från de flesta andra terrorister lyckades
Arafat göra sig populär, bland vänsterintellektuella i väst
chens olympiska by. Väl inne,
möttes de av ytterligare tre män,
som passerat säkerhetskontrollerna med godkända identitetshandlingar. Därpå följde en
massaker, som kostade elva israeliska idrottsmän livet. Tre av
”Yassir Arafat är fortfarande
byggdes en i det närmaste
mytologisk bild upp av den
arabiske terroristen. Några få
decennier efter andra världskriget var det i Europa möjligt
att vinna stöd för palestiniernas sak. För Yassir Arafat och
en terrorist, om än en
hyllad sådan.”
åtta terrorister överlevde, men frigavs en dryg månad
senare i utbyte mot gisslan som tagits i en kapning av
ett flygplan tillhörande Lufthansa.
I lugn och ro kunde Yassir Arafat följa Miinchendramat
på TV, massakern på de israeliska idrottsmännen var kulmen på en rad kapningar, kidnappningar och bombdåd.
Miinchen kan sägas ha varit Arafats dittills största framgång och skulle i uppmärksamhet inte överträffas förrän 29
år och 6 dagar senare. Då av en annan arabisk terrorist.
Mördarna i Miinchen tillhörde en PLO-fraktion som
kallades Svarta September. När de gavs sitt uppdrag hade
Yassir Arafat varit ledare för den palestinska befrielseorganisationen Palestinian Liberation Organization,
PLO, i tre år. Arafats ordförandeskap fick en turbulent
inledning, 1971 kastades PLO ut ur Jordanien, men
under 1970-talet växte Arafat i både styrka och berömmelse. Det är inte en överdrift att göra gällande att Yassir Arafat, med flygplanskapningar som specialitet, är
den moderna terrorismens upphovsman.
för PLO var denna sak tydlig; Israel skulle medelst alla
tillgängliga medel tillintetgöras.
1967, i sexdagarskriget, kom Västbanken och Gaza
under israelisk kontroll- inte tidigare. Den judiska staten hade inte uppvisat några expansionistiska ambitioner,
men tvingades av en fientlig omgivning att upprätthålla
en skyddande barriär. Från de gränser som existerade
före juni 1967 finns på promenadavstånd de områden
som rymmer Israels största befolkningskoncentration.
Denna utsatta situation och de arabiska grannländernas
uttalade vilja att förgöra Israel utgjorde inte något hinder
när PR-begåvningen Yassir Arafat sakta men säkert byggde upp bilden av palestinierna som offer och Israel som
den illasinnade ockupationsmakten.
SKRÄCKVÄLDE I LIBANON
I Libanon organiserade Yassir Arafat ett terrorvälde av
annat slag än det som samtidigt drabbade oskyldiga människor världen runt. Arafats PLO kunde med god orga- (./)
Q.)
3
:::r
Q.):
(O
lSvensk Tidskrift 12002, nr 21B
nisation enkelt överta kontrollen i delar av det lilla
landet. Rapporterna till omvärlden var få, men övergreppen mot civilbefolkningen enligt vittnesmål många
och oerhörda. Lagen var Arafat och den verkställdes med
Kalasjnikovs. Då, som nu, avrättades misstänkta så
kallade samarbetsmän direkt på gatan.
Yassir Arafat har alltid förnekat all inblandning i
terrorhandlingar, men hans trovärdighet är marginell.
Svarta September var en skapelse av Arafats Fatah-rörelse
och Fatahs ledare kan inte ha svävat i ovisshet om terrorgruppens avsikter. Med all sannolikhet var Arafat även
väl informerad om Svarta Septembers aktiviteter, om det
inte till och med var Arafat som direkt beordrade dessa.
När terrorister hemmahörande i denna grupp den 3 mars
1973 stormade den saudiska ambassaden i Khartoum,
mitt under en pågående diplomatisk mottagning, skedde
detta sannolikt på direkt order från PLO-Jedaren själv.
Tre diplomater mördades, bland dem den amerikanske
ambassadören Cleo A Noel Jr. Enligt lon Mihai Pacepa,
avhoppad rumänsk underrättelseofficer, ska aktionen ha
planerats av Arafat i samarbete med KGB. Uppgiften förvånar inte, banden mellan Arafats PLO och Sovjetunionen, då en betydelsefull politisk aktör i Mellanöstern,
var många och starka.
IDI AMIN OCH BAADER-MEINHOF
PLO har även haft kontakter och utbyte med andra terrororganisationer. Söndagen den 27 juni 1976 kapade
marxist-leninistiska PLO-grenen PFLP, Popular Front
for the Liberation of Palestine, tillsammans med tyska
Baader-Meinhofett franskt flygplan på väg från Aten till
Tel Aviv. Air France flight 139 tvingades att landa i Uganda. Besättning och icke-judiska passagerare släpptes vid
ankomsten till Kampalas flygplats Entebbe, kvar hölls
105 juidska passagerare. En tidsfrist gavs, om inte 53
dömda terrorister, de flesta i israeliska fängelser, frigavs
skulle passagerarna avrättas- en efter en. En minut efter
IIISvensk Tidskrift 12002, nr 21
midnatt (lokal tid), den 4 juli, landade en israelisk räddningsstyrka under ledning av Yonatan Netanyahu på
Entebbe. Klockan 00.52 kunde israelerna vända hem,
med 103 överlevande passagerare. Man tvingades lämna
75-åriga Dora Bloch, som förts till ett sjukhus, i Kampala. I Idi Amins händer blev hon ytterligare ett offer
för kapningen. Yonatan Netanyahu fick heller aldrig återse sitt hemland, han stupade under räddningsaktionen.
Valet av Kampala och Entebbe som destination för det
kapade planet var inte någon slump. Ugandas president
Idi Amin, som inte var någon vän av Israel, tillät PLO
att träna terrorister i sitt land. Yassir Arafat kunde utan
betänkligheter samarbeta med Afrikas mest blodtörstige diktator.
Först när Israel1982 invaderat Libanon och tvingat
Yassir Arafat och dennes organisation på flykt till Tunisien, började Arafat ompröva sin tidigare taktik. Stödet
för PLO var redan starkt i breda västerländska kretsar,
men för att vinna fullständigt erkännande måste terrorn
som vapen ersättas med någonting annat, åtminstone i
omvärldens ögon. Yassir Arafats andra invention i hans
livslånga kamp mot Israel blev intifadan. Stenkastande
barn och kvinnor skulle göra Arafat till upprorsledare
snarare än terrorist. Framgångarna lät inte vänta på sig.
Det sägs i och för sig att intifadan kom som en överraskning för Arafat, 1987 fortfarande i exil, men han var
inte sen att utnyttja och organisera någonting som utan
hans välsignelse sannolikt inte skulle ha blivit mer än
enstaka kravaller.
ACHILLE LAURO
Bara två år före detta taktikskifte, i oktober 1985, blev den
amerikanske juden Leon Klinghoffer ett offer för Yassir
Arafats befrielsekamp. Fyra tungt beväpnade terrorister
kapade utanför Egyptens kust det italienska kryssningsfartyget Achille Lauro. Ombord fanns hundratalet passagerare och besättningsmän, som fick finna sig i att användas som lockvara i ett försök till byteshandel modell PLO.
Leon Klinghoffer, 69 år gammal och rullstolsbunden, var
en av dessa passagerare. Klinghoffer fördes i sin rullstol
fram till fartygets reling, sköts och kastades överbord.
Ett betydande misstag begick Yassir Arafat när han 1990
gav Saddam Hussein sitt helhjärtade stöd för dennes
angrepp mot Kuwait. PLO som länge kunnat förlita sig till
stöd från Saudi Arabien och andra Gulfstater hamnade
plötsligt på obestånd. När Kuwait väl befriats av USA, kunde
Arafat emellertid snabbt rehabilitera sig bland sina tidigare
vänner. Det gemensamma hatet mot Israel visade sig vara
starkare än den missämja som uppstått under Gulfkrigets
där av politiska skäl. PFLP opererar helt fritt inom och
från myndighetens område. Det var PFLP som låg bakom
mordet på den israeliske turistministern Rechavam Ze’evy
och en rad andra terrordåd med civila dödsoffer som
följd. Mot Hamas, som ligger bakom de flesta självmordsattacker mot Israel, görs enstaka ingripanden, men
ingen terrorist behöver frukta för någon längre tid i
fängsligt förvar.
FORTFARANDE TERRORJST
Yassir Arafat är fortfarande en terrorist, om än en hyllad
sådan. Hundratals israeler har på gator och torg, på cafeer
dagar. Numera kan Yassir Arafat,
PLO och den palestinska myndighet som Arafat 1996 utsågs att
leda inkassera stöd från såväl
Gulfstaterna som Irak. Inne på
sin andra intifada är Arafat också
än en gång den europeiska vänsterns – och världens alla antisemiters- främsta kelgris. Nu med
Nobels fredspris hemma på sin
spiselkrans.
”Lagen var Arafat och den
och restauranger, utanför biografer och diskotek mördats i
terrordåd Arafat kunnat förhindra. Tusentals andra israeler har skadats eller förlorat
anhöriga och vänner. Systematiskt tar PLO-Jedaren avstånd
från all terrorism, men roten till
terrorn återfinns i den palestinska myndigheten. Yassir Arafat
inte bara blundar och ger terverkställdes med Kalasjnikovs.
Då, som nu, avrättades
misstänkta samarbetsmän
direkt på gatan.”
Det sägs att utan Yassir Arafats medverkan är fred i Mellanöstern inte möjlig att uppnå. Israel måste byta land mot
fred och erkänna Arafats myndighet som en självständig
stat. Det skulle vara så enkelt, om fred var det självklara
resultatet av ett fredsavtal med PLO-ledaren, men Arafats
förflutna i kombination med hans gärningar i nutid, framställer honom knappast som en man vars ord är att lita på.
Den andra intifadan kom absolut inte som någon överraskning för Arafat, medvetet valde han att överge en process som i Camp David kommit mycket nära ett avslut, för
att återigen välja våld före fred. Denna gång med större
blodspillan än någonsin tidigare under en karriär som kantats av- och krönts i- blod.
Den lille darrande farbror som träder fram på tidningsbilder och i nyhetsinslag på TV har föga gemensamt med verklighetens Yassir Arafat. Mödosamt och
skickligt har Arafat gjort sig av med 1960- och 1970-
talens stämpel som terrorist, men terror är inte heller i
dag ett för honom främmande vapen i kampen mot Israel.
Den palestinska myndigheten hävdar att israeliska militära aktioner gör det omöjligt att gripa och hålla terrorister i förvar, men det har inte framstått som svårt för
samma myndighet att fängsla dem som öppet opponerat
sig mot Arafats regim. Brott mot de mänskliga rättigheterna hör till vardagen i den palestinska myndighet
Europas demokratier villigt förser med såväl ekonomiskt
som politiskt stöd.
I samband med den andra intifadans proklamerande
öppnades portarna till myndighetens fängelser på vid
gavel, för terrorister vill säga, inte för de fångar som hölls
roristerna carte blanche, han uppviglar dessutom till ett
blint hat mot Israel och mot judar. PLO sägs erkänna
staten Israels existens, men den palestinska myndighetens
propaganda ger ett budskap av annan karaktär. I allt från
tidningar till skolböcker slås fast att judar är onda och
orsaken till palestiniernas misär. Propagandan har ärvts
från Haj Amin el-Husseini, stormufti av Jerusalem, som
på 1920-talet organiserade massakrer på judar i det då-
varande brittiska mandatet. Senare hamnade muftin i
Berlin och uppmanade därifrån under andra världskriget
muslimer att döda alla judar. Muftins släkting Abdul
Rauf el-Qudwa el-Husseini, mer känd som Yassir Arafat,
har gjort sitt bästa för att leva upp till budskapet.
Gunnar Larsson (glarsson@europarl.eu.int), som varit
politisk redaktör för Norrbottens-Kuriren, arbetar med pressrelationer för EPP-ED gruppen i Europaparlamentet
Ur en fritidspolitikers dagbok
Sammanträden med stockhalms stads utbildningsnämnd
erbjuder alltid något att fundera över. Den27mars i år exempelvis denna upplysning: ”Analfabetism, det vill säga oförmåga att läsa och skriva, är mycket ovanlig i stadens
gymnasieskolor.” (Från skolförvaltningens beslutsunderlag till
ärende 18, Kartläggning av analfabeter i stadens gymnasieskolor på IVIK samt inom SFI).
(/)
Q.)
3
::r
Q.):
lSvenskTidskrift l2002, nr 2 1B
l av Gunnar Larsson
Den israeliske folkvalde premiärministern kallas för krigsförbrytare,
medan terrorismens gudfader skiner i glansen
av fredspriset på spiselkransen.
N
ÄR YASSJR ARAFAT 1958 grundade sin rörelse
Fatah, var den så kallade Västbanken
och Gaza ännu okända företeelser annat
än som delar av Jordanien respektive
Egypten. Det Palestina al-Fatah skulle
befria var staten Israel. Tio år tidigare hade Libanon,
Syrien, Jordanien, Egypten och Irak angripit den av FN
erkända judiska staten, men misslyckats. Arafat, som
redan 17 år gammal börjat smuggla vapen till araber i
det brittiska mandatet Palestina, visste emellertid en
annan väg; terror.
PLO
På morgonen, den 5 september 1972, klättrade fem trä-
ningsklädda män över det stängsel som omgav MunBruket av terror var konsekvensen av en insikt bland
ledande företrädare för palestinierna om att Israel inte kunde
besegras i krig och inte heller med konventionell gerillakrigföring. Civilia måltavlor var avsevärt mer lättillgängliga
än militära och västvärldens utvecklade kommunikationsnät mycket sårbara. Rekryteringen av terrorister underlättades av att arabvärlden medvetet låtit upprätthålla palestinska flyktingläger, där många människor tvingades leva
under knappa ekonomiska omständigheter. Det är inte så att
det inte funnits plats för dessa flyktingar, eller deras ättlingar, som vanliga medborgare i de länder där de förvarats
under lägerliknande förhållanden. Lägren har cyniskt
använts som en symbol och ett politiskt påtryckningsmedel.
Till skillnad från de flesta andra terrorister lyckades
Arafat göra sig populär, bland vänsterintellektuella i väst
chens olympiska by. Väl inne,
möttes de av ytterligare tre män,
som passerat säkerhetskontrollerna med godkända identitetshandlingar. Därpå följde en
massaker, som kostade elva israeliska idrottsmän livet. Tre av
”Yassir Arafat är fortfarande
byggdes en i det närmaste
mytologisk bild upp av den
arabiske terroristen. Några få
decennier efter andra världskriget var det i Europa möjligt
att vinna stöd för palestiniernas sak. För Yassir Arafat och
en terrorist, om än en
hyllad sådan.”
åtta terrorister överlevde, men frigavs en dryg månad
senare i utbyte mot gisslan som tagits i en kapning av
ett flygplan tillhörande Lufthansa.
I lugn och ro kunde Yassir Arafat följa Miinchendramat
på TV, massakern på de israeliska idrottsmännen var kulmen på en rad kapningar, kidnappningar och bombdåd.
Miinchen kan sägas ha varit Arafats dittills största framgång och skulle i uppmärksamhet inte överträffas förrän 29
år och 6 dagar senare. Då av en annan arabisk terrorist.
Mördarna i Miinchen tillhörde en PLO-fraktion som
kallades Svarta September. När de gavs sitt uppdrag hade
Yassir Arafat varit ledare för den palestinska befrielseorganisationen Palestinian Liberation Organization,
PLO, i tre år. Arafats ordförandeskap fick en turbulent
inledning, 1971 kastades PLO ut ur Jordanien, men
under 1970-talet växte Arafat i både styrka och berömmelse. Det är inte en överdrift att göra gällande att Yassir Arafat, med flygplanskapningar som specialitet, är
den moderna terrorismens upphovsman.
för PLO var denna sak tydlig; Israel skulle medelst alla
tillgängliga medel tillintetgöras.
1967, i sexdagarskriget, kom Västbanken och Gaza
under israelisk kontroll- inte tidigare. Den judiska staten hade inte uppvisat några expansionistiska ambitioner,
men tvingades av en fientlig omgivning att upprätthålla
en skyddande barriär. Från de gränser som existerade
före juni 1967 finns på promenadavstånd de områden
som rymmer Israels största befolkningskoncentration.
Denna utsatta situation och de arabiska grannländernas
uttalade vilja att förgöra Israel utgjorde inte något hinder
när PR-begåvningen Yassir Arafat sakta men säkert byggde upp bilden av palestinierna som offer och Israel som
den illasinnade ockupationsmakten.
SKRÄCKVÄLDE I LIBANON
I Libanon organiserade Yassir Arafat ett terrorvälde av
annat slag än det som samtidigt drabbade oskyldiga människor världen runt. Arafats PLO kunde med god orga- (./)
Q.)
3
:::r
Q.):
(O
lSvensk Tidskrift 12002, nr 21B
nisation enkelt överta kontrollen i delar av det lilla
landet. Rapporterna till omvärlden var få, men övergreppen mot civilbefolkningen enligt vittnesmål många
och oerhörda. Lagen var Arafat och den verkställdes med
Kalasjnikovs. Då, som nu, avrättades misstänkta så
kallade samarbetsmän direkt på gatan.
Yassir Arafat har alltid förnekat all inblandning i
terrorhandlingar, men hans trovärdighet är marginell.
Svarta September var en skapelse av Arafats Fatah-rörelse
och Fatahs ledare kan inte ha svävat i ovisshet om terrorgruppens avsikter. Med all sannolikhet var Arafat även
väl informerad om Svarta Septembers aktiviteter, om det
inte till och med var Arafat som direkt beordrade dessa.
När terrorister hemmahörande i denna grupp den 3 mars
1973 stormade den saudiska ambassaden i Khartoum,
mitt under en pågående diplomatisk mottagning, skedde
detta sannolikt på direkt order från PLO-Jedaren själv.
Tre diplomater mördades, bland dem den amerikanske
ambassadören Cleo A Noel Jr. Enligt lon Mihai Pacepa,
avhoppad rumänsk underrättelseofficer, ska aktionen ha
planerats av Arafat i samarbete med KGB. Uppgiften förvånar inte, banden mellan Arafats PLO och Sovjetunionen, då en betydelsefull politisk aktör i Mellanöstern,
var många och starka.
IDI AMIN OCH BAADER-MEINHOF
PLO har även haft kontakter och utbyte med andra terrororganisationer. Söndagen den 27 juni 1976 kapade
marxist-leninistiska PLO-grenen PFLP, Popular Front
for the Liberation of Palestine, tillsammans med tyska
Baader-Meinhofett franskt flygplan på väg från Aten till
Tel Aviv. Air France flight 139 tvingades att landa i Uganda. Besättning och icke-judiska passagerare släpptes vid
ankomsten till Kampalas flygplats Entebbe, kvar hölls
105 juidska passagerare. En tidsfrist gavs, om inte 53
dömda terrorister, de flesta i israeliska fängelser, frigavs
skulle passagerarna avrättas- en efter en. En minut efter
IIISvensk Tidskrift 12002, nr 21
midnatt (lokal tid), den 4 juli, landade en israelisk räddningsstyrka under ledning av Yonatan Netanyahu på
Entebbe. Klockan 00.52 kunde israelerna vända hem,
med 103 överlevande passagerare. Man tvingades lämna
75-åriga Dora Bloch, som förts till ett sjukhus, i Kampala. I Idi Amins händer blev hon ytterligare ett offer
för kapningen. Yonatan Netanyahu fick heller aldrig återse sitt hemland, han stupade under räddningsaktionen.
Valet av Kampala och Entebbe som destination för det
kapade planet var inte någon slump. Ugandas president
Idi Amin, som inte var någon vän av Israel, tillät PLO
att träna terrorister i sitt land. Yassir Arafat kunde utan
betänkligheter samarbeta med Afrikas mest blodtörstige diktator.
Först när Israel1982 invaderat Libanon och tvingat
Yassir Arafat och dennes organisation på flykt till Tunisien, började Arafat ompröva sin tidigare taktik. Stödet
för PLO var redan starkt i breda västerländska kretsar,
men för att vinna fullständigt erkännande måste terrorn
som vapen ersättas med någonting annat, åtminstone i
omvärldens ögon. Yassir Arafats andra invention i hans
livslånga kamp mot Israel blev intifadan. Stenkastande
barn och kvinnor skulle göra Arafat till upprorsledare
snarare än terrorist. Framgångarna lät inte vänta på sig.
Det sägs i och för sig att intifadan kom som en överraskning för Arafat, 1987 fortfarande i exil, men han var
inte sen att utnyttja och organisera någonting som utan
hans välsignelse sannolikt inte skulle ha blivit mer än
enstaka kravaller.
ACHILLE LAURO
Bara två år före detta taktikskifte, i oktober 1985, blev den
amerikanske juden Leon Klinghoffer ett offer för Yassir
Arafats befrielsekamp. Fyra tungt beväpnade terrorister
kapade utanför Egyptens kust det italienska kryssningsfartyget Achille Lauro. Ombord fanns hundratalet passagerare och besättningsmän, som fick finna sig i att användas som lockvara i ett försök till byteshandel modell PLO.
Leon Klinghoffer, 69 år gammal och rullstolsbunden, var
en av dessa passagerare. Klinghoffer fördes i sin rullstol
fram till fartygets reling, sköts och kastades överbord.
Ett betydande misstag begick Yassir Arafat när han 1990
gav Saddam Hussein sitt helhjärtade stöd för dennes
angrepp mot Kuwait. PLO som länge kunnat förlita sig till
stöd från Saudi Arabien och andra Gulfstater hamnade
plötsligt på obestånd. När Kuwait väl befriats av USA, kunde
Arafat emellertid snabbt rehabilitera sig bland sina tidigare
vänner. Det gemensamma hatet mot Israel visade sig vara
starkare än den missämja som uppstått under Gulfkrigets
där av politiska skäl. PFLP opererar helt fritt inom och
från myndighetens område. Det var PFLP som låg bakom
mordet på den israeliske turistministern Rechavam Ze’evy
och en rad andra terrordåd med civila dödsoffer som
följd. Mot Hamas, som ligger bakom de flesta självmordsattacker mot Israel, görs enstaka ingripanden, men
ingen terrorist behöver frukta för någon längre tid i
fängsligt förvar.
FORTFARANDE TERRORJST
Yassir Arafat är fortfarande en terrorist, om än en hyllad
sådan. Hundratals israeler har på gator och torg, på cafeer
dagar. Numera kan Yassir Arafat,
PLO och den palestinska myndighet som Arafat 1996 utsågs att
leda inkassera stöd från såväl
Gulfstaterna som Irak. Inne på
sin andra intifada är Arafat också
än en gång den europeiska vänsterns – och världens alla antisemiters- främsta kelgris. Nu med
Nobels fredspris hemma på sin
spiselkrans.
”Lagen var Arafat och den
och restauranger, utanför biografer och diskotek mördats i
terrordåd Arafat kunnat förhindra. Tusentals andra israeler har skadats eller förlorat
anhöriga och vänner. Systematiskt tar PLO-Jedaren avstånd
från all terrorism, men roten till
terrorn återfinns i den palestinska myndigheten. Yassir Arafat
inte bara blundar och ger terverkställdes med Kalasjnikovs.
Då, som nu, avrättades
misstänkta samarbetsmän
direkt på gatan.”
Det sägs att utan Yassir Arafats medverkan är fred i Mellanöstern inte möjlig att uppnå. Israel måste byta land mot
fred och erkänna Arafats myndighet som en självständig
stat. Det skulle vara så enkelt, om fred var det självklara
resultatet av ett fredsavtal med PLO-ledaren, men Arafats
förflutna i kombination med hans gärningar i nutid, framställer honom knappast som en man vars ord är att lita på.
Den andra intifadan kom absolut inte som någon överraskning för Arafat, medvetet valde han att överge en process som i Camp David kommit mycket nära ett avslut, för
att återigen välja våld före fred. Denna gång med större
blodspillan än någonsin tidigare under en karriär som kantats av- och krönts i- blod.
Den lille darrande farbror som träder fram på tidningsbilder och i nyhetsinslag på TV har föga gemensamt med verklighetens Yassir Arafat. Mödosamt och
skickligt har Arafat gjort sig av med 1960- och 1970-
talens stämpel som terrorist, men terror är inte heller i
dag ett för honom främmande vapen i kampen mot Israel.
Den palestinska myndigheten hävdar att israeliska militära aktioner gör det omöjligt att gripa och hålla terrorister i förvar, men det har inte framstått som svårt för
samma myndighet att fängsla dem som öppet opponerat
sig mot Arafats regim. Brott mot de mänskliga rättigheterna hör till vardagen i den palestinska myndighet
Europas demokratier villigt förser med såväl ekonomiskt
som politiskt stöd.
I samband med den andra intifadans proklamerande
öppnades portarna till myndighetens fängelser på vid
gavel, för terrorister vill säga, inte för de fångar som hölls
roristerna carte blanche, han uppviglar dessutom till ett
blint hat mot Israel och mot judar. PLO sägs erkänna
staten Israels existens, men den palestinska myndighetens
propaganda ger ett budskap av annan karaktär. I allt från
tidningar till skolböcker slås fast att judar är onda och
orsaken till palestiniernas misär. Propagandan har ärvts
från Haj Amin el-Husseini, stormufti av Jerusalem, som
på 1920-talet organiserade massakrer på judar i det då-
varande brittiska mandatet. Senare hamnade muftin i
Berlin och uppmanade därifrån under andra världskriget
muslimer att döda alla judar. Muftins släkting Abdul
Rauf el-Qudwa el-Husseini, mer känd som Yassir Arafat,
har gjort sitt bästa för att leva upp till budskapet.
Gunnar Larsson (glarsson@europarl.eu.int), som varit
politisk redaktör för Norrbottens-Kuriren, arbetar med pressrelationer för EPP-ED gruppen i Europaparlamentet
Ur en fritidspolitikers dagbok
Sammanträden med stockhalms stads utbildningsnämnd
erbjuder alltid något att fundera över. Den27mars i år exempelvis denna upplysning: ”Analfabetism, det vill säga oförmåga att läsa och skriva, är mycket ovanlig i stadens
gymnasieskolor.” (Från skolförvaltningens beslutsunderlag till
ärende 18, Kartläggning av analfabeter i stadens gymnasieskolor på IVIK samt inom SFI).
(/)
Q.)
3
::r
Q.):
lSvenskTidskrift l2002, nr 2 1B