Gunnar Hyltén-Cavallius: En tid av oförnuft

När talman Andreas Norlén fick den nära nog obligatoriska frågan ”Hur känns det?”, svarade han att folk känner efter alldeles för mycket. Känslorna får inte trumfa verkligheten. Detta inser man ännu mera efter att ha läst den brittiske författaren och journalisten Douglas Murrays Kriget mot väst: Att bemästra en tid av oförnuft (Nopolar Publishing 2023).

Det pågår ett storskaligt kulturkrig, menar Murray, som gör en grundlig analys och föreslår motangrepp. Efter 1900-talet hade den nationella identiteten skambelagts. Andra tillhörigheter som hudfärg, kön och sexuell läggning dök upp i dess ställe. De nya formerna av tillhörighet laddades i en västerlandsfientlig riktning.

Enbart väst angrips i det här kriget, eftersom det bär på ”vitheten”. Även om andra kulturer bedrivit slavhandel och kolonialism, kommer de undan genom att en dubbel måttstock används. Västerlandets uppvisade svaghet gynnar dessutom illasinnade makter.    

Kulturkriget växte fram på amerikanska universitet kring millennieskiftet. Forskare lanserade en så kallad kritisk rasteori, där påståenden baserades främst på företrädarnas subjektiva tolkningar och inställningar. Fakta gav vika för ”den levda erfarenheten” hos en person i en etnisk minoritetsgrupp. Rasteorin stannade inte i seminarierummen utan spreds snabbt via välvilliga delar av massmedia ut på gatorna i USA och vidare till andra delar av västvärlden.

När den svarte amerikanen George Floyd dödades av en vit polis i maj 2020 exploderade kulturkriget i och med rörelsen Black Lives Matter. Det var därför, menar Murray, som idrottslag började gå ner på knä inför varje match: ”De förleddes att tro att de måste göra så för att visa att de var emot rasistiska mord”.

Rörelsen inspirerade folkmassor i storstäder att angripa offentlig och privat egendom. En del företagare vädjade underdånigt till mobben att lämna deras lokaler i fred. En frisörsalong i Seattle hade en skylt med upplysningen att företaget var en ”minoritetsägd och kvinnodriven verksamhet med HBTQIA+-personer i personalen”. 

I takt med att statyer av påstådda slaveripositiva historiska personer vandaliserats eller störtats fick myndigheter och företag brått att inleda mångfaldsarbete och program för antirasism på alla tänkbara nivåer. Vita Disneyanställda föreslogs arbeta med sina rasistiska spädbarn. Barn antogs vara rasistiska från ”tre månaders ålder”. Men att mitt barnbarn – nu i den åldern – skulle vara rasist: nonsens!

Inte heller den västerländske förebilden Winston Churchill skonades, tvärtom, aktivisterna visste mycket väl vilken helig gestalt han är, skriver Murray, som betonar att Churchill i realiteten var 1900-talets största antifascist. En period kapslade myndigheterna in hans staty på Parliament Square i en metallåda för att freda den. En portalfigur som Karl Marx, med klarlagt rasistiska synsätt, har däremot inte utsatts för antirasisternas vrede.

Ett avsnitt i boken ägnas åt religion, och här inkluderas filosofer inom upplysningen. Några kyrkosamfund, anglikanska kyrkan, episkopalkyrkan och katolska kyrkan, behandlas. Dessa har i olika sammanhang känt sig pressade att böja knä för den nya läran. Murray hänvisar till trendkritiker, som menar att kyrkorna har en egen mycket bra berättelse att fokusera på. Vemodigt skriver han att det nya evangeliet nu märks tydligt: ”En dag kan det vara allt som återstår.”

Mycket mer kunde dras fram, som hur ”rättvis matematik” påstår att två plus två kan bli fem samt hur rättvis trädgårdsskötsel arbetar mot orättvisorna i samhället.

Kapitlet under rubriken Tacksamhet söker förstå bakomliggande orsaker till kulturkriget. Författaren menar att ondskan vill rasera linjen mellan civilisation och barbari. En orsak till denna ondska är förbittring eller ressentiment. Hämnden riktas mot dem som påstås äga fördelar man själv saknar. Den viktiga känslan – tacksamheten – fattas.

Läs boken. Den har en underliggande positiv ton. Det gäller, skriver Murray, att skapa ”en medborgarkultur som respekterar både skillnader och likheter”.

Gunnar Hyltén-Cavallius är komminister emeritus och teol.lic. i kyrkohistoria