Gunnar Hökmark: Den 24 augusti är en europeisk självständighetsdag

Sveriges nationaldag firas den 6 juni. Det var från början Svenska flaggans dag, som firades till minnet av Gustav Vasas val till Sveriges kung den sjätte juni 1523 och för att högtidlighålla årsdagen av när 1809 års regeringsform blev till grundlag. Så såg några av de viktigaste stegen som formade det moderna Sverige ut. Gustav Vasa som la grunden för den svenska nationalstaten och regeringsformen som markerade den maktdelning som blev början på den moderna svenska demokratin utveckling under de kommande drygt hundra åren.

Trots de krig och väpnade konflikter som Sverige varit en del av under århundradena efter valet av Gustav Vasa – och de har varit många – är vår frihet och nationella identitet en sådan självklarhet att vi inte riktigt förstår värdet av dem. Redan i vårt grannland, Norge som fann sin nationella självständighet först efter det att unionen med Sverige upplösts 1905 och som i befrielsen från Nazityskland inser att friheten inte är självklar, är nationaldagen något långt mer än i Sverige. Friheten och demokratin är oskattbara värden som tragiskt nog förstås bäst när de berövats oss eller när de är hotade.

Ukrainas nationaldag den 24 augusti ska förstås ses i precis det perspektivet.  Den 24 augusti 1991 deklarerades självständigheten, mitt i en period av upplösning av den sovjetiska diktaturen som utsatt Ukraina för ofattbart förtryck, tidvis under folkmordsliknande former. För att krossa motståndet iscensatte de sovjetiska ledarna inte bara massavrättningar utan också massvält. Självständighetsdagen är därför inte bara en dag för självständighet utan också för uppbrottet från den diktatur som styrdes från Kreml.

Sedan 1991 har den ukrainska vägen mot demokrati varit svår och full av motstånd från inhemska oligarker och korrumperade ledare. Likväl är den driven av en bestämd folklig vilja som bärs upp till en del av drömmen om demokrati och en rättsstat – men också av en riktig återgång till den historia som format Ukraina annorlunda än Ryssland, nämligen det europeiska arvet. Ukrainare vill ha demokrati och självständighet och de vill vara en del av Europa. Det kom till uttryck i den orangea revolutionen som tog sina tydligaste och fredliga former vintern mellan 2004 och 2005 i protester mot ett fejkat presidentval.

De följdes tio år senare av Euromajdan-manifestationerna 2013 och 2014, som fällde den korrumperade maktens försök att å Moskvas vägnar stoppa det folkligt förankrade parlamentariska beslutet att Ukraina skulle söka sig till Europa. Man kan säga att under denna tid formades den ukrainska nationen till den moderna tidens självständighet. Den hade sina rötter i den ukrainska historia den ryska överhögheten så länge hade försökt överskugga. Dagens Ukraina föddes den 24 augusti 1991, men formade en nationell identitet under den orangea revolutionen och under Euromajdan. I samband med den ryska invasionen av Krim blev denna utveckling ett faktum som förenat landets olika kulturer och historier.

På dagens sex månader innan årets nationaldag cementerade den ryska invasionen Ukraina som ett helt och hållet europeiskt land. Tidigare föreställningar och relationer, inte minst uttryckta av Vladimir Putin,  som såg Ukraina och Ryssland som broder-nationer mytiskt förenade i en gemensam historia krossades av stridsvagnar och terrorbombningar – och av de broder- och systermord som präglar den ryska arméns framfart. Ryssland har gjort sig själv till en förbrytarnation och Ukraina till en självklar del av ett Europa som står mer enat än på länge.

Det är en paradox att när Ukraina den 24 augusti i år, för bara några dagar sedan, firade sin självständighetsdag är man på en gång starkare i sin nationella identitet än någonsin tidigare i historien, samtidigt som denna självständighet är mer hotad än någonsin under landets moderna självständighet. Man är på en gång mer fri och självständig vad gäller den nationella identiteten men mer utsatt genom ett främmande lands invasionstrupper.

Genom att man har slagit tillbaka den ryska invasionen och avslöjat den ryska ledningens lögner om en speciell militär operation står man starkare men mer drabbad än under sin moderna historia. Nu står slaget om europeisk demokrati och frihet i Ukraina.

Den ryska historiebilden och Putinregimens krav på omvärlden är ett hot mot oss alla. Den har lett till att socialdemokrater i Sverige kvart över tolv har insett att den säkerhetspolitiska doktrin och retorik man har utformat de senaste trettio åren efter Sovjetunionen fall var ett falsarium och en illusion som gav oss otrygghet. Ansökan om medlemskap i Nato är ett uttryck för insikten om att Ryssland hotar oss alla, från Finland och Sverige till alla de länder som en gång låg bakom järnridån. Det är ett hot mot hela Europa.

Det innebär att i Ukraina pågår ett krig som inte bara förs i Europa utan som också handlar om Europa. Vår självständighet och vår rätt som självständiga nationer att själva forma vår framtid och styra över vår säkerhet. Ukrainas försvar mot Ryssland är ett försvar mot ryska anspråk på Europa. Skulle Putin vinna förlorar internationell rätt sitt värde och fria nationer den säkerhet som internationell rätt och den europeiska fredsordningen ger oss.

På samma sätt som Ukraina försvarar Europa genom kriget mot de ryska terrorstyrkorna och stridsvagnsförbanden har vi alla skäl att bidra till försvaret av Ukraina. Sverige bör ge väldigt mycket större ekonomiskt stöd än vad vi gör. Vi bör se till att Ukraina för det militär bistånd som vi kan ge, inte bara för att bidra till försvaret av Ukraina utan för att det är ett sätt att försvara Sverige.

Och därför bör vi inse att den ukrainska självständigheten är en del av vår självständighet och Europas frihet och integritet. Så Ukrainas nationaldag bör firas som en självständighetsdag runt om i Europa. En första ansats till detta gjordes den gångna veckan genom manifestationer både på Norrmalmstorg och Sergels torg i Stockholm.

Men nu bör vi inse att den 24 augusti har kommit att bli en europeisk självständighetsdag som vi alla bör kämpa för och ge vårt stöd till. Och i grunden är det rätt enkelt. Frihet och demokrati är självklara värden för fria demokratier att hylla. Och dessutom underlättas det av att vi alla är blågula, från den svenska flaggen till den europeiska!

Den 24 augusti är en viktig dag för oss alla. Ukraina måste vinna mot Ryssland. Det är avgörande för Europas säkerhet. Slava Ukraini!

Gunnar Hökmark är tidigare moderat Europaparlamentariker och ordförande för tankesmedjan Frivärld