Fredrik Y. Törn: Två realistiska utfall efter Rysslands krig

När man ser på de möjliga utfallen av Rysslands invasionskrig mot Ukraina finns i princip bara två möjliga utfall långsiktigt. Detta är inte en värdering av vad som är önskvärt utan en bedömning av vad som kan bli resultatet av kriget. Det är viktigt att kunna se klart för att kunna förstå vad som står på spel och vad som måste ske för att endera utfall ska bli möjligt.

I princip finns två möjliga långsiktiga utfall.

Det första är att Ryssland når sina mål och betvingar Ukraina och Ukraina blir en rysk lydstat som Belarus. Ukraina blir då inte ett självständigt land eller en demokrati utan en rysk lydstat där de som styr landet gör det på nåder av Ryssland. Ukraina kommer då precis som Belarus kunna användas av Ryssland som bas för vidare krigsföretag mot till exempel Moldavien.

Detta leder till ett långt kallt krig mellan Ryssland och västvärlden som varar lika länge som den nuvarande ryska staten består. Alltså även efter Putins frånfälle. För vi ska nog inte göra oss några illusioner om att någon annan ledare från dagens styrande ryska elit skulle innebära mer än kosmetiska förändringar av den långsiktiga ryska politiken. Ett eller två generationsskiften behöver förmodligen ske innan det är möjligt om Ryssland går segrande ur detta krig.

Vi som nu är medelålders kommer förmodligen inte leva tills detta kalla krig går över. Ryssland kopplas bort från Europa och blir i praktiken den västliga delen av Asien. På sikt kommer detta leda till att Ryssland även glider ifrån övriga Europa kulturellt. Den ekonomiska och kulturella gränsen i Europa kommer gå vid Ukrainas västgräns. Västeuropa kommer få lägga 2,5-3 procent av BNP på försvarsutgifter så länge Putinregimen består.

 Det andra möjliga utfallet är att Ukraina överlever som självständig stat.

För att Ukraina ska bestå som självständig stat och det inte gå som för Kartago efter det andra puniska kriget, då det ”demilitariserade” och försvarslösa Kartago raderades från kartan i det tredje puniska kriget, så måste Ukraina gå en av två vägar.

Det ena är att Ukraina skaffar egna kärnvapen och blir ett militariserat samhälle likt Israel. Även den konventionella Försvarsmakten behöver vara stor för att skapa en tröskeleffekt. Här blir ju frågan om Ukraina kan bära detta ekonomiskt över tid och hur mycket stöd landet kan få från väst över tid.

Alternativet till att Ukraina skaffar kärnvapen är att landet får snabbt gå med i Nato och EU. Natotrupper placeras då även i fredstid i Ukraina för att göra tydligt att ett nytt ryskt krig mot Ukraina är ett krig mot hela Nato.

Även detta scenario kräver en betydande konventionell försvarsmakt av Ukraina, dock möjligtvis mindre än i det förra alternativet. Men Ukraina behöver då inga egna kärnvapen. Nato behöver inte ha några kärnvapen placerade i Ukraina i detta alternativ eftersom dagens vapenplattformar har sådan räckvidd att det helt enkelt inte är någon poäng med framskjuten stationering av kärnvapen för att kunna använda dem.

Ukrainas ekonomi blir en del av EU-ekonomin och den ekonomiska och kulturella gränsen i Europa kommer gå vid Ukrainas östgräns samt längs med baltstaternas och Finlands östgräns.

Det spelar ingen större roll om Ukraina förlorar territorium eller ej för alternativ två, men det kommer förmodligen påverka utvecklingen i Ryssland om Ryssland inte vinner allt territorium som landet siktade på att ta och officiellt annektera från Ukraina. Redan att Ukraina inte blir en demilitariserad lydstat till Ryssland är ett misslyckande jämfört med den ursprungliga ryska målsättningen med invasionen av Ukraina.

Ju mer eget territorium Ukraina lyckas återta desto större blir sannolikheten för att det blir förändringar av regimen och politiken i Ryssland. Det gäller speciellt om någon av de sex regioner som Ryssland högtidligen och officiellt annekterat inte förblir under rysk kontroll efter att kriget är slut. Att förlora en eller flera av dessa blir svårt att dölja och kommer framstå som ett misslyckande även i Ryssland. Man kan därför se det som att det var ett riskabelt drag av Putinregimen att officiellt och inför hela världen annektera dessa sex regioner från Ukraina utan att ha ett fredsavtal med Ukraina.

Västvärlden och då främst EU och Nato bör vara inställda på att mycket snabbt efter en vapenvila eller fred där Ukraina består som självständig stat inlemma Ukraina i EU och Nato, annars riskerar Ukraina att utsättas för ytterligare ett ryskt invasionsförsök när Ryssland om några år byggt upp sina stridskrafter igen.

Utplånas Ukraina som självständig stat får EU- och Nato-länderna inrikta sig på ett fullskaligt kallt krig med en kraftigt militariserad östgräns. Omvärderingen av relationerna till Kina och kanske även Indien kommer bli större än om Ukraina består som självständig stat.

Fredrik Y. Törn var politisk sekreterare på moderaternas kansli i Europaparlamentet och i Riksdagen 1998-2003