Print Friendly

Franz T Cohn; Ett onödigt krig

Av Redaktionen | 31 december 2002


2002


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

MELLANÖSTERN
Ett onödigt l<rig
Av Franz T Cohn
Sett i backspegeln var sexdagarskriget 1967 något araberna
hade kunnat besparat sig. Idag säger de sig vilja återställa
förhållandena från tiden före detta krig, det vill säga en
återgång till 1967 års ”gränser”. Då skulle det kunna bli
fred, menar de.
I
MAJ 1967 befann sig Israel
inom de vapenstilleståndsgränser som etablerats efter
1948 års krig då fem arabiska
armeer och friskaror hade
misslyckats att eliminera den unga
staten.
Sedan 1956 behärskade Egypten
ett demilitariserat Sinai och administrerade Gazaremsan. Syrien hade
befästningar på Galanhöjderna och
tittade ner över norra Israel. Jordanien hade annekterat hela Västbanken och behärskade östra Jerusalem
med den gamla staden, men det
räckte inte.
Six Days of War- June 1967 and the
Making of the Modern Middle East.
Orens bok skiljer sig från tidigare
redogörelser genom att han kunnat
gå in i regeringsarkiv när hemligstämpeln lyfts efter 30 år. Dessutom
har han intervjuat flera av huvudaktörerna från den tiden, i USA, Israel,
Sovjetunionen, Egypten och inte
minst i FN.
på avancerade gissningar som alla
inblandade ägnade sig åt i brist på
adekvat och korrekt information.
Idag hade satellitbilder kunnat förebygga en del allvarliga missförstånd
och avslöja den desinformation som
förekom. Sådan praktiserades av sovjetiska diplomater och politiker i
oklart syfte och blev i förlängningen faktiskt ödesdiger för arabstaterna. Till den för Israellyckosamma
utgången av kriget bidrog även ett
informationsglapp inom den egyptiska ledningen och krigsmakten och
mellan Egypten, Syrien och Jordanien. Inkompetensen inom den egyptiska officerskåren tycks ha varit skriande och innebar att Israel snabbt
fick övertaget när väl kriget hade
börjat.
Krisen som ledde till kriget kom
ingalunda plötsligt. De föregående
åren var fyllda med allvarliga incidenter och terror vid Israels gränser
i norr, väster och öster. PLOs olika
grupper utförde sabotageaktioner.
Israel svarade med ibland misslyckade attacker mot misstänkta terroristcentra i Jordanien. Syrien besköt
israeliska samhällen i Galileen uppDen genomgående arabiska,
offentligt proklamerade målsättningen var att Israel skulle utplånas.
I Nassers eftersträvade panarabiska
rike fanns ingen plats för en judisk
stat, än mindre var den önskvärd.
Den militanta panarabismen har
idag avlösts av en lika virulent panislamism, men målet har förblivit detsamma. Detta glöms ofta bort i
dagens debatt, där man okritiskt
upprepar det palestinska mantrat att
det skulle bli fred om bara Israel
drog sig tillbaka till de vapenståndslinjer som rådde före juni 1967, det
vill säga lämnade de ”ockuperade”
områdena.
Vad var det egentligen som fick
Egyptens president Nasser att utlösa
kriget? En av flera samverkande faktorer, var säkerligen revanschlystnad
efter de förlorade krigen 1948 och
1956. En annan var en gränslös överskattning av den egna krigsmaktens förmåga. Denna hade
genomgått en ofantlig upprustning med modern rysk krigsmateriel som Sovjetunionens leda- ”Inkompetensen inom den
egyptiska officerskåren tycks
Det har publicerats många böcker om sexdagarskriget 1967, de flesta skrivna av journalister och politiker ganska snart efteråt. Den israeliske historikern Michael B. Oren har
först nu kommit ut med sin skildring
re Kosygin hade bestått med på
kredit för att vinna vänner och
inflytande i Mellanöstern. Den tredje faktorn var nog en ödesdiger
underskattning av den israeliska
värnpliktsarmens försvarsvilja och
officerarnas militära duglighet. Nasser eldades på av sin fältmarskalk
och gode vän Abd al-Hakim Amer
som sedan, när det kom till kritan,
visade sig sakna förmågan att organisera sina trupper och föra ett
modernt krig.
MISSFÖRSTÅND
Det som gör boken andlöst spännande, trots att vi har facit i hand,
är skildringen av det pokerspel byggt
ha varit skriande.”
ifrån Golanhöjderna. Traktorer som
plöjde fälten i den demilitariserade
zonen nedanför, vilket tilläts i
vapenstilleståndsavtalen från 1949,
utsattes för prickskytte. Israel svarade med flyganfall och vid ett tillfälle
utspann sig luftstrider där många
syriska plan blev nedskjutna. Trots
provokationerna höll Israel en låg
profil med endast mindre truppstyrkor i norr.
Sovjetunionen gjorde dock gällande att Israel planerade ett anfall
mot Syrien. Israels dementier hjälpte inte och Syrien krävde att Nasser
skulle mobilisera i söder. Här
OJ
o :
n
;:>::;”‘
ro
……
lSvensk Tidskrift l2002, nr 61m
……
Q)
….::.:::
u
😮
co
•DAMASKUS
SYRlEN
•AMMAN
JORDANIEN
SAUDIARABIEN
De mörka ytorna är områden som Israel intog på sex dagar
fram till l l juni 1967.
bidrog den israeliska ledningen
ofrivilligt till att misstankarna om
en förestående offensiv mot Syrien
vann i trovärdighet. Det var när
Israel planerade sin årliga militärparad med anledning av självständighetsdagen Jorn Hatsmaot. I april
1967 skulle den gå av stapeln i västra judiska Jerusalem, men för att
inte beskyllas för att ha krigiska
avsikter lämnade israelerna stridsvagnar och annan tung materiel
kvar i kasernerna. Paraden visade
endast upp infanteri och jeepar med
lätta vapen. Prompt spred en sovjetisk diplomat ryktet att de tunga
förbanden inte deltog i paraden för
att de hade grupperats mot den
syriska gränsen. Han lät sig inte
övertalas att åka upp dit för att
övertygas om motsatsen.
Även högre upp i Sovjets ledning
ville man göra gällande att Israel planerade en attack mot Syrien. I brist
på annan information svalde Nasser
dessa påståenden och för att avlasta
det påstådda trycket på Syrien vidtog han åtgärder som innebar verklig eskalering. Till att börja med
stängde han Tiransundet för israelisk sjöfart till och från Eilat. Därmed skar han av Israels handelsförbindelser och oljeimport österifrån.
Suezkanalen hade han stängt redan
mlSvensk Tidskrift l2oo2, nr 61
tidigare för transporter till och från
Israel.
Enligt internationell rätt var
detta en krigshandling, vilket Nasser var fullt medveten om. USA
kommer nu in i bilden för att försö-
ka hindra en vidare upptrappning.
Turerna i förhandlingar med Washington och diskussionerna inom
den israeliska ledningen skildras
ingående av Oren. Jo, stängningen
av Tiransundet var en krigshandling,
men kunde man inte ändå försöka
finna en fredlig lösning? Menade
Nasser verkligen allvar och kunde
man inte först testa detta genom att
sända en konvoj genom sundet upp
mot Eilat för att se om den skulle bli
beskjuten?
Detta av president Johnson föreslagna genombrytningsförsök kom
av sig efter långa förhalningar. Inget
annat land var redo att riskera försöket, trots att Israel hade ett fartyg
i beredskap som eventuellt kunde
offras i Tiransundet
FN GER SIG AV
Spänningen stiger ytterligare när
Nasser den 14 maj 1967 börjar flytta stora styrkor över kanalen genom
Sinai mot den gamla vapenstilleståndslinjen. Denna bevakas av FNtrupper som förlagts i posteringar
från Röda havet upp till Medelhavet
och runt Gaza. Det skedde efter
Sinaikriget 1956 som ett villkor för
att Israel då skulle dra sig tillbaka.
När så Nasser begär att FN-trupperna skall ge sig av, viker sig FNs svage
generalsekreterare U Thant utan att
föra saken till generalförsamlingen
eller säkerhetsrådet. De egyptiska
trupperna når fram innan FN-soldaterna ens hunnit ge sig av.
Israelerna väntade under andra
hälften av maj ett förödande anfall
från Egypten, Syrien och Jordanien
på tre fronter och mot sina städer.
Även irakiska trupper hade förts
fram och stod beredda i Jordanien.
Man visste att Nasser inte var främmande för att använda giftgas. Det
hade använts av Egypten under dess
militära inblandning i inbördeskriget i Jemen 1962. I största hast köpte
Israel gasmasker från länder som var
villiga att leverera- alla var det inte
– skyddsrum ställdes i ordning och
tusentals gravar förbereddes för de
många dödsoffer som befarades.
Vintern 2002-2003, liksom under
Gulfkriget 1991, upplever Israel på
nytt detta hot, men nu från Irak.
Oren, som intervjuat egyptiska
befälhavare från sexdagarskriget,
visar att de egyptiska trupperna kastades fram genom Sinai utan ordentlig planering. Truppernas förbindelser med högkvarteret i Kairo, samt
mellan detta och regeringen, var synnerligen bristfälliga. Nasser stod för
den offentliga krigsretoriken, men
det tycks ha varit hans vän, fältmarskalken Amer, som i själva verket var
den pådrivande kraften. Israel mobiliserade i mitten av maj när den
egyptiska uppmarschen började
framstå som mer än en manöver.
Under tiden hade Syrien intensifierat
sin artilleribeskjutning av byarna i
Galileen. De jordanska styrkorna
hade ställts under en egyptisk generals befäl.
Allt detta hände medan egyptiska
diplomater reste i skytteltrafik till
Moskva för att försäkra sig om sovjetiskt stöd i händelse av en av USA
understödd israelisk attack och Israels regering försökte utverka amerikanskt stöd för att hålla Sovjet borta
om Egypten skulle anfalla. President
Johnson hade händerna fulla med
kriget i Vietnam och ville inte riskera någon konfrontation med Sovjet.
Det minsta Israel krävde av USA var
att man åtminstone inte skulle fördöma en israelisk aktion i fall en
sådan blev nödvändig för att rädda
landet från undergång.
Författaren förmedlar den oerhörda nervpress som premiär- och
försvarsminister Levi Eshkol, regeringen och militärledningen utsattes för. Eshkol ville till varje pris
undvika att reta amerikanerna. Den
israeliska befolkningen blev alltmer
modfälld av den arabiska uppmarschen, ända tills Moshe Dayan slutligen och efter mycket politiskt
manövrerande utsågs till försvarsminister. Med Dayan vid försvarsrodret återkom en viss optimism hos
gemene man. Dayarr sade efteråt att
han, om han haft ansvaret, inte skulle ha väntat ut alla diplomatiska
manövrer utan omedelbart efter
stängningen av Tiransundet gått in
för att häva blockaden. Detta skulle
Israel utan vidare haft folkrättsligt
stöd för.
OPERATION GRYNING
Under tiden hade Amer gett klartecken för en stor överraskningsattack mot Israel, Operation Gryning
(Operation Dawn på engelska,
al-Fajr på arabiska). I gryningen
den 27 maj satt de egyptiska
piloterna redan startklara i sina
moderna ryska bomb- och
attackplan när Nasser blåste av
det hela. Det hade kommit signaler via Moskva som i Kairo tolkades så att Israel visste om
offensiven som därför mist sitt viktiga överraskningsmoment.
Nio dagar senare, den 5 juni,
lyckades det israeliska flygvapnet
genom ett överraskningsanfall i gryningen slå ut först det egyptiska och
något senare det syriska och jordanska flygvapnet, vilket i praktiken
avgjorde kriget. Dayan gjorde en
korrekt taktisk bedömning genom
att på marken ge den södra fronten
företräde över den norra syriska
fronten. De israeliska samhällena i
norr fick ta stryk och många jämnades med marken av det syriska artilleriet. Armen fick först göra jobbet
klart mot egypterna. Under tiden
började Jordanien beskjuta Tel Avivs
förstäder och inledde operationer
mot västra Jerusalem. Genom att
israelerna efter tre dagar praktiskt
taget hade nått sina mål i Sinai och
stod vid Suezkanalen, kunde trupper flyttas över till Jerusalem. Syriska fronten stod sist i tur och den
syriska armen besegrades den sjätte
dagen.
Detta rekordkorta krigsförlopp
har skildrats i många böcker och här
kan inte Oren bidra med allt för
mycket nytt. Kvällen den 11 juni stod
Israel helt oplanerat där med kontrollen över stora landområden till
följd av de arabiska armeernas sammanbrott och flykt. Det väcktes i
Israel en seriös förhoppning att man
nu skulle kunna byta land mot en
genuin fred. Detta hopp krossades
dock genom Khartoum-resolutionen
i slutet av augusti 1967: Nej till
erkännande av Israel, Nej till fred,
Nej till förhandlingar. Följderna av
Khartoum lever vi med ännu idag.
Det ledde till ännu ett revanschkrig
‘De forna stridsomradena
vid Sinais kuster har av
Egypten förvandlats till
attraktiva turistparadis.”
mot Israel hösten 1973 och först
flera år senare kunde det slutas fred
mellan Israel å ena sida och Egypten
respektive Jordanien å den andra.
Egypten och Jordanien insåg att det
blev för dyrt att föra krig. De forna
stridsområdena vid Sinais kuster har
av Egypten förvandlats till attraktiva
turistparadis. Jordanien har glädje
av sina antika sevärdheter och ett
industriellt samarbete med Israel.
Nassers krig i juni 1967 krävde
många offer och som de flesta andra
krig var det ett onödigt krig.
Franz T Cohn
(franz.cohn@telia.com) har varit
chefredaktör för tidskriften Menorah.
BOKFAKTA
Författare: Michael B. Oren
Titel: Six Days of War: June 1967 and the Making
of the Modern Middle East
Förlag: Oxford University Press 2002
ro
o:
n
;:o;:-
([)
……
lSvensk Tidskrift l2oo2, nr 61 m

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Pengar för ingenting

webshop_banner

Ladda ner E-boken om Liberalkonservatism