Print Friendly

En svensk försvarshögskola

Av Redaktionen | 31 december 1952


1952


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

EN SVENSK FÖRSVARSHÖGSKOLA
Av major CARL ERIC ALMGREN
TILL den gamla truismen om att »krig är en alltför viktig sak
för att överlåtas till militärerna» kan numera fogas tillägget, att
det tillika är en alltför komplex företeelse för att kunna det. Ty
det moderna kriget är totalt, riktar sig mot allt och alla, lämnar
intet samhällsområde oberört. Det räcker därför – minst av allt
för en demokratisk, alliansfri småstat- i det totala anfallskrigets
dagar icke med att lita till enbart ett militär försvar. Åven försvaret måste vara totalt och bäras upp av hela folkets eniga motståndskraft. Det militära försvaret måste kompletteras av civilförsvar, ekonomiskt försvar – innefattande bl. a. folkförsörjning
och krigsindustri- och psykologiskt försvar. Inom dessa försvarsgrenar och vid sidan därav ankommer viktiga försvarsverksamheter även på den allmänna statliga och kommunala administrationen, kommunikationsväsendet, kartverken och väderlekstjänsten, hälso- och sjukvård, socialtjänst, säkerhetstjänst och rättsväsende, vetenskap och forskning, press, radio och andra publicitetsorgan samt åtskilliga andra områden av samhällslivet.
För att totalförsvarets syften skall nås, fordras givetvis nära
samverkan mellan dess olika grenar. Denna samverkan kan icke
ge maximal effekt, om den skall improviseras i krig. Den måste
planmässigt förberedas i fred.
Av särskild vikt är samverkan mellan de olika ledningsinstanserna. Främst där måste nämligen konsekvenserna dragas och
omsättas av den ifrånkomliga växelverkan mellan militära mått
och steg å ena sidan och civilförsvarsåtgärder samt administrativa,
ekonomiska, industriella och psykologiska m. fl. förhållanden ävensom i åtskilliga fall utrikespolitiska faktorer å den andra. Och
där gäller det för såväl de civila som de militära cheferna och deras
närmaste medhjälpare icke blott att taga ställning till krav och
önskemål från den andra partens sida utan, särskilt i krig, även
att själva taga initiativ, som är av betydelse för den andra partens
verksamhet och som därför måste koordineras med denna.
Denna oundgängliga samverkan- direkt eller indirekt- mel- 165
l,
‘~
Carl Eric Almgren
lan de ansvariga ledningsinstanserna kräver en sådan ömsesidig
kunskap om de särskilda försvarsverksamheternas olika uppgifter,
problem och funktionella principer och en sådan gemensam kunskap om deras inbördes beroende av varandra, som endast kan
vinnas genom g e m e n s a m t studium. studiematerialets svåröverskådlighet och svårtillgänglighet skärper kraven på samordning och samverkan redan i själva studierna.
Högre försvarsstudier inom andra länder.
Redan före det andra världskriget fanns i flera stormakter särskilda undervisningsanstalter för högre försvarsstudier, t. ex. de
brittiska Imperial Defence College (inrättat 1927) och Joint Services Staff College, det franska College des Hantes Etudes de Defense
Nationale (inrättat 1936) och den tyska Wehrmachtsakademie (inrättad 1935). Dessa undervisningsanstalter visade under kriget sitt
stora värde särskilt inom det brittiska försvaret, där de anses ha
effektivt bidragit till det relativt friktionsfria genomförandet av
krigets ytterst komplicerade operationer jämte för dessa erforderlig industriproduktion ävensom av övrig militär och civil samverkan inom krigföringens olika områden.
Numera verkar särskilda undervisningsanstalter för högre försvarsstudier hos samtliga stormakter och dessutom hos ett flertal
mindre stater.
I Storbritannien finns sålunda dels J o i n t Ser v i c e s S t a f f
C o l l e g e (kurslängd 6 månader), där befattningshavare till de
militära försvarsgrenarnas gemensamma staber utbildas, dels I mperial Defence College (kurslängd 12 månader), där i
enlighet med högskolans uppgift »to train a body of officers and
civilians in the broadest aspects of strategy» elever ur samtliga
försvarsgrenar, ur den civila statsförvaltningen och forskningen
gemensamt studerar hur samväldets alla resurser skall utnyttjas
och ledas i krig. Vid den förra av dessa två undervisningsanstalter
deltager ett mindre antal civila i utbildningen – i regel ungefär
ett tiotal av de omkring 100 eleverna. Vid den senare ingår en
högre utrikestjänsteman i ledningen och utgöres 1/4-1/a av eleverna
av civila. Som exempel må återgivas sammansättningen av 1951
års kurs: 20 arme-, 10 marin- och 12 flygofficerare (generaler,
överstar eller motsvarande) samt 17 företrädare för den civila förvaltningen och forskningen (i regel av »råds»-kategorien eller motsvarande), bl.a. från utrikes- och kolonialtjänsterna samt krigs-,
166
En svensk försvarshögskola
inrikes-, arbets-, försörjnings-, bränsle-, transport- och civilflygministerierna eller deras närmaste organ. Härav var 3 militärer
och l civil från Kanada, 2 respektive l från vardera Förenta staterna, Australien och Indiska unionen, 2 militärer från Pakistan
och l från vardera Sydafrika och Nya Zeeland.
Motsvarande två utbildningsanstalter i Frankrike är E c o l e
Sup e r i e u r e d e s F o r c e s A r m e e s respektive I n s t i t u t
d e s H a u t e s E t u d e s d e D e f e n s e N a t i o n a l e. Den förstnämnda kan betecknas som den gemensamma ram, där de tre
militära försvarsgrenshögskolorna – Ecole Superieur de Guerre
och motsvarande – ingår och där den tvååriga utbildningen till
ungefär en fjärdedel bedrives gemensamt i syfte att dana högre
chefer, stabschefer vid kombinerade operationer och militära rådgivare till vissa högre civila befattningshavare. Institut des Hautes Etudes de Defense Nationale inrättades 1948 som en direkt fortsättning av det College med samma namn, som verkade 1936—1939,
och har till uppgift att förbereda högre civila och militära befattningshavare för tjänst i fred och krig på nyckelbefattningar inom
statsförvaltningen, krigsmaktens högkvarter samt annan statlig
eller privat verksamhet av betydelse för det totala försvaret. Vid
den militäre chefens sida står en civil souschef ur statsförvaltningen, oftast en högre utrikestjänsteman. Av de 60-70 eleverna
är omkring 2/s högre officerare, 2/s ämbetsmän ur den civila statsförvaltningen (byråchefer, prefekter o.s. v.) och 1/s ledande representanter för halvstatlig och enskild företagsamhet. Kurslängden
är 7 1/2 månader och utbildningen sker tre dagar i veckan. övriga
veckodagar bedriver de militära eleverna militära specialstudier
inom C e n t r e d e s H a u t e s E t u d e s M i l i t a i r e s, som lyder under samma chef som institutet.
Inom Förenta staterna sker utbildningen av officerare för samordning av främst de militära försvarsgrenarna i gemensamma
operationer vid A r m e d F o r c e s S t a f f C o l l e g e. Kurslängden är 5 månader och elevantalet omkring 150, varav ungefär
1/a från vardera av försvarsgrenarna. Ett mindre antal civila följer
utbildningen. För att utbilda officerare och civila ämbetsmän »for
the exercise of joint high level policy, command and staff functions
and for the performance of strategic planning» finnes sedan 1946
N a t i o n a l W a r C o l l e g e. I kursledningen ingår en högre
företrädare för State Department. Kurslängden är 10 månader.
Av de ca 120 deltagarna är ett trettiotal civila i rådsgrad e.d.,
varav ungefär 20 från State Department och Foreign Service och
167
Carl Eric Almgren
övriga från andra statsdepartement eller centralmyndigheter. Officerarna är i regel överstar eller motsvarande. – I nära kontakt
med National War College arbetar I n d u s t r i a l College o f
t h e A r m e d F o r c e s, där främst krigsförsörjnings- och kvartermästarproblemen i de högsta instanserna studeras. Kurslängden
är även här 10 månader. Ett mindre antal civila följer utbildningen, som har drygt 100 militära elever per kurs.
I Sovjetunionen har F r u n z e- o c h V o r o s j i l o v a k a d em i e r n a (kurslängd 2 år) ungefär samma uppgifter som Arrned
Forces Staff College respektive National War College. Motsvarande
uppgifter tillkommer i Italien C e n t r o A l t i S t u d i M i l it a r i (kurslängd 5 månader) samt i Turkiet och Finland speciella
kurser vid de för försvarsgrenarna gemensamma krigshögskolorna.
I Polen lär utbildningsanstalter för bl. a. högre försvarsstudier
just vara under organisation. I Norge fattades 1948 på grundval
av försvarskommissionens förslag beslut om en Forsvarets hegskole, som inrättades 1950/51 för sexmånaderskurser med ungefär
25 militära och civila elever, de sistnämnda främst från utrikesdepartementet eller andra statsdepartement, civilförsvaret och direktoratet för ekenomisk försvarsberedskap. I november 1951 började i Paris även NATO- D e f e n c e C o l l e g e sin verksamhet
med en första sexmånaderskurs för ett femtiotal militära och
civila elever från tolv nationer. Chef är en fransk amiral och
som huvudlärare – »senior instructors» – fungerar en fransk,
en brittisk och en amerikansk högre militär (flyg-, marin- och
armeofficer respektive) och en högre tjänsteman ur u. s. state
Department.
Overbefälhavarens förslag om en svensk försvarshögskola.
I Sverige har behovet av gemensam kvalificerad utbildning för
de civila och militärer, som i de högre ledningsinstanserna deltager
i försvarsplaneringen under fred och i ledningen av totalförsvarets
verksamhet under krig, påtalats åtskilliga gånger under det senaste decenniet utan att en rationell lösning hittills kommit till
stånd. Önskemål och förslag har framförts såväl av överbefälhavaren och försvarsgrenschefer som av tvenne statliga utredningar: armens officersutbildningskommitte (SOU 1946: 38) och
1945 års försvarskommitte (SOU 1947: 72). Sedan Kungl. Maj:t i
samband med försvarsfrågornas behandling vid 1948 års riksdag
funnit frågan värd att närmare övervägas, inlämnade överbefäl- 168
En svensk försvarshögskola
havaren hösten 1950 på grundval av en specialutredning och erfarenheterna från tvenne strategiska kurser 1947 och 1948 förslag
om en svensk f ö r s v a r s h ö g s k o l a för högre försvarsstudier.
I statsverkspropositionen 1951 förklarade sig Kungl. Maj :t dela
överbefälhavarens uppfattning att en ordnad studieverksamhet
borde komma till stånd. ställning till frågari om en fast utbildningsanstalt i detta syfte borde dock anstå till dess erfarenheterna
från en provisorisk organisation under budgetåret 1951/52 förelåge.
Detta blev också riksdagens beslut.
I medio av februari innevarande år har överbefälhavaren nu
redovisat erfarenheterna från den »k u r s f ö r h ö g r e f ö rs v a r s s t u d i e r», som i enlighet med riksdagens beslut anordnades hösten 1951, och hemställer om förslag till årets riksdag att
försvarshögskolan inrättas fr. o. m. budgetåret 1952/53. Ett tjugotal
centrala myndigheter, företrädande alla de för totalförsvaret vitala
verksamhetsområdena, instämmer i denna hemställan.
Kursen för högre först•arsstudier 1951.
I kursen för högre försvarsstudier deltog en tjänsteman från
vardera av utrikes- och inrikesdepartementen, järnvägs-, telegraf-,
generalpost-, luftfarts- samt väg- och vattenbyggnadsstyrelserna,
försvarets civilförvaltning, försvarets sjukvårdsstyrelse och fortifikationsförvaltningen, två från civilförsvarsstyrelsen samt ett
tjugotal officerare ur de tre militära försvarsgrenarna. Kursen
bestod av ett »kompendieskede» om ca 4 månader och ett till Stockholm samlat skede om något mer än 2 månader. Kompendieskedet
syftade till att förbereda den samlade utbildningen och hålla tiden
för denna nere. Under detta skede gjorde kursdeltagarna ordinarie
tjänst men erhöll successivt ett drygt trettiotal kompendier, som
behandlade utrikespolitiska spörsmål, vissa främmande länders
krigspotential, militärteknisk forskning, det svenska totalförsvarets organisation och ledning, underrättelse-, underhålls- och sambandstjänst samt ekonomisk försvarsberedskap och psykologiskt
försvar m. m. Under det skede, då kursen var sammandragen till
Stockholm, fördjupades studierna inom angivna områden samt
behandlades därjämte Sveriges ekonomiska krigspotential, det totala försvarets verksamhet och genomförande i olika strategiska
lägen ävensom den operativa ledningen och samverkan härunder.
I detta skede deltog kursdeltagarna utan att fullgöra annan tjänst.
Nedanstående översikt över tidsfördelningen mellan olika studie- 169
Carl Eric Almgren
former visar den stora roll, som – med rätta – tillmättes lagarbetet inom kursens sex civil-militära »blandade» studiegrupper.
Av inalles 311 •programtimmar• användes för
föreläsningar diskus- grupparbeten studie- applikatoriska exem- div.
18% sioner 33% besök pel och krigsspel 2%
9% 8% 30%
Kursen kommer att avslutas med en tillämpningsövning under
omkring en vecka i juni 1952. I fältövningens konkretiserande form
skall då på ort och ställe det totala försvaret inom viss del av
landet studeras.
Erfarenheterna från kursen var mycket goda. En försvarshögskola med kurser av i huvudsak nu prövad typ synes därför vara
den ändamålsenligaste formen att planmässigt tillgodose vårt behov av för totalförsvaret gemensamma högre försvarsstudier.
Det nu aktuella förslaget.
Försvarshögskolan föreslås få till uppgift »att åt högre militära
och civila befattningshavare ge en vidgad överblick över det totala
krigets problem och att som en förberedelse för högre militära
chefs- och stabsbefattningar och för motsvarande civila befattningar ge fördjupade insikter om det totala försvarets olika grenar
samt om planläggning och genomförande av för dem gemensamma
försvarsuppgifter». Därjämte avses högskolan skola utföra eller
medverka vid specialstudier av för det totala försvaret särskilt
aktuella frågor med såväl militära som civila aspekter.
Högskolan föreslås lyda under överbefälhavaren. Ett försvarshögskolans råd föreslås skola medverka vid den allsidiga inriktningen och utformningen av studieverksamheten, som ju kommer
att beröra omfattande och komplicerade problem av stor betydelse
för hela nationen. Rådet avses bestå av omkring sju personer med
framstående skicklighet och erfarenhet inom kunskaps- och verksamhetsområden av betydelse för utbildningen vid högskolan. Chefen för försvarsstaben avses som ordförande, kabinettssekreteraren,
cheferna för civilförsvarsstyrelsen och riksnämnden för ekonomisk
försvarsberedskap samt en företrädare för det psykologiska försvaret som ledamöter. övriga ledamöter, representerande exempelvis den högre civila undervisningen, forskningen, kommunikationsväsendet, näringslivet, folkrörelserna, publicitetsorganen eller
hälsovården, utses av Kungl. Maj:t för förslagsvis 2 år.
170
En svensk försvarshögskola
Som jämförelse må framhållas, att det motsvarande råd, som finnes vid det franska Institut des Hautes Etudes de Defense Nationale, består av fem generalspersoner från försvarsstaben och de
militära försvarsgrenarna, en representant för vartdera av utrikes-, inrikes-, finans-, ecklesiastik-, arbets-, kommunikations- och
handels-(industri-)departementen, en representant för forskningsrådet, chefen för »Centre des Hautes Etudes Administratives» och
en i ekonomiska eller sociala frågor högt kvalificerad person eller
inalles 15 medlemmar. Å ven för svensk del kunde tänkas ett råd
med ett flertal representanter för så vitt möjligt alla olika berörda
verksamhets- och vetenskapsgrenar för att därigenom erhålla så
mångsidig sakkunskap som möjligt inom rådet. Åtminstone i nuläget- men sannolikt även på längre sikt- synes dock ett fåtaligare råd av hög kompetens effektivare.
Försvarshögskolans chef föreslås vara en generalmajor (konteramiral) eller överste (kommendör). Förutom militära lärare –
främst tre heltidstjänstgörande regementsofficerare, en ur varje
försvarsgren – avses skola finnas civila lärare, dels mera kontinuerligt företrädare för utrikespolitik, civilförsvar, ekonomiskt
försvar och psykologiskt försvar, dels därjämte företrädare för
forskning, hälso- och sjukvård, kommunikationsväsende m. m. För
särskilda föreläsningar förutsättes vidare den främsta tillgängliga
expertis inom olika aktuella områden skola anlitas.
Kursverksamheten avses skola årligen omfatta dels en höstkurs
och en vårkurs om för civila deltagare i regel 7 och för militära 9
veckor, dels en eller två chefskurser om 7 a 10 dagar. Härtill kan
komma särskilda kurser eller konferenser som led i de huvudsakligen som »teamwork» tänkta specialstudierna, där arbetslagen avses sammansättas av högskolans lärarpersonal och i det aktuella
fallet erforderliga andra representanter för berörda civila och
militära parter. Höstkursen och vårkursen skall föregås av ett
kompendieskede om ca 5 månader och efterföljas av en fältövning
om ungefär en vecka. Den olika kurslängden i dessa kurser för
civila och militära kursdeltagare föranledes av att vår svenska
försvarshögskola måste tillgodose en dubbel målsättning, mot vilken hos stormakterna svarar tvenne skilda undervisningsanstalter.
Högskolan skall nämligen behandla såväl det totala försvarets
problem som de militära samverkansproblemen. studiet av de sistnämnda avses främst ske under kursens två sista veckor, då dock
civila kursdeltagare skall frivilligt kunna följa utbildningen.
Som kursdeltagare avses militärer (civilmilitärer) med i regel
12- 523443 Svensk Tidskrift 1952 171
l,
·”‘
Carl Eric Almgren
regementsofficers eller högre grad, som bekläda eller avses bekläda
högre chefs- eller stabsbefattningar, och motsvarande civila befattningshavare inom den centrala och regionala statsförvaltningens
olika områden – främst statsdepartementen, krigsmaktens centrala förvaltningsmyndigheter, civilförsvarsstyrelsen, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, kommunikationsverken, länsstyrelserna samt andra verk- och myndigheter med funktioner
inom totalförsvaret – ävensom företrädare i nyckelställningar
för näringsliv, forskning, publicitetsorganen m. m. De allra
högsta cheferna – t. ex. militärbefälhavare och motsvarande
militära chefer, landshövdingar, statssekreterare, generaldirektörer, överdirektörer och motsvarande VIP:s inom för totalförsvaret betydelsefull halvstatlig och icke-statlig verksamhet –
avses genomgå chefskurs, övriga höstkurs eller vårkurs. Vid vardera av de två sistnämnda räknas med omkring 25 kursdeltagare,
varav 10 a 12 civila. Vid chefskurs räknas med 15-20 deltagare,
varav 1/2-2/a civila.
Årskostnaderna för försvarshögskolan beräknas till 255 000 kr.
Därest emellertid i enlighet med förslaget behovet av chef och
heltidstjänstgörande militära lärare, trots de mycket stora svårigheter som härvidlag förefinns, kan tillgodoses inom ramen för
krigsmaktens nuvarande personalstater, minskas de nytillkommande kostnaderna med motsvarande lönemedel. För verksamheten
under budgetåret 1952/53 begäres därför – förutom ett engångsanslag om 9 000 kr. för undervisningsmateriel – ett årsanslag om
165 000 kr., varav 19 200 under inrikeshuvudtiteln (civilförsvarsstyrelsens stat) och äterstoden under försvarshuvudtiteln. Som jämförelse må nämnas, att den norska Forsvarets hegskole för nu
löpande budgetår har ett anslag på 300 000 norska kr.
Med hänsyn till vår allmänna krigsberedskap har behovet av
för det totala försvaret gemensamma högre försvarsstudier under
senaste år framträtt allt tydligare. Det ligger därför vikt uppå
att det nuvarande provisoriet härvidlag ersättes med en fast organisations större planmässighet och bättre arbetsbetingelser. I vår
beredskap till totalt försvar har en permanent försvarshögskola
en viktig uppgift att fylla genom att ge våra civila och militära
ledare en vidgad överblick över det totala krigets problem och i
samband därmed främja samverkan mellan det totala försvarets
alla komponenter och inbördes förståelse mellan dessas företrädare
i högre instanser. Man vill hoppas att årets riksdag skall ge möjlighet härtill.
172

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Pengar för ingenting

webshop_banner