Print Friendly, PDF & Email

En kung värd att fira

Av Christian Braw | 15 May 2020



På valborgsmässoafton fyllde Sveriges konung Carl XVI Gustaf år. Näst efter kyrkan är monarkin den mest stabila institutionen i Sverige, och stabilitet är ett livsbehov för varje form av mänsklig samlevnad. Det gäller också samhällen och stater, skriver Christian Braw.

Prins Andrew i England gjorde för några år sedan en film om sin mor, drottning Elizabeth. Hon är på inget sätt popularitetssökande. Ho ger inga intervjuer. Han försöker inte vara charmerade. Hon bara är som hon är, år efter år, årtionde efter årtionde, lite mer böjd, lite mer grå men i stort sett densamma som hon var när hon kröntes 2 juni 1953 i Westminster Abbey i London.

I filmens inledning ställer prins Andrew frågan vad det beror på att drottning Elizabeth nu är så populär. Hans svar är att hon alltid är desamma. Det är hon givetvis inte, också hon påverkas av ålder, men hon är sig mycket lik från år till år. Prins Andrew säger: ”I denna värld, där allt förändras med sådan hastighet, har vi ett behov av något som alltid är som det är. Och det är drottning Elizabeth.” Varje människa, varje samhälle, varje stat har ett grundläggande behov av stabilitet. Och det är just detta drottningen förmedlar.

Detsamma kan sägas om Sveriges konung. Bara genom att vara den han är tillför han samhället ett helt avgörande värde: stabilitet. Utan stabilitet faller allt sönder.

Fil. Dr Tage Lindbom var under många år föreståndare för en av socialdemokratins centrala institutioner, Arbetarrörelsens Arkiv. Under kriget fanns i Stockholm många landsflyktiga tyska partikamrater. De sökte sig ofta till Arbetarrörelsens Arkiv. Genomgående frågade de: ”Har ni skrifter av Marx och Engels?” De läste, men de fann inga svar på frågan varför majoriteten av Tysklands arbetare hade valt Adolf Hitler. Men en av dem tänkte själv.  Hans namn var Karl Raloff,  riksdagsman från Berlin. Han sade många gånger: ”Hätten wir nur nicht den Kaiser abgesetzt! –  Om vi ändå inte hade avsatt kejsaren!” De kunde valt en annan kejsare, när nu Wilhelm II hade flytt, de kunde tagit prins Max av Baden eller någon annan, bara de inte hade infört republik. Det var Karl Raloffs insikt. Utan monarki förlorade hela folket en gemensam replipunkt, något som alla kunde relatera sig till. Den nya republiken kunde aldrig få den stabilitet, som den så akut behövde. Därför föll den också så lätt för en hänsynslös skara demagoger och gangsters. ”Hätten wir nur nicht den Kaiser abgesetzt!”

 En monarki ställer stora krav på monarken. Han behöver inte vara ett geni, men han behöver vara sådan att de allra flesta på något sätt kan relatera sig positivt till honom. Här handlar det om ömsesidighet. Det som kungen är och gör behöver generösa och lojala mottagare. Allt ledarskap är ömsesidigt, också detta. Den glans som kan omge ett kungahus är ett begränsat värde jämfört med att ställa hela sitt liv till ett lands förfogande. 

Framför oss ligger en coronakris, var slut vi inte anar. Bakom den ligger en än större kris, miljökrisen, vars oerhörda vidd vi inte har en föreställning om. I det läget är alla samhällets stabiliserande faktorer av livsavgörande värde. Utan dem tar vi oss inte igenom. Vi har allt skäl att fira kung Carl XVI Gustafs födelsedag.

Christian Braw är präst, teolog och författare

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Feminism – en antologi

fplus

Läs mer här

FMRS online

Ladda ner E-boken om Liberalkonservatism