EMU-återvändsgränd eller väg mot framtiden
1995
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
EMU ÅTERVANDsGRAND
ELLER VÄG MOT FRAMTIDEN?
D
et pågår en lätt yrvaken
debatt om EMU i Svenge.
Inläggen har ofta helt
skilda utgångspunkter som
leder till forvirrade meningsutbyten.
Några diskuterar från principiella
utgångspunkter om EMU i sig är en bra
ekonomisk ide, andra om det är bra for
Sverige medan åter andra fokuserar helt
på konvergensvillkoren (som om det
vore målet och inte medlet).
Diskussionen om EMU illustrerar också
tydligt, i princip på samma sätt som medlemskapsfrågan, de svårigheter som
svenska partier har att hantera det europeiska samarbetet utifrån sina klassiska
politiska utgångspunkter.
I parti efter parti uppstår spänningar till
följd av diametralt motsatta uppfattmngar, även mellan personer och
grupper som tidigare upplevt sig stå for
ungefår samma uppfattningar inom
respektive parti. Moderaterna förefaller
inte längre vara något undantag därvidlag.
I det här numret av Svensk Tidskrift
ägnar vi EMU stor uppmärksamhet. Vi
har bett några personer närma sig frågan
från lite olika utgångspunkter. Göran
Tunhammar ser många fordelar med en
gemensam europeisk valuta. Men den
viktigaste fordelen anser han är att EMU
skulle bli ett kitt som håller samman
Europa och som skyddar den inre marknaden från inre påfrestningar. Margit
Gennser å andra sidan är skeptisk till iden
om en gemensam valuta och menar att
en spontan ordning där valutor flyter fritt
och tillåts konkurrera med varandra
skulle vara en fordel for Europas länder
och inte minst medborgare. Johan
Hakelius är inne på samma tankar men
reagerar framforallt mot EMU-projektet
som ytterligare ett storstilat och oåterkalleligt projekt från den politiska överheten. -Just så centralplanerat och storstilat som det kommunistiska projektet
var, menar han. Göran Lennmarker slutligen, ser EMU som en naturlig fortsättning på det europeiska samarbetet och
som ett slut på släpphänt devalveringspolitik, inte minst i Sverige.
SVENSK TIDSKR.IFT 371
ELLER VÄG MOT FRAMTIDEN?
D
et pågår en lätt yrvaken
debatt om EMU i Svenge.
Inläggen har ofta helt
skilda utgångspunkter som
leder till forvirrade meningsutbyten.
Några diskuterar från principiella
utgångspunkter om EMU i sig är en bra
ekonomisk ide, andra om det är bra for
Sverige medan åter andra fokuserar helt
på konvergensvillkoren (som om det
vore målet och inte medlet).
Diskussionen om EMU illustrerar också
tydligt, i princip på samma sätt som medlemskapsfrågan, de svårigheter som
svenska partier har att hantera det europeiska samarbetet utifrån sina klassiska
politiska utgångspunkter.
I parti efter parti uppstår spänningar till
följd av diametralt motsatta uppfattmngar, även mellan personer och
grupper som tidigare upplevt sig stå for
ungefår samma uppfattningar inom
respektive parti. Moderaterna förefaller
inte längre vara något undantag därvidlag.
I det här numret av Svensk Tidskrift
ägnar vi EMU stor uppmärksamhet. Vi
har bett några personer närma sig frågan
från lite olika utgångspunkter. Göran
Tunhammar ser många fordelar med en
gemensam europeisk valuta. Men den
viktigaste fordelen anser han är att EMU
skulle bli ett kitt som håller samman
Europa och som skyddar den inre marknaden från inre påfrestningar. Margit
Gennser å andra sidan är skeptisk till iden
om en gemensam valuta och menar att
en spontan ordning där valutor flyter fritt
och tillåts konkurrera med varandra
skulle vara en fordel for Europas länder
och inte minst medborgare. Johan
Hakelius är inne på samma tankar men
reagerar framforallt mot EMU-projektet
som ytterligare ett storstilat och oåterkalleligt projekt från den politiska överheten. -Just så centralplanerat och storstilat som det kommunistiska projektet
var, menar han. Göran Lennmarker slutligen, ser EMU som en naturlig fortsättning på det europeiska samarbetet och
som ett slut på släpphänt devalveringspolitik, inte minst i Sverige.
SVENSK TIDSKR.IFT 371