Elisabeth Braw; Vänstervridningen i media granskad


2002


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

~
Q)
…::.:::
u
😮
co
MEDIA
Vänstervridningen
i media gransl<ad
Av Elisabeth Braw
En bok om medias vänstervridning har legat etta på
bestsellerlistorna i USA under våren. Och det beror
antagligen på att kritiken kommer inifrån.
B
OKEN SOM NÄR detta
skrives legat etta på New
York Times bästsäljarlista
är kort. Den är polemisk.
Och den är i högsta grad
politiskt inkorrekt. I Sias tar sig veteranreportern Bernard Goldberg till
allmänhetens uppenbara förtjusning
an de amerikanska mediernas partiska nyhetsrapportering.
Inte så att ledande amerikanska
medier inte anklagats för att luta åt
vänster förr. Högertidskrifter som
The Republic anklagar närmast av
gammal vana nyheterna på nätverken NBC, CBS och ABC för att vara
vänstervridna, och det är ett välkänt
faktum att hälften av alla journalister säger sig vara demokrater, medan
bara 4 procent är republikaner.
Nyhetsankarna Tom Brokaw, Dan
Rather och Peter Jennings och deras
medhjälpare gör dock ett så seriöst
intryck att kritiken stannar inom
periferihögern. Den officiella kritiken, vill säga.
Genomsnittsamerikanen, blir
han tillfrågad, visar sig ocks tycka att
nyheterna lutar åt vänster, men
ingen trovärdig person hade hittills
officiellt gett uttryck för denna uppfattning.
STJÄRNREPORTER I 30 ÅR
Bernard Goldberg är synnerligen
trovärdig. För det första: han är inte
konservativ. För det andra: i nästan
30 år var han en av CBS:s stjärnreportrar.
Hade han inte skrivit en viss artikel vore han det fortfarande. När
han 1996 skrev en debattartikel i
Wall Street Journal om det amerikanska medieetablissemangets jäviga
rapportering var det nära publicistiskt självmord: han blev utstött på
arbetsplatsen och fick okvalificerade
uppgifter. När han skrevBiasvar det
publicistiskt självmord: han blev
avskedad.
Vad Goldberg kritiserade i Wall
Street Journal var inte det faktum att
majoriteten av USA:s journalister
lutar åt vänster. Vad han kritiserade
var hur de tar med sig sin politiska
uppfattning till jobbet. Än värre än
det faktum att de tar den med sig till
jobbet är att de inte är medvetna om
att de gör det. De tror sig representera inte en politisk riktning utan det
sunda amerikanska förnuftet: ”Den
sofistikerade mediaeliten uppfattar
inte sin [politiska] åskådning som
liberal utan helt enkelt som rätt sätt
att se på saker”, skriver Goldberg
indignerat. (”Liberal” i USA motsvarar som bekant närmast vår europeiska socialdemokrati.) I Bias försöker Goldberg inte vara artig mot
sina före detta kollegor i mediaeliten. Han räds inte att avslöja hur det
går till i maktens korridorer på esshögkvarteret, och man undrar vilket
öde som mötte CBS:s nyhetschef
Andrew Heyward när Goldberg återberättar hur han tog upp problemet
med de ledande TV-journalisternas
jäviga rapportering med honom.
lfJ lSvensk Tidskrift l2002, nr 2!
”Det är klart att liberal partiskhet
finns i [TV-] nyheterna. Alla nätverken lutar åt vänster”, svarade Heyward. Och han varnade Goldberg:
”Om du upprepar något av detta
kommer jag att förneka att jag sagt
det.”
Amerikanska storstadsmediers
arrogans och självrättfärdighet gör
att dess företrädare tror sig företrä-
da Sanningen. Därför förstår de inte
heller att deras partiska rapportering
uppfattas som just sådan av folk
utanför New York och Washington.
TV-reportrar identifierar alltid
representanter för konservativa
grupper som just sådana, påpekar
Goldberg, medan liberala röster
tillfrågas i egenskap av experter,
utan att tittaren upplyses om deras
politiska orientering.
Den liberala kvinnoorganisationen NOW presenteras därför som
den allmänna kvinnogruppen,
medan dess konservativa systrar
alltid presenteras med epitetet konservativ.
VITA HEMLÖSA I FOKUS
Goldberg fyller sin bok med exempel på hur ledande journalister –
omedvetet? frångår sanningen för att
presentera en bild som passar deras
agenda. Görs ett reportage om hemlösa överdrivs dess antal, och filmas
de sägs fotografen åt att få med så
många vita hemlösa som möjligt, så
att hemlöshet inte verkar vara ett
”svart” problem. Rapporteras det
om miljardären och före detta presidentkandidaten Steve Forbes sker
det i en uppenbart nedlåtande ton.
Minoriteter uppskattas varmt av TVkanalerna – så länge de inte tillhör
den minoritet som heter konservativa journalister.
När ingen på CBS lyssnade på
hans privata kritik av kanalens partiskhet på allvar skrev Bernard Goldberg sin debattartikel i Wall Street
Journal. Den liberala mediaeliten är
inte rädd att kritisera missförhållanden, men när den i Goldbergs artikel
själv synades i sömmarna var dess
reaktion ytterligt oliberal: tysta orosstiftaren. CBS och de andra nätverken nonchalerade Goldbergs kritik,
trots att han sade något som mer än
hälften av alla tillfrågade personer i
en oberoende undersökning sade sig
märka: att journalister är längre till
vänster än de själva, och att det
märks i deras yrkesutövning. Goldbergs bok, som endast det konservativa förlaget Regnery Publishing i
Washington ville publicera, är än
mer polemisk än hans artikel. ”Om
arrogans vore ett brott skulle fängelsecellerna i USA inte räcka för alla
som jobbar med TV-nyheter”, skriver han på ett ställe, och man skulle
önska att han för sitt eget arguments
skulle vore mer saklig. Sina känsloladdade utbrott till trots ger denne
liberal trovärdighet åt den åsikt som
länge varit den attesterade högerns
monopol.
Visst kan man tycka att folk i
Kansas eller Indiana är dumma, och
att det inte är mer än rätt att TVnyheterna undervisar dem i vad de
borde tycka. Men de är inte så
dumma att de inte genomskådar de
högfärdiga journalisternas trick.
Amerikaner överger nätverks-TV.
Högermannen Bill O’Reillys nyhetsprogram på kabel-TV vinner tittare
i rask fart, och den försmådde sanningssägarens bok är årets mest
överraskande etta på den amerikanska bästsäljarlistan. GenomsnittsaNÄRINGSLIV
På jal<t efter finansmäl<larens själ
Av Carl Johan Ljungberg
Börser uppkom först där den kalvinistiska dygden tolkades som strävan efter rikedom. Kanske märks det också
bland dagens traders?
• • ••
A
R FINANSMANNISKOR
egoister? Vad som driver dem har många
undrat. Numera forskar
man även på området.
Peter Norberg visar i avhandlingen
Finansmarknadens amoralitet och
det kalvinska kyrkorummet, en studie i ekonomisk mentalitet och etik,
hur en friare åsikt om mänskligt
arbete gav startskottet till det moderna finansiella systemet liksom till
dettas avläggare i Sverige
Den finansiella ekonomin tror vi
har brutit fram ur molnen, alternativt skapats via reformer som upphävda regleringar. Hårt borrar
finansanalysens abstrakta nyckeltal
genom företag och ledare, och skiljer
agnarna från vetet. Men hur individen bakom dessa instrument sett på
sig själv är också av betydelse.
Norberg utgår från den religiositet han (i en viss form) ser som
finansmentalitetens utgångspunkt.
Med bland andra Max Weber menar
han att en ny tid inleddes så snart
man med dygd började mena att söka
materiell rikedom. Börser och handelsplatser uppkom – i Antwerpen,
Amsterdam och i hugenotternas Lyon
– där disciplinerade individer börjat
värdesätta rikedomsskapande och
ville leva upp till vad det krävde.
I katolska länder hade arbete
ansetts som en tung börda; pålagd
då Adam och Eva fördes ur lustgården efter syndafallet. Mot den tron
merikanens politiska hemvist är till
höger om journalistens.
Goldbergs försäljningsframgång
kommer att uppnå det hans privata
samtal med kollegorna inte kunnat:
öppna deras ögon för att deras opartiskhet håller på att kosta dem tittarnas lojalitet. Folkets röst skrämmer dem långt mer än burop från
högerprofeter.
Elisabeth Braw (ehbraw@aol.com)
är frilansskribent och bosatt i USA.
BOKFAKTA
Författare: Bernard Goldberg
Titel: Bias
Förlag: Regnery Publishing.2002
sköt från 1600-talet kalvinismen in
sig. Kalvinism var den stränga troslära som på 15- och 1600-talen
utvecklats i Holland, Frankrike och
Schweiz, och som snart även intog
det anglosaxiska samhället. Nu skulle gärningar gälla, världen bli ett
bättre ställe. Till och med i renässansens hemland – Norditalien –
följde man impulserna från det kalvinska segertåget.
Har då de religiösa späkarna
något med dagens finanslejon att
göra? Svenskar kallar sig ju lutheraner, och Luther anses vara motsatsen -nästan en livsnjutare. Impulserna från Calvin revolutionären och
Luther traditionalisten har dock
smält ihop, påminner Peter Norberg
om. Deras barn är den aktiva, egenintresserade yrkesmänniskan. I
finanslivets ”kyrka” har visserligen
gamla symboler skalats bort, men en
grund av flit och försakelse består.
Till Sverige överflyttade kalvinister,
liksom metoder tagna från USA, har
format vår finansmarknad, som i
viss mån blivit ett åsikts- och livsstilsreservat Även om en arbetsmoral med sikte på ”skötsamhet” förenar olika kategorier.
c:o
o :
(””)
””””([)
……
lSvensk Tidskrift l2oo2,nr 21 lEJ