Eglof på premiär
1996
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Eglof på premiär
nnika var nyfiken Annika såg fårbryilad ut. Det fanns
på vad som egentligen hade hänt den
där premiärkvällen
får några år sedan.
Hon mindes vagt att tidningarna talat
om två ”incidenter”, men utan att
någonsin rakt på sak redogöra får vad
som verkligen hade hänt. Tydligen
var det allt får uppseendeväckande
får att delge läsarna. Men besatt Eglof
månne någon kunskap om vad som
skett? Hade han kanske t o m varit
med den ödesdigra aftonen på
Grand?
Hon plockade upp dagboksanteckningarna från de aktuella veckorna, rörde pekaren mot rullningslisten och bläddrade långsamt framåt.
Plötsligt vidgades hennes pupiller en
aning. Annika slutade bläddra och
läste halvhögt får sig själv.
”DEN FULLSTÄNDIGA, SANNA OCH OSMINKADE REDOGÖRELSEN FÖR GÅRDAGSKVÄLLENS HÄNDELSER FINNS
I DE SKYDDADE FILERNA.”
tydligen några hemliga filer som hon
inte hade upptäckt. Så märkligt. Och
så tursamt att hon fåljt sin instinkt
och till slut kopierat hela hårddisken.
Men eftersom det nog skulle ta ett
tag att leta rätt på dokumenten
fortsatte hon att läsa vidare.
Tala ur skägget
”Hugo fårsökte pumpa mig på det
verkliga händelsefårloppet. Men jag
säger inget eftersom jag inte vill bidra
till ryktesspridningen. Han blev
jättesur och sa att han tyckte att det
var en medieskandal att tidningarna,
som alla uppenbarligen vet vad hon
gjorde, inte vågar tala ur skägget.
Och på sitt sätt har han ju en poäng i
att det som hon kan göra infår en
fullsutten premiärpublik i centrala
Stockholm borde kunna delges också
den del av allmänheten som inte
finns på Bindefelts gästlista. Men jag
höll minsann tand får tunga.”
Annika bläddrade vidare:
”Idag kom Hugo och berättade att
SVENSK TIDSKR.IFT
nu kände han också till hela historien. Den cirkulerar i alla sin detaljer
cyberrymden, påpekade han
fåmöjt. En god vän till honom hade
mottagit 12 st E-mail i ärendet på
mindre än ett dygn. Han medgav att
det var lite s1 och så med
kälikontrollen och att det fanns lite
olika versioner om hur det exakt
hade gått till, vems skor som var
inblandade, var vissa klädesplagg
hade hamnat, dörramas placering etc.
Men i huvudfrågan om vad de så
kallade incidenterna egentligen var
får några tycktes enigheten bedö-
vande.
Jag munilade något om att tidningarna uppenbarligen hade fatt en
hygglig konkurrent i den nätverksbaserade nyhetsfårmedlingen via
Internet, men ville varken bekräfta
eller dementera uppgifterna.
Men Hugo har rätt när han talar
om att det är fårödande får riksdagens anseende. Just nu tycks
varenda svensk gå omkring och tro
39
att alla här i huset är alkoholister. Det
är det hittills viktigaste utfallet av
talmannens jättesatsning på att
expandera informationsverksamheten. Aldrig har riksdagens
informationstjänst varit större och
riksdagens anseende lägre.
Nu skall de tydligen starta en hel
TV-kanal för att sända ut allt som
sägs i riksdagen. Iden lär ha konmilt
från MW när hon var kulturminister.
Inte för att jag begriper vad
riksdagsdebatterna har med kultur att
göra. Eller på vilket sätt vi skulle bli
mer uppskattade om folk sitter och
tittar på utsändningar från riksdagshuset 14 timmar om dygnet.
Men de andra säger att det kommer
att stärka demokratin.
Eftermiddag med lagutskottet
Fan tro’t. För oss som inte säger så
mycket blir det nog ganska kämpigt.
Nu vet man ju när TV sänder och
i sin bänk just då. Men om de ska
sända jämt och ständigt går ju inte
det. Jag måste nog fundera ut något
att säga till dess. Vad det nu skulle
vara.
” Och på sitt sätt har
han ju en poäng i att
det som hon kan göra
inför en fullsutten
premiärpublik centrala Stockholm borde
kunna delges också
den del av allmänheten som inte finns
på Bindenfelts gästlista.
”Men Hugo säger att jag inte skall
oroa mig. Ingen kommer ändå att se
på eländet. Vem vill tillbringa en
eftenniddag tillsanmuns med Lagkan planera sin vecka så att man sitter utskottet, säger han? Och han har
40 SVENSK TID SKRIFT
kanske rätt. Jag har åtminstone inte
konmilt på någon som skulle vilja
det.”
Annika smålog när hon mindes att
det aldrig hade blivit något av den
där TV-kanalen. Iden hade stupat på
att någon statsvetare hade visat att en
riksdagskanal skulle gynna små-
partierna som skulle ra oproportionerligt mycket TV-tid. Efter ett
halvhjärtat försök från socialdemokraterna att ge socialdemokratiska företrädare lika mycket
taletid som alla andra partiers
företrädare tillsammans lades iden till
handlingarna.
Hennes nyfikenhet var emellertid
inte stillad. Hon började leta efter
Eglofs hemliga dokument. Tre
timmar senare hade hon fortfarande
inte lyckats ra upp det på skärmen.
Det årets mest offentliga hemlighet
låg alltjämt väl förborgad på en
hårddisk i Hökarängen.
nnika var nyfiken Annika såg fårbryilad ut. Det fanns
på vad som egentligen hade hänt den
där premiärkvällen
får några år sedan.
Hon mindes vagt att tidningarna talat
om två ”incidenter”, men utan att
någonsin rakt på sak redogöra får vad
som verkligen hade hänt. Tydligen
var det allt får uppseendeväckande
får att delge läsarna. Men besatt Eglof
månne någon kunskap om vad som
skett? Hade han kanske t o m varit
med den ödesdigra aftonen på
Grand?
Hon plockade upp dagboksanteckningarna från de aktuella veckorna, rörde pekaren mot rullningslisten och bläddrade långsamt framåt.
Plötsligt vidgades hennes pupiller en
aning. Annika slutade bläddra och
läste halvhögt får sig själv.
”DEN FULLSTÄNDIGA, SANNA OCH OSMINKADE REDOGÖRELSEN FÖR GÅRDAGSKVÄLLENS HÄNDELSER FINNS
I DE SKYDDADE FILERNA.”
tydligen några hemliga filer som hon
inte hade upptäckt. Så märkligt. Och
så tursamt att hon fåljt sin instinkt
och till slut kopierat hela hårddisken.
Men eftersom det nog skulle ta ett
tag att leta rätt på dokumenten
fortsatte hon att läsa vidare.
Tala ur skägget
”Hugo fårsökte pumpa mig på det
verkliga händelsefårloppet. Men jag
säger inget eftersom jag inte vill bidra
till ryktesspridningen. Han blev
jättesur och sa att han tyckte att det
var en medieskandal att tidningarna,
som alla uppenbarligen vet vad hon
gjorde, inte vågar tala ur skägget.
Och på sitt sätt har han ju en poäng i
att det som hon kan göra infår en
fullsutten premiärpublik i centrala
Stockholm borde kunna delges också
den del av allmänheten som inte
finns på Bindefelts gästlista. Men jag
höll minsann tand får tunga.”
Annika bläddrade vidare:
”Idag kom Hugo och berättade att
SVENSK TIDSKR.IFT
nu kände han också till hela historien. Den cirkulerar i alla sin detaljer
cyberrymden, påpekade han
fåmöjt. En god vän till honom hade
mottagit 12 st E-mail i ärendet på
mindre än ett dygn. Han medgav att
det var lite s1 och så med
kälikontrollen och att det fanns lite
olika versioner om hur det exakt
hade gått till, vems skor som var
inblandade, var vissa klädesplagg
hade hamnat, dörramas placering etc.
Men i huvudfrågan om vad de så
kallade incidenterna egentligen var
får några tycktes enigheten bedö-
vande.
Jag munilade något om att tidningarna uppenbarligen hade fatt en
hygglig konkurrent i den nätverksbaserade nyhetsfårmedlingen via
Internet, men ville varken bekräfta
eller dementera uppgifterna.
Men Hugo har rätt när han talar
om att det är fårödande får riksdagens anseende. Just nu tycks
varenda svensk gå omkring och tro
39
att alla här i huset är alkoholister. Det
är det hittills viktigaste utfallet av
talmannens jättesatsning på att
expandera informationsverksamheten. Aldrig har riksdagens
informationstjänst varit större och
riksdagens anseende lägre.
Nu skall de tydligen starta en hel
TV-kanal för att sända ut allt som
sägs i riksdagen. Iden lär ha konmilt
från MW när hon var kulturminister.
Inte för att jag begriper vad
riksdagsdebatterna har med kultur att
göra. Eller på vilket sätt vi skulle bli
mer uppskattade om folk sitter och
tittar på utsändningar från riksdagshuset 14 timmar om dygnet.
Men de andra säger att det kommer
att stärka demokratin.
Eftermiddag med lagutskottet
Fan tro’t. För oss som inte säger så
mycket blir det nog ganska kämpigt.
Nu vet man ju när TV sänder och
i sin bänk just då. Men om de ska
sända jämt och ständigt går ju inte
det. Jag måste nog fundera ut något
att säga till dess. Vad det nu skulle
vara.
” Och på sitt sätt har
han ju en poäng i att
det som hon kan göra
inför en fullsutten
premiärpublik centrala Stockholm borde
kunna delges också
den del av allmänheten som inte finns
på Bindenfelts gästlista.
”Men Hugo säger att jag inte skall
oroa mig. Ingen kommer ändå att se
på eländet. Vem vill tillbringa en
eftenniddag tillsanmuns med Lagkan planera sin vecka så att man sitter utskottet, säger han? Och han har
40 SVENSK TID SKRIFT
kanske rätt. Jag har åtminstone inte
konmilt på någon som skulle vilja
det.”
Annika smålog när hon mindes att
det aldrig hade blivit något av den
där TV-kanalen. Iden hade stupat på
att någon statsvetare hade visat att en
riksdagskanal skulle gynna små-
partierna som skulle ra oproportionerligt mycket TV-tid. Efter ett
halvhjärtat försök från socialdemokraterna att ge socialdemokratiska företrädare lika mycket
taletid som alla andra partiers
företrädare tillsammans lades iden till
handlingarna.
Hennes nyfikenhet var emellertid
inte stillad. Hon började leta efter
Eglofs hemliga dokument. Tre
timmar senare hade hon fortfarande
inte lyckats ra upp det på skärmen.
Det årets mest offentliga hemlighet
låg alltjämt väl förborgad på en
hårddisk i Hökarängen.