Eglof går på kurs
1996
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Eglof går
på kurs
F
örstämning härskade i
gruppen.
Åkesson hade
Eglof
VlSSerligen inte tillhört de
framträdande i kretsen.
Faktum är att det fanns de som
gjorde gällande att han varit den mest
improduktive ledamoten i partiets
långa historia. De minnesgoda sade
sig ha hört honom yttra sig i
kammaren en gång. Däremot kunde
ingen påminna sig att han då ställde
något yrkande. Eglof Åkesson hade
heller aldrig motionerat, ställt någon
fråga eller interpellerat någon av
regeringens ledamöter.
Ändå hade han varit uppskattad av
kollegerna och sina valmän. Varfor
kunde egentligen ingen ge besked
om, men med stor regelbundenhet
åternominerades han for att när väl
valritualen var avslutad inta den plats
som själva verket utgjorde
hemligheten bakom hans karriär.
Han satt nämligen precis
56
kamerafokus och som han gärna
åhörde alla debatter fick allmänheten
det bestämda intrycket att Eglof
Åkesson var en ovanligt hårt
arbetande och seriös folkvald.
Nu fanns Eglof emellertid inte
längre. Han hade avlidit efter en
kortare tids sjukdom som det stod
hemma i lokaltidningen och Annika
Bergström, en relativt nyanställd
formåga på kansliet, var just nu
sysselsatt med att tönuna hans rum
från alla de personliga pinaler som
han samlat på sig genom åren.
Oanvänd hårddisk
När allting var nerpackat
pappkartongerna satte hon sig
slutligen vid datorn for att överfora
hans handlingar till disketter.
Riksdagens eget arkiverings- och
postsystem CC mail innehöll
ingenting av Eglofs egen hand.
”Nehej, Anders sa ju att han aldrig
skrev något själv”, tänkte Annika och
SVENSK TIDSKI’..IFT
EGLOF ~KESSON
smålog. Närn1ast rutinmässigt gick
hon tillbaka till skrivbordet
dubbelklickade på filhanteraren och
därefter på mappen ”mina.doc”, men
hittade ingenting där heller. Det
forefoll inte som han överhuvudtaget
hade använt hårddisken.
Hon gjorde en sista koll i katalogen
winword och skulle just går ur
progranm1et när hon upptäckte en
dokumentfil med namnet Eglofdoc.
Annika öppnade filen, tittade hastigt
igenom den, drog hörbart efter
andan samtidigt som hon forde
dokumentikonen mot A:ikonen
längst upp till vänster. Ett stillsamt
brunmunde och en oregelbundet
blinkande lampa avslöjade att
kopieringsproceduren fungerade som
avsett.
Nästan andaktsfullt öppnade
Annika några timmar senare filen
efter att ha fort över den till sin lilla
Compaq som väntade på henne
hemma tvårummaren
Hökarängen. Hon läste halvhögt for
s1g själv. ”MINNEN OCH
ANTECKNINGAR FRÅN EN
FOLKVALD av Riksdagsledamoten
Eglof Åkesson i Stureby.” Hon
hoppade över några inledande
anmärkningar om vädret och maten i
riksdagsrestauranten mnan hon
stannade for foljande betraktelse:
”Mottog idag ett brev från
talpersonen ställt till alla
riksdagsledamöter. Den vill att vi
skall gå en kurs i samhällsekonomi.
Tydligen är det många som inte
riktigt vet vad budgetunderskott,
inflation, bytesbalans och skattekvot
betyder och vill lära sig mer. En
utmärkt ide, tycker jag som själv har
haft lite svårt att reda mig när sådant
kommer på tal.
Räntor till exempel, det är svårt.
Farfar och/eller fannor brukade alltid
säga att Onkel och /eller Faster tack
vare sin sparsamhet kunde leva gott
på sina räntor. Men FiU-ordf sade
häromdagen att det var slöseriet som
fick räntan att skjuta i höjden.
Egendomligt, eller hur.
Sedan berättade han for oss att vi i
riksdagen skulle ta bort värnskatten,
men då måste vi höja avgifter istället
och minska grundavdraget. Han sade
också att GP ha räknat ut att sanuna
personer som far sänkt skatt på så vis
kan fa lika mycket i höjda avgifter.
Klyftigt, va. GP behöver sannerligen
inte gå på någon kurs.
Hugo, som sitter bredvid mig i
bänken, berättade i går att GP sagt att
han inte konuner till kongressen
forrän han hängt upp sina gardiner. –
Jag ser framforallt till
rörelseresultatet, sade GP som blev
väldigt nöjd när partikassören
berättade att man nu hade gått över
till röda siffror. – Ett steg i rätt
riktning, hade BertilJonsson tyckt på
vu.
Bakom oss sitter Lena som har fatt
vara med mycket i TV på sistone.
Det är for att hon tycker att skatterna
är for låga. Hennes pappa var
hockeytränare i ett lag som har flera
stycken spelare från Isle of Man. Där
är skatterna mycket lägre, men så har
de ju inga ishallar heller och då är det
ju bra att de far komma hit och spela.
En bok för mycket
Lena tänker inte gå på ekonomikursen. Hon har läst en bok istället,
av någon som heter Ehrenberg och
som påstår att krisen bara är påhittad.
– Det är de värsta, säger Hugo om
Lena, de som har läst en bok for
mycket och tio for lite. Själv läser jag
mycket, och beundrar verkligen dem
som vågar skriva böcker. Tänk Carl
Hamilton till exempel. Han måste ha
skrivit fler böcker än han har läst.
Det far mig att tänka på att det nya
riksdagsbiblioteket invigdes
häromdagen. Ett riktigt
bildningstempel guld och
lindblomsgrönt. Kulturministern var
SVENSK TIOSKRIFT
där och gjorde stor lycka. De flesta
ursäktade säkert det lilla missforstånd
som uppstod när hon i avsnittet om
den svenska bokskatten lade till några
personliga reflektioner om. dess
betydelse for att sanera statsfinanserna
och att den borde ges en mer rättvis
fordelning.
Alltid beredd
Annars surras det just nu mycket i
korridorerna om att regeringen skall
breddas. OJ säger att de alltid är
beredda att ta ansvar for ekonomin.
Han har räknat ut ett sätt att stänga av
kärnkraften utan att det kostar något.
Först höjer man energiskatten med
lika mycket som det kostar att stänga
aggregaten. Sedan bygger man
vedkraftverk for lika mycket. Då blir
många fler sysselsatta och betalar
inkomstskatt istället for att fa a-kassa.
Staten tjänar t o m på affiiren, säger
OJ. Han tänker inte heller gå på kurs.
När jag frågade Lennart D. om
detta sade han att det viktigaste var
att OJ går på stämman ijuni. Vad han
nu kunde mena med det?
Jag tänker i alla fall gå på kursen.
Ekonomisk politik är ju trots allt det
politiska livets blå band. Det ryser i
kroppen när jag tänker på att jag och
alla m.ina duktiga kolleger faktiskt
bestämmer över två kronor av tre i
Sverige utan att någon enda av oss
har gått på kurs. Och så finns det de
som säger att vi inte gör tillräckligt
här i Riksdagen.
57
på kurs
F
örstämning härskade i
gruppen.
Åkesson hade
Eglof
VlSSerligen inte tillhört de
framträdande i kretsen.
Faktum är att det fanns de som
gjorde gällande att han varit den mest
improduktive ledamoten i partiets
långa historia. De minnesgoda sade
sig ha hört honom yttra sig i
kammaren en gång. Däremot kunde
ingen påminna sig att han då ställde
något yrkande. Eglof Åkesson hade
heller aldrig motionerat, ställt någon
fråga eller interpellerat någon av
regeringens ledamöter.
Ändå hade han varit uppskattad av
kollegerna och sina valmän. Varfor
kunde egentligen ingen ge besked
om, men med stor regelbundenhet
åternominerades han for att när väl
valritualen var avslutad inta den plats
som själva verket utgjorde
hemligheten bakom hans karriär.
Han satt nämligen precis
56
kamerafokus och som han gärna
åhörde alla debatter fick allmänheten
det bestämda intrycket att Eglof
Åkesson var en ovanligt hårt
arbetande och seriös folkvald.
Nu fanns Eglof emellertid inte
längre. Han hade avlidit efter en
kortare tids sjukdom som det stod
hemma i lokaltidningen och Annika
Bergström, en relativt nyanställd
formåga på kansliet, var just nu
sysselsatt med att tönuna hans rum
från alla de personliga pinaler som
han samlat på sig genom åren.
Oanvänd hårddisk
När allting var nerpackat
pappkartongerna satte hon sig
slutligen vid datorn for att överfora
hans handlingar till disketter.
Riksdagens eget arkiverings- och
postsystem CC mail innehöll
ingenting av Eglofs egen hand.
”Nehej, Anders sa ju att han aldrig
skrev något själv”, tänkte Annika och
SVENSK TIDSKI’..IFT
EGLOF ~KESSON
smålog. Närn1ast rutinmässigt gick
hon tillbaka till skrivbordet
dubbelklickade på filhanteraren och
därefter på mappen ”mina.doc”, men
hittade ingenting där heller. Det
forefoll inte som han överhuvudtaget
hade använt hårddisken.
Hon gjorde en sista koll i katalogen
winword och skulle just går ur
progranm1et när hon upptäckte en
dokumentfil med namnet Eglofdoc.
Annika öppnade filen, tittade hastigt
igenom den, drog hörbart efter
andan samtidigt som hon forde
dokumentikonen mot A:ikonen
längst upp till vänster. Ett stillsamt
brunmunde och en oregelbundet
blinkande lampa avslöjade att
kopieringsproceduren fungerade som
avsett.
Nästan andaktsfullt öppnade
Annika några timmar senare filen
efter att ha fort över den till sin lilla
Compaq som väntade på henne
hemma tvårummaren
Hökarängen. Hon läste halvhögt for
s1g själv. ”MINNEN OCH
ANTECKNINGAR FRÅN EN
FOLKVALD av Riksdagsledamoten
Eglof Åkesson i Stureby.” Hon
hoppade över några inledande
anmärkningar om vädret och maten i
riksdagsrestauranten mnan hon
stannade for foljande betraktelse:
”Mottog idag ett brev från
talpersonen ställt till alla
riksdagsledamöter. Den vill att vi
skall gå en kurs i samhällsekonomi.
Tydligen är det många som inte
riktigt vet vad budgetunderskott,
inflation, bytesbalans och skattekvot
betyder och vill lära sig mer. En
utmärkt ide, tycker jag som själv har
haft lite svårt att reda mig när sådant
kommer på tal.
Räntor till exempel, det är svårt.
Farfar och/eller fannor brukade alltid
säga att Onkel och /eller Faster tack
vare sin sparsamhet kunde leva gott
på sina räntor. Men FiU-ordf sade
häromdagen att det var slöseriet som
fick räntan att skjuta i höjden.
Egendomligt, eller hur.
Sedan berättade han for oss att vi i
riksdagen skulle ta bort värnskatten,
men då måste vi höja avgifter istället
och minska grundavdraget. Han sade
också att GP ha räknat ut att sanuna
personer som far sänkt skatt på så vis
kan fa lika mycket i höjda avgifter.
Klyftigt, va. GP behöver sannerligen
inte gå på någon kurs.
Hugo, som sitter bredvid mig i
bänken, berättade i går att GP sagt att
han inte konuner till kongressen
forrän han hängt upp sina gardiner. –
Jag ser framforallt till
rörelseresultatet, sade GP som blev
väldigt nöjd när partikassören
berättade att man nu hade gått över
till röda siffror. – Ett steg i rätt
riktning, hade BertilJonsson tyckt på
vu.
Bakom oss sitter Lena som har fatt
vara med mycket i TV på sistone.
Det är for att hon tycker att skatterna
är for låga. Hennes pappa var
hockeytränare i ett lag som har flera
stycken spelare från Isle of Man. Där
är skatterna mycket lägre, men så har
de ju inga ishallar heller och då är det
ju bra att de far komma hit och spela.
En bok för mycket
Lena tänker inte gå på ekonomikursen. Hon har läst en bok istället,
av någon som heter Ehrenberg och
som påstår att krisen bara är påhittad.
– Det är de värsta, säger Hugo om
Lena, de som har läst en bok for
mycket och tio for lite. Själv läser jag
mycket, och beundrar verkligen dem
som vågar skriva böcker. Tänk Carl
Hamilton till exempel. Han måste ha
skrivit fler böcker än han har läst.
Det far mig att tänka på att det nya
riksdagsbiblioteket invigdes
häromdagen. Ett riktigt
bildningstempel guld och
lindblomsgrönt. Kulturministern var
SVENSK TIOSKRIFT
där och gjorde stor lycka. De flesta
ursäktade säkert det lilla missforstånd
som uppstod när hon i avsnittet om
den svenska bokskatten lade till några
personliga reflektioner om. dess
betydelse for att sanera statsfinanserna
och att den borde ges en mer rättvis
fordelning.
Alltid beredd
Annars surras det just nu mycket i
korridorerna om att regeringen skall
breddas. OJ säger att de alltid är
beredda att ta ansvar for ekonomin.
Han har räknat ut ett sätt att stänga av
kärnkraften utan att det kostar något.
Först höjer man energiskatten med
lika mycket som det kostar att stänga
aggregaten. Sedan bygger man
vedkraftverk for lika mycket. Då blir
många fler sysselsatta och betalar
inkomstskatt istället for att fa a-kassa.
Staten tjänar t o m på affiiren, säger
OJ. Han tänker inte heller gå på kurs.
När jag frågade Lennart D. om
detta sade han att det viktigaste var
att OJ går på stämman ijuni. Vad han
nu kunde mena med det?
Jag tänker i alla fall gå på kursen.
Ekonomisk politik är ju trots allt det
politiska livets blå band. Det ryser i
kroppen när jag tänker på att jag och
alla m.ina duktiga kolleger faktiskt
bestämmer över två kronor av tre i
Sverige utan att någon enda av oss
har gått på kurs. Och så finns det de
som säger att vi inte gör tillräckligt
här i Riksdagen.
57