Edward Hamilton: Hög alternativkostnad för Centern att rösta på en övergångsbudget

Budgetsäsongen inleds inom kort. Mycket talar för att en övergångsbudget kommer att ställas mot en borgerlig budgetreservation i finansutskottet. Vänsterpartierna vill parera ett generande nederlag med att lura Centerpartiet att rösta på en ”neutral” övergångsbudget. Men en sådan existerar inte. Förutom aktuella och viktiga reformer som stoppas, finns tydliga alternativkostnader.

Historien upprepar sig. Liksom höstarna 2014 och 2018 vänds nu blickarna mot Riksdagens finansutskott. Då liksom nu startade mandatperioden med oklara parlamentariska förhållanden. Då liksom nu ligger det i tangentens riktning att en borgerligt konstruerad budget kan klubbas och sätta tonen för kommande riksting.

Hur kan det komma sig? Jo, i takt med att de rödgröna partierna S, V, Mp och C inte kommer överens i regeringsfrågan skjuts en skarp förhandling om budgetfrågor hela tiden framåt.

Klockan tickar. Senast den 12 november ska regeringen lägga en statsbudget på riksdagens bord. Eftersom Sverige inte har en ny regering blir den i form av en övergångsbudget. Den kan inte omfatta nya politiska reformer, enligt praxis, utan ska konstrueras för att täcka löpande utgifter och intäkter. De skatte- och bidragssatser som indexeras, tickar upp som vanligt.

Enskilda partier kan lägga enskilda budgetreservationer i finansutskottet. Här finns betydande möjligheter att avancera högerpolitik i det så kallade rambeslutet. Senast en moderatledd budget (M/KD-budget) baxades genom riksdagen, hösten 2018, inrymde den skattelättnader för knappt 20 miljarder kronor. Däribland jobbskatteavdrag, slopad löneskatt för äldre, sänkt skatt för pensionärer, stärkt RUT-avdrag och sänkta marginalskatter.

Förresten, kan inte en ny S-ledd regering riva upp skattereformerna i en kommande vårändringsbudget? Nej, särskilt inkomst- och företagsskatter går inte att riva upp. Lagt kort ligger.

Nu vill de rödgröna partierna få med Centern på att rösta på en övergångsbudget. Den säljs in som att en sådan är neutral och ofarlig. Sen kan vänsterpartierna vinna tid och gradvis tvinga in Centerpartiets ledning i en defensiv förhandlingssits.

Problemet är att berättelsen om den ofarliga övergångsbudgeten inte är sann.

För det första finns en rad tillfälliga satsningar som löper ut vid årskiftet. Det handlar inte minst om sänkt skatt på diesel- och bensin och halverad kostnad för kollektivtrafik. Utan aktiva beslut och att alla partier är överens om att de ska fortlöpa, kommer nedsättningen att upphöra. Det är förvisso inte säkert att högerpartierna vill permanenta dessa. Men utan aktiva beslut kan man inte ens justera nivåerna. Hand upp det parti som vill ansvara för en inflationschock?

För det andra finns tydliga alternativkostnader för ett högerlutande parti som Centerpartiet. För i potten ligger en rad företagsvänliga reformer som kommer stoppas om en övergångsbudget klubbas.

Ett exempel är det nya ”superavdraget”, skatteincitament för forskning och utveckling (F&U), som processats i två år och är tänkt att införlivas i delar eller i sin helhet den 1 januari 2027. Förlängd nedsättning av skatt på jordbruksdiesel är ett annat exempel som ligger i pipeline.

Vilken centerpolitiker vill gå tillbaka till industrin och LRF och erkänna att man tappade dessa reformer mellan stolarna i finansutskottet?

Det finns därtill fler bollar som ligger luften. Här kan nämnas den tillfälliga nedsättningen av arbetsgivaravgiften för unga som behöver ett aktivt beslut, annars höjs den nästa höst. Och för all del slopad indexering av elskatt och förstärkt jobbskatteavdrag för seniorer, där båda reformerna är remitterade.  

Nämnde jag förresten den tekniska frågan om skattefriförmån för kompetensstöd i parternas omställningsorganisationer? En övergångsbudget löser inte denna gordiska knut. Lycka till med att starta en mandatperiod i fullt krig med arbetsmarknadens parter.

Och så här håller det på.

De rödgröna partierna har redan misslyckats att ta fram en budget. Talmansrundorna har snart hållit på en månad. Nu försöker de fly fältet och återigen skjuta alla problem på framtiden.

En sak är glasklar: Det finns ingen ”neutral” statsbudget. Alternativkostnaden är betydande för varje parti som försöker sätta huvudet i sanden, hålla för öronen och hoppas på det bästa med en övergångsbudget.

Gå inte på den finten.

Edward Hamilton är tidigare regeringstjänsteman (M) och Public Affairs-konsult