Print Friendly, PDF & Email

Den charmige extremisten

Av Mats Fält | 24 January 2020



Jonas Sjöstedts avgångsbesked resulterade i en omfattande debatt om hans insats och arv. Många betonade hur sympatisk han verkat vara i debatter och framträdanden, men det bör inte fria hans parti från att granskas – i alla fall ibland, skriver Mats Fält.

Ofta har diskussionerna också handlat om Vänsterpartiets roll som flygelparti i svensk politik. Har Jonas gjort (V) mer accepterat och regeringsdugligt – eller är (V)-paragrafen i Januariöverenskommelsen ett exempel på motsatsen? Tanken har ju varit att JÖKen både ska isolera SD och blockera allt samarbete med Vänsterpartiet.

Många kommentatorer har konstaterat att (V) inte längre uppfattas som ett extremistiskt parti. Det är säkert sant, men det beror ju på att Sjöstedt så sällan behöver ta ansvar för sitt eget partiprogram. När (V) kräver mer av det mesta till de flesta är det svårt att bli rädd eller ens lite skrämd. Vänsterpartiet har dock fortfarande en rejäl ryggsäck av pinsamt bagage att släpa på. Ibland borde både de politiska kollegorna och media påminna om detta. Inte i tid och otid, men ibland. Andra partiers historia kommer faktiskt upp på dagordningen – och SDs påminns vi om oavbrutet.

Oavsett om Jonas Sjöstedt är charmig eller inte så förblir hans parti ett socialistiskt parti. Deras mål är att montera ned marknadsekonomin och ersätta den med någon variant av socialistisk styrning, mer eller mindre hårt reglerad av planer skrivna av byråkrater och fastställda av politiker. Ibland låter det som att de flesta företag skulle kunna vara kvar ändå – andra gånger kommer det mer bokstavstrogna budskap från partiet. Oavsett vem som formulerar texten förblir målet att allt riktigt viktigt ska tas över från de nuvarande ägarna. Den som kontrollerar ”kommandohöjderna” i en ekonomi kan också styra resten av samhällets utveckling.

Historien lär oss att inget land lyckats förena en socialistiskt styrd ekonomi med tillväxt, välstånd och demokrati. Detta oavsett hur trevliga och solidariska det styrande partiets företrädare varit vid processens inledning. Det har aldrig lyckats och kommer aldrig att lyckas – inte heller för den charmige extremisten Jonas Sjöstedt eller hans efterträdare. Kraven på kontroll i ett system som successivt drabbas av allt fler problem och motsättningar ger inget utrymme för självständiga företag och småskalig produktion. DDR fungerade men dåligt. Venezuela – tidigare en hyllad förebild inom (V) – har idag blivit en diktatur där människor svälter. Det är priset för den i verkligheten existerande socialismen. Det priset vill Jonas Sjöstedt att vi ska betala för att göra ännu ett redan från början dödsdömt försök att förverkliga socialismens drömmar.

Demokratin är en svårare fråga att debattera men utfallet skulle tyvärr bli detsamma även här. När staten tar över den totala makten över en stats ekonomi så blir det successivt allt svårare att driva oppositionspolitik. Alla är beroende av de som har makten, alla media anpassar sig till de som sitter på resurserna och priset för att säga emot blir allt högre. Den politiska apparatens tolerans för åsikter som riskerar att komplicera styrningen av ekonomin blir med tiden allt mindre. När det nya samhällets problem blir uppenbara ökar viljan att lägga skulden på de som vågar ifrågasätta systemet.

De flesta socialistiska experiment har genomdrivits av politiker som inte bryr sig om demokratin. Även för vänsterpolitiker som tar talet om demokratisk socialism på allvar skulle det dock vara mycket svårt att stå emot de krafter som undergräver demokratin i ett system där staten kontrollerar ekonomin.

Jonas Sjöstedt är sympatisk. Ibland är det bra för debatten när någon tar ut svängarna och ger utrymme för sin ideologi. Samtidigt har vi alla ett ansvar för att Vänsterpartiet inte ska kunna undvika att få hela sitt program granskat.

Vänsterpartiet är inte ett parti som andra. Det är inte bara det parti som hade nära band till sina partikollegor i Östeuropas diktaturer – ända fram till murens fall. Det är också det enda riksdagsparti i vårt land som vill införa ett system som aldrig tidigare resulterat i något annat än fattigdom, förfall och diktatur.

Mats Fält (M) är förtroendevald i Tyresö kommun

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

När postmodernismen kom till sverige/

fplus

Läs mer här

FMRS online

Osäkerhetens tid – Årsbok 2019