Christian Gergils; Får man göra vad man vill


1990


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

DEBATT
CHRISTIAN GERGILS:
Får man göra vad man vill?
N
är Fria Moderata studentföreningen i Stockholm gått ut och
debatterat för civil olydnad, uppmanat till lagbrott och dessutom begått
brott själva, så har detta Jett till en hel del
konstiga reaktioner. I slutet av november
talade jag inför Fria Moderata Jurister, en
av de föreningar inom Fria Moderata studentförbundet som varit mest kritiska
mot verksamheten. Intressant var att det
efter föredraget inte alls fanns några allvarliga betänkligheter från åhörarna. Det
ligger nära till hands att kritik och avståndstagande i mycket beror på missförstånd och inte reell oenighet.
Det finns några olika exempel på missförstånden. Expressen förklarade i en
reklamtext inför ett 1V-program, 20.00,
där vi medverkade att – Bryt mot Jagar
Du ogillar, uppmanar FMS. Ordföranden
i FMS Lund, Pantus Lindberg, påstår att
vi förespråkar ”en anarki där grundläggande moraliska värderingar sätts på
undantag”.Vi anser också att det är ”varje
individs rättighet … att efter eget gottfinnande bryta mot lagar och bestämmelser.” (Kristianstadsbladet 3/ 11). Ulf EJving i Efter 3 undrar på liknande sätt:
– Hur skall det gå om alla går omkring
och bestämmer själva vilka lagar de vill
följa och vilka de vill bryta emot.
Detta är påståenden och frågeställningar som egentligen inte är relevanta.
På frågan ”Får man göra vad man vill?”
såsom frågan i rubriken är ställd, blir
svaret definitivt nej.
Det finns tre olika nivåer på felaktigheter eller missförstånd: Massmedia spetsar medvetet till budskap i rubriker och
bildtexter.Okunniga reportrar och sättare
begriper inte hur mycket de förvanskar
budskapet. Ledarskribenter och debattö-
rer såsom exempelvis Pantus Lindberg
förfalskar medvetet. Det beror antingen
på att de inte har några argument för sin
egen ståndpunkt och därför ser smutskastning som enda utväg eller också att de
inte ids argumentera eller inte har kunskap i frågan. Allmänheten Jäser vad
media och debattörer skriver och tror i
många fall att det förenklade och förvanskade budskapet är korrekt.
Grundlagen
Majoritetens och politikernas makt får
inte vara oinskränkt. Även om en majoritet skulle rösta rasistiskt, så kan skall inte
rasistiska Jagar kunna godkännas. Samma
sak gäller förtryck av minoriteter; homosexuella, oliktänkande osv.
Definitionen på en rättsstat är en stat
där det finns garantier för att statsorganen
följer lagarna. Gränser för maktutövningen finns som bekant upptagna i grundlagen. Några i tiden närliggande exempel
visar hur dessa grundlagar hanteras i Sverige idag:
I Grundlagen finns ett förbud mot konfiskation. För socialister har detta alltid
varit ett problem: hur konfiskera och
överföra ägandet till stat eller fack utan att
det är en konfiskation? Löntagarfonderna innebär att företagen tvingas betala
pengar till staten, som ger pengarna till .
fackstyrda fonder för att köpa företagen
för deras egna pengar. I praktiken en konfiskation med en mellanpart; staten.
Samtliga borgerliga partier hävdade
under debatten att detta stred mot grundlagen. Som bekant genomfördes löntagarfonderna ändå.
Engångsskatten på pensionssparande
innebar att förmögenhetsökningar från
l
130
tidigare år skulle beskattas. Alltså retroaktiv beskattning, vilket är grundlagsvidrigt. Lagrådet avrådde, och påpekade
att det stred mot grundlagens anda. Där
satt två socialdemokrater och en centerpartist. Alla vi andra kan själva läsa innantill och konstatera att det strider mot
själva lagtexten. Engångsskatten genomfördes ändå.
Vi i FMS har pekat på radio- och lVmonopolet, som strider mot yttrandefrihetsskrivningarna. Men grundlagen bryr
sig ingen om i Sverige. Det är inte regeringsformen som gäller utan det varje
majoritet har lust att lagstifta om i varje
givet ögonblick anses rätt.
Om nu grundlagens följande eller icke
följande skulle vara kriteriet för om Sverige är en rättsstat eller ej, så är alltså svaret nej. Det är då ganska givet att medborgare och organisationer har rätt att
försvara sig gentemot de maktfullkomliga
politikerna när dessa går över grundlagens gränser. Detta försvar är en civil
olydnad; man struntar i, eller uppmanar
till brott mot, de lagar som kränker
grundlagen. Detta är relativt okomplicerat i teorin: I diskussioner och debatter
hävdar ingen något annat än att grundlagen skall stå över vanlig lag. (Att sedan
även borgerliga politiker i sin politikerroll
spelar ett annat och pinsamt röstmaximerarspel är bara att beklaga)
Lagar och lagar
I definitionen på rättsstat ingår, som jag
påpekat tidigare, att ”det finns garantier
för att statsorganen följer lagarna”. Det är
alltså inte bara en garanti för att de följer
”grundlagarna”.
Vad är lagar och varför har vi lagar? Jo,
människan har skapat lagar och regler för
att förenkla och möjliggöra en fredlig och
fungerande samexistens. Det är inte så att
människan existerar som en följd av
lagarna, utan tvärtom. Människan som fenomen har resulterat i lagarna.
Det grundläggande syftet med dessa lagar är att skydda människorna. Människorna behöver skydd från inre och
yttre fiender och det som behöver skyddas är människornas liv, frihet och egendom. Hur vi än vänder och vrider på det,
så är alltså lagarnas grundläggande betydelse just att skydda människor. Det vi
behöver skydd för är:
LIV Ingen skall få ta en människas liv.
FRIHET. Ingen skall få förslava oss,
tvinga oss till arbete, tvinga oss till vissa
handlingar osv.
EGENDOM. Ingen skall få stjäla det vi
rätteligen har i vår ägo.
Detta är lagarnas och statens grundläggande uppgift. Detta är de grundläggande lagarna. Det är dessa lagar
staten måste följa! För att vara en rättsstat
måste statsorganen respektera människors liv, frihet och egendom. Så är inte
fallet idag. Tvärtom! Vi har alltså motsatsen till en rättsstat, en orättsstat I detta
läge är det mycket svårt att hävda annat än
att lagarna förlorat sin legitimitet.
Hur skall vi då gå från detta konstaterande till påståendet att det är moraliskt
RÄTT att bryta mot lagstiftning? Rätten
att bryta mot lagar gäller alltså, vilket torde ha framgått, endast lagstiftning som
åsidosätter de grundläggande reglerna.
När den förfelar sitt syfte, när lagen kränker människors rättigheter istället för att
skydda dem, då är det befogat. Bara då.
Det moraliska försvaret för handlandet,
ligger egentligen i rätten till självförsvar.
Om jag ej begått något brott mot någon
människa, men någon kommer för att
döda mig, spärra in mig eller stjäla det jag
äger, så har jag rätt till självförsvar. Det
gäller givetvis även när staten är brottslingen.
Enligt detta resonemang skuiie civil
olydnad vara befogad ända tills minimalstaten är införd och skatt endast används
till polis, rättsväsende och lite annat. Det
är kanske så, men det intressanta är att
människorna i varje given situation måste
själva göra en avvägning för vad som är
rimligt och acceptabelt.
En rimlighetsavvägning leder med all
rimlighet till att det är orimligt idag …
Med andra ord: Som Sverige ser ut idag är
det inget att prata om; vi har rätt till självförsvar, vi har rätt att bryta mot lagarna.
Varför är det då befogat idag?
Jo, för vi är inne i ett ekorrhjul. Staten
och politikerna äter i sig mer och mer och
mer makt. Utan respekt ens för de begränsningar vi har i grundlagen, kliver
statsapparaten allt längre och längre över
gränsen för det acceptabla.
Socialism innebär förtryck, ty det är ett
samhällssystem som av nödvändighet
måste upprätthållas med tvång och ofrihet. Med andra ord är en demokratisk
socialism en självmotsägelse. I Sverige
idag är individen socialiserad och många
av de viktigaste tjänsterna.
Makthavare hävdar att det faktum att
de har majoritetens stöd skulle legitimera
varjehanda maktutövning, men det säger
sig självt att majoritetsstyre kan gå över i
majoritetsförtryck, vidare i enväldigt förtryck. I Sverige har det gått skrämmande
långt. Det faktum att vi har fria val betyder dock inte att maktutövningen är legitim.
131
För varje människa måste vi överlåta
beslut som endast rör henne. Privatliv,
personlig moral osv får aldrig vara en frå-
ga för politiker och majoritet. Det är det
idag. Politikerna och statsapparaten skall
ta ut skatter för att finansiera sådant som
är omöjligt att finansiera på frivillig
grund. Det kan vara polis, försvar, rättsväsende.
Detta är de statliga verksamheter man
moraliskt kan försvara. Därutöver tar sig
statsmakten friheter den egentligen inte
har rätt till. Detta innebär en balansgång
för makthavarna, en balansgång som hela
den socialdemokratiska teorin om ”revisionism” bygger på. Nämligen att om man
går fram försiktigt, gör små ändringar och
hela tiden låter människor få känna sig
delaktiga, förklara för dem att besluten
fattas i demokratisk ordning och därmed
är antidemokratiskt att ifrågasätta dem
osv; då lyckas politikerna kombinera
orättfärdigheterna med acceptans.
P O Edin och Anna Hedborg skrev på
70-talet en mycket socialistisk bok; ”Det
nya uppdraget”. På sidan 136 står följande tänkvärda citat. Det har använts ofta,
men sällan i sin helhet:
”Ibland höjer vi ögonbrynen inför det
nya, och ibland gör vi mer än så. Men
är det någonting människan kan så är
det att anpassa sig. Kan denna människans främsta resurs rent av i vissa
situationer vändas till att bli ert förödande svaghet? En kinesisk lärare,
som ville förklara begreppet anpassning för sina elever, tog en groda och
lade den i kallt vatten. Grodan simmade glatt omkring. Så lade han grodan i
varmt vatten i stället, men då hoppade
grodan ur. Men sedan gjorde han på ett
132
annat sätt: han lade grodan i kallt
vatten, satte kärlet på elden och värmde upp vattnet. Grodan stannade kvar i
vattnet och blev kokt.”
Makten fungerar så att den tar tag i ditt
finger och sedan äter den och ·äter och
äter tills det händer något drastiskt. Jag
skulle vilja påstå att den idag fått i sig vid
pass hela armen, stora delar av bröstkorg
och midja och på väldigt många även huVud och hjärna.
Frågan ställd på sin spets är: tillskriver
vi människor några rättigheter? Finns det
några värden som står över majoritetens?
Svaret måste bli ja, om inte av andra skäl,
så för att motsatsen vore helt absurd. Vi
skall inte acceptera att politikerna stjäl
pengar av föräldrar för att sedan tvinga in
barnen i en usel skola där läroböckerna
(om de finns) är skrivna med socialismen
som förebild. Vidare skall vi inte acceptera att politikerna stjäl våra pengar för att
ge oss en vårdförsäkring som inte gäller
för gamla. Hela systemet är i grunden en
kränkning mot allt vad människovärde
heter.
Men det bubblar i folkhavet; äntligen.
Det som länge varit en tyst protest – där
folk knutit näven i byxfickan och sedan
jobbat svart eller bränt hemma – håller
på att bli en massrörelse. Ingen kritiserar
idag en människa för att hon har svart
dagmamma. Det är en civil olydnad
också.
Som politisk förening har FMS kanske
puffat på stenen som låg vid stupet. Protester som växt och växt kommer nu till
uttryck allt mer; i debatter, i samtal och i
människors sätt att tänka. Det är så vi kan
försvara att civil olydnad också är en befogad aktion inte bara i direkt personligt
självförsvar, utan också från en organisation. Någon måste ställa sig upp och tala
om för människorna att de har rätt till sina
egna liv; att de inte har någon skyldighet
att finna sig i förtrycket.
Det slutgiltiga svaret på frågan ”Får
man göra vad man vill?” blir: Nej, ingen
får kränka andra människors rättigheter,
och det gäller staten och politikerna
också. Detta i kombination med den självklara rätten till självförsvar är grunden för
varje rättssamhälle.