Det kommer en tid efter kriget. Vem ska då styra Gaza? Frågan diskuteras nu internationellt men ingen verkar ha ett bra svar. Sistlidna lördag meddelade USA:s president i en artikel i Washington Post att han tänker sig att den Palestinska myndigheten tar över och att det ska vara en och samma politiska ledning för både Västbanken och Gaza. Att Hamas inte ska ges någon roll alls i framtiden tas för givet.
Certain well-connected Washington pundits are revealing their true colors. In a screed full of contradictions and errors, Richard Haass and Charles Kupchan continue to advocate for a Russian victory.
Tala är givetvis billigt för politiker, även om symbolvärdet i sammanhang som dessa inte ska underskattas. Att Pistorius i samma intervju meddelade att Tyskland fördubblar det militära stödet till Ukraina nästa år, från fyra till åtta miljarder euro, är därför en tydlig signal om att Berlin står fortsatt bakom Kiev. Extra viktigt då världens blickar just nu riktas mot Mellanöstern och fler och fler röster höjs för att Ukraina ska nå någon form av ”uppgörelse” med Ryssland.
Söndagen den 20 november vann Javier Milei presidentvalet i Argentina med hela elva procents marginal. Den tillträdande presidentens språkbruk har uppmärksammats världen över. Men det finns inte anledning att gråta för Argentina, tvärtom. Mileis väg till presidentmakten är fascinerande och kan utgöra inspiration för marknadsliberalt sinnade politiker samtidigt som Argentinas ekonomiska kris förblir en varning.
Det är intressant att en blandning av elever alltid ses som en lösning på problem i skolor. Det är som om det inte spelar någon roll hur skolan fungerar, vilket ledarskap som finns och hur man jobbar i skolan.
Den 19 november är det val mellan peronisten Sergio Massa och anarkokapitalisten Javier Milei i Argentina. Under de kommande åren kan Argentina komma att styras av en passionerad pro-kapitalist. Det skulle vara en sensation, men en sensation som skulle vara resultatet av en lång tids grundläggande förändring i argentinarnas inställning till marknadsekonomi och staten.
Det mesta talar nu för att det bara blir tre deltagare i decemberdebatten. Nikki Haley, Ron DeSantis och Vivek Ramaswamy får då kämpa vidare om att bli Donald Trumps främsta utmanare om nomineringen.
De flesta debatter som förs i vårt land har något slags markkontakt. Alla håller sig inte till reglerna och att fuska lite är standard men det finns ändå för det mesta en rimlig koppling till verkligheten. I bästa fall blir deltagarna lite klokare och ibland når man dessutom fram till något slags resultat. Två debatter under senare tid har dock varit olyckliga exempel på motsatsen.
Nuvarande straffrättssystem har ställt till stora problem för politiska majoriteter som velat exempelvis skärpa straff. Det problemet sägs i det nya direktivet till straffrättsöversyn att utredningen ska ta tag i. Frågan är bara hur.
Om staten inte lever upp till sina mest grundläggande åtaganden som att skydda medborgarna mot yttre och inre hot är det ett brott mot samhällskontraktet. Allt fler kommer sannolikt att fråga sig varför jag ska leva upp till min del av avtalet när staten inte lever upp till sin?