Kollektivtrafiken i Stockholmsregionen var länge ett internationellt föredöme, både före och under pandemin. Efter valet 2022 girade trafikpolitiken i huvudstadsregionen åt vänster och slog in på en ny och obeprövad väg. Man gick från föredöme till varnande exempel.
I den socialdemokratiska regeringen har Magdalena Andersson redan visat prov på att makten går före allt, till och med före att garantera rimliga elpriser för svenska hushåll och företag. Tillsammans med Miljöpartiet och övriga socialdemokrater i regeringen gjort hon allt för att tvinga fram förtida avveckling av kärnkraftverk. Nu ser vi konsekvensen av detta.
Den 10 december är det ett år sedan Javier Milei tillträdde som Argentinas president. Medan hans anhängare påpekar att inflationen har sjunkit från 25 procent per månad till mindre än tre procent under hans ledning, säger hans motståndare att fattigdomen i Argentina har ökat kraftigt.
Givetvis har Joel Halldorf rätt i faran med att kristen tro instrumentaliseras för en överordnad politisk ideologi. Ingen religion bör göras om till ett statligt styrmedel eller handla om att fostra goda medborgare, kulturarv, eller alla människors lika värde. Samtidigt är det något som skaver i Halldorfs analys. Kritiken mot kristendomen som underordnad den egna ideologin framstår nämligen som ensidig när den bara riktas mot konservativa och högerdebattörer.
I Sverige och stora delar av väst förblir antisemitismen ”rasismen som inte är riktig rasism”. Den suddas gärna ut i abstrakta maktanalyser med begränsad verklighetsanknytning, eller ges blott ett instrumentellt värde som slagträ mot politiska motståndare.
Europas ledare får inte acceptera en föråldrad syn på världen där säkerhetspolitiska hot betraktas som regionala och skilda från varandra. Istället måste diskussioner med den nya amerikanska administrationen föras utifrån det säkerhetspolitiska paradigm där våra fiender agerar gemensamt världen över och där framförallt Rysslands växande beroende till Kina skapar en global riskbild som är ett hot mot USA lika mycket som Europa.
Förutom att det inte är motiverat ur miljöperspektiv, råder det inget tvivel om att EU:s tilltänkta förbud mot all blyammunition får långtgående konsekvenser för jakt och skytte, men även för Försvarsmakten och andra myndigheter. Det är rent oansvarigt av EU att i dessa tider av krig i vår närhet ens fundera över att försämra villkoren för Europas ammunitionstillverkare genom att minska en stor del av kundunderlaget på den civila marknaden.
Ryssland kämpar med en allt mer pressad ekonomi, där sanktionerna från väst får effekt. I veckan kollapsade rubeln och Rysslands ekonomi präglas av hög inflation och minskade statliga intäkter som försvarar landets krigsinsats i Ukraina. Med fortsatt västligt stöd är Ryssland på väg mot ett nederlag. Även med Donald Trump i Vita huset så kan Europa stå emot sina fiender.
Den antikapitalistiska retoriken mot marknadsekonomi och företagande har satt sig djupt även bland opinionsbildare som kallar sig liberaler. Tesen att vinsten är företagets, eller egentligen alltid den girige företagarens, sätt att utsuga konsumenten genom dåliga varor och tjänster har alltid varit en socialistisk utgångspunkt – en gång formulerad som ”vinst är stöld”.
I mars i år rapporterade jag om den förtvivlade situationen i Haiti: ett land kontrollerat av hundratals gangstergäng, där de demokratiska institutionerna brutit samman. Drygt nio månader senare tvingas jag konstatera att det är väldigt lite som har ändrats. Gängen fortsätter att styra genom våld och terror mot befolkningen och gör sitt bästa för att utvidga det territorium de kontrollerar: 85 procent av huvudstaden och stora delar av resten av landet. Dessa massmördare kräver dessutom att accepteras som normala förhandlingspartners i den politiska processen.