I morgon för 60 år sedan lades Romfördraget som grund för den framtida utvecklingen av europeiskt samarbete. Bara ett drygt decennium efter andra världskrigets slut formades ett samarbete som skulle göra krig mellan dess medlemsstater otänkbart, skriver Gunnar Hökmark.
Omröstningen var bara början. För varje dag som går blir situationen för Storbritannien – och i Storbritannien – allt osäkrare. Per Heister rapporterar från en nation under omförhandling.
Det är givetvis inte partiledaren – om än träig i media – som är problemet. Problemet är att hela partiledningen och partiapparaten varit med som apparatskis när alla Gösta Bohmans principer och förhållningssätt såldes ut på trianguleringens altare under Reinfeldt, skriver Fredrik Y. Törn.
Ett konstaterande inte utan självkritik: Moderaterna har sedan valförlusten 2014 gjort en resa när det gäller försvars- och säkerhetspolitiken. Nu driver vi tydligt behovet av ökade resurser för att stärka vår förmåga på kort och lång sikt, vi vill se ett svenskt Natomedlemskap och vi har omvärderat vår position när det gäller en återaktiverad värnplikt som ett sätt att ändå säkra att Försvarsmaktens styrkor bygger på frivilligt anställda, skriver Hans Wallmark.
I år firar Fria Moderata Studentförbundet 75 år av kamp för ett friare samhälle. Samtidigt är borgerligheten vacklande inför vår tids utmaningar i form av populistiska och kollektivistiska idéströmningar – och FMSF har en viktig roll kvar att spela, skriver Hugo Selling och Johan Eriksson.
Populismen har svept in över Europa. Än har de etablerade partierna inte lyckats finna ett stadigt svar på hur dessa destruktiva krafter kan motas. Svaret ligger i enighet, menar Gunnar Hökmark – men en enighet av olikheter.
Vad tänker unghögern när den tänker? Mats Johansson har bevistat Fria Moderata Studentförbundets 75-årsjubileum, och blickar både framåt och bakåt.
Vi översköljs just nu med information om filterbubblor, ekokammare och debatten om falska nyheter, som alla påstås förvränga vår världsbild och påverka snart sagt varje lands politiska beslut. Något kanske det ligger i det, konstaterar Rebecca Weidmo Uvell, och det handlar inte bara om sociala medier.
Den 27 februari 2015 mördades Boris Nemtsov i Moskva. Två år senare minns Alexandra Ivanov ett av Rysslands stora hopp, och en man som över allt annat älskade sitt land.
Det är viktigt med bildsättningen, konstaterar Per Hagwall. Framför allt i ett land med världens högsta skatter, där överheten måste motivera sin existens med mer än hot om våld mot den som säger emot.