Svenskar älskar verkligen det engelska språket. Vi är stolta över våra engelskkunskaper och missar sällan ett tillfälle att visa det. Mer och mer av såväl yrkeslivet som ledigheten upptas av engelskan. Birgit Häggkvist visar med sin bok Välkommen och please come in (Natur & Kultur, 2018) hur engelskan har gjort stora avtryck på användningen av svenska språket och vad detta säger om svenskar som folk, skriver Pontus Westerholm.
Veckopeten skaldar om åldersmarkörer.
Andra världskrigets mest fascinerande gestalt, Winston Churchill, pryder omslaget på Richard Holmes bok “Churchills bunker. Det hemliga högkvarteret i London” som i höst kommit ut i svensk översättning på Lind & Co. Ola Mårtensson har läst en historisk redogörelse för den underjordiska stridsledningscentral från vilken England vann kriget.
”Ja skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå,” skriver en upprörd man på sin Facebook när någon påpekar att den nyhet som mannen tidigare har delat inte är sann. De flesta skulle häpna inför vad som vid första anblick kan betraktas som uttryck av förljugenhet och obskurantism. Men som den prisade Dagens Nyheter-journalisten Jack Werner visar i sin bok med samma titel har denna reaktion knappast något att göra med utslag av obskurantism, naivitet eller kompulsiv lögnaktighet, skriver Peteris Timofejevs-Henriksson.
Ja, alla samhällsintresserade är förmodligen trötta på den grunda spelteori som ägt rum under hösten i det som kallas Sveriges riksdag. Men lite äkta praktik i spel kan vara både roligt, mer stimulerande än utmanande för intellektet och något som skapar en stunds gemenskap i gruppen, skriver Patrik Strömer.
Veckopoeten skaldar om byggnadskonst och kommunpolitikens frestelser.
