Kultur

Veckopoeten skaldar om det som minns och glöms.

För den som tittar på TV eller följer debatten på Twitter är det förstås lätt att en gång om dagen skaka på huvudet och fundera över hur dumheten tycks breda ut sig. Samtidigt är vi sedan barnsben vana vid att det mesta blir bättre – vi blir rikare, vi lever längre, vi blir fler, och våra tekniska apparater blir bättre och mer effektiva. Men tänk om det inte längre stämmer? Peter J Olsson har läst ”At our wits’ end”.

“When they go low, we go high.” Michelle Obamas valupptaktstal till förmån för Hillary Clinton i slutet av juli 2016 har etsat sig fast som ett exempel på en tid när värdighet, heder och sanning var legio i det politiska samtalet i USA. Martina Stenström har läst hennes biografi om vägen till Vita Huset.

Veckopoeten skaldar om ideologin som utmanar såväl Marx som Smith och Burke.

Är människan en rationell varelse? Svaret beror förstås på vad man menar med ”rationell”. Sten Niklasson funderar över våra instinkter, strävanden och hur fri vår vilja egentligen är.

Gång på gång ställs vi i arbetslivet inför medelmåttiga eller usla chefer. De har ett mycket begränsat perspektiv. Allt är ”här och nu”. De lever inte av det som varit och inte för det som skall bli. Men var kommer de ifrån, och varför är de så många? Christian Braw skriver om ledarskap, och medelmåttighetens förbannelse.

Judarnas historia har en väldigt tacksam dramaturgi. Det är sorg, utanförskap och förföljelse, men också hopp och ett evigt löfte om nästa år i Jerusalem. Mycket av detta har gått förlorat på nya Judiska museet som precis har öppnat i Stockholms äldsta synagoga på Själagatan i Gamla stan, skriver Catta Neuding.

Veckopoeten skaldar om den tid som flyr.

Av Hans von Corswant

Efter Chichesters bragder var det oundvikligt att ärelystna seglare i slutet av 1960-talet skulle börja fundera på att göra en solosegling Jorden runt utan att anlöpa någon hamn, skriver Sten Niklasson i den avslutande delen av hans serie om ensamseglarna.