Utöver att historiskt beskriva skeendena kring öns fall utforskar Giertz även eviga temata som maktkamp, ärelystnad och förräderi – en djupdykning i all mänsklig skröplighet, om man så vill – och jag tycker inte det känns långsökt att se en lätt beslöjad kyrkokritik inbäddad i det hela.
Trägårdh avslutar essän med en analys av hur staten blev den primära måltavlan både för svensk vänster och svensk höger vilket han menar är en förklaring inte till klyftan mellan Södermalm och Rågsved men väl till hur bilden av den svenska nationalstaten tappat elitens förtroende. Man kom, skriver han, ”att enas i en ohelig allians under globalismens fanor”.
De intensivt agerande skådespelarna är tydligt skeptiska till presidentens sätt att prioritera makten framför allt men ser samtidigt på honom med viss sympati. Det har aldrig varit lätt att styra Frankrike. Ibland tvivlar Chirac på folkviljan och anser sig orättvist behandlad. Han som offrar så mycket och ständigt åker på livsfarliga resor mellan basen i Corréze och Paris. Han som älskar sitt land mer än någon annan.
Vissa platser har en speciell koppling till ett lands historia. Lilla Gloggnitz utanför Wiener Neustadt är genom sina band till familjen Renner en sådan plats. Staden har också en mycket speciell koppling till Stalin.
”Sargade själar” skapade då den kom ut i Finland en omfattande debatt om de sår krigsåren 1939-1944 lämnat på individnivå men också kollektivt. Författaren var väl medveten om att ämnet kunde vara kontroversiellt, våldsamma krigstrauman är ju ingen upplyftande läsning, som han själv skriver i sitt förord. Den främsta kritiken mot boken var emellertid att den kom för sent, och mottagandet blev överväldigande positivt.
Att läsa Werner Herzog med egna ord berätta om sina äventyr är ett äventyr. Han växte upp i en fattig avkrok i Bayern och visste under sin barndom inte vad film var. Men han lärde sig snabbt på egen hand och blev en av Tysklands främsta filmregissörer. Han har under 60 år gjort 70 filmer och satt upp 20 operor. Hans vilja att till varje pris genomföra sina projekt har tagit honom genom öknar och djungler och över höga berg och resulterat i åtskilliga blessyrer.
Verksamheten i Bletchley Park gick ut på att tyda krypterade signaler från fienden. Sådana kodade meddelanden uppfångades av avlyssningsstationer, skrevs ut för hand och skickades till Bletchley Park, där experterna försökte knäcka koderna. Tack vare ett antal skarpa hjärnor och en god portion tur, lyckades de få fram information som verksamt bidrog till de allierades framgångar. Churchill kallade dem efter krigsslutet ”mina gäss, som lade de gyllene äggen men aldrig kacklade”.
Min tveksamhet gäller alla detaljerna i den långsamma och ofta frustrerande processen, från ansökan till slutsignering i Washington DC. Det blev en lång bok som inte passar alla. De mest engagerade har redan läst eller hört det mesta men i annan förpackning. Samtidigt lyckas författarna göra det intressant även för de invigda. Aktörernas personligheter, bakgrund och diverse historiska och kulturella kopplingar ges stor plats, vilket gör texten till något annat än en samling av artiklar från parets tidning Svenska Dagbladet.
Boken är inte bara för de som redan är invigda i ekonomisk teori, utan är också en tillgänglig väg in i Schumpeters tankevärld för den allmänt intresserade. Här samlar Jörnmark de mest centrala verken och illustrerar tydligt hur den österrikiske nationalekonomen ser på kapitalismen som en kraft, vilken ständigt förändras och förnyas med entreprenören och innovationen i centrum – men också hur denna förändring ofta är smärtsam för de etablerade aktörerna.
Två böcker som analyserar västvärldens predikament efter Trump I är väl värda att begrunda även om de farhågor författarna ventilerar har antagit oanade proportioner efter Trump II: Peter Heathers och John Rapleys Why Empires Fall och Martin Wolfs The Crisis of Democratic Capitalism.