Ett av de mest dramatiska exemplen på efterkrigstidens kaos var Bayern. Det sydliga kungariket avvecklades förvånansvärt snabbt. Kungahuset och många höga befattningshavare försvann inte i helikoptrar som i Saigon 1975 men bilarna som hastigt lämnade München var många. Det uppstod ett högst påtagligt tomrum som andra krafter såg som en möjlighet.
Etikett, det är väl det man sätter på saftflaskor, kommenterade en drastisk vän när jag berättade att jag fått och börjat läsa Edward Bloms nyutkomna etikettsbok. Den är lite blygsamt kallad ”Edward Bloms etikettbok – om konsten att umgås med människor”, i sanningens namn skriver han själv att denna självcentrering nog är ett litet etikettsbrott.
En samhällsordning grundas ofta på myter. De två tyska republikerna, USA och Europeiska Unionen har alla berättelser och bilder från sin grundande fas som format dessa samhällen. Sådana myter kan blekna och försvinna från det kollektiva minnet, men kan i kristider också omvandlas och omformas. Den kris i vilken Putin har störtat den internationella ordningen är också en konflikt mellan konkurrerande och ekonomiskt viktiga mytbildningar.
Långläsning: Hedvig Charlotta Nordenflycht brukar kallas Sveriges första feminist. Hon föddes 1718 i en borgerlig Stockholmsfamilj och uppges ha kunnat läsa obehindrat redan vid fem års ålder. I likhet med sin samtids högreståndskvinnor förutsattes hon ägna sig åt sömnad och andra hushållsgöromål till behag för en man som kunde försörja henne. Men Hedvig Charlotta ville mer än så. Hon är en av Sveriges kvinnliga pionjärer.
Vad är det som gör att Ukraina med förbluffande uthållighet kämpar så tappert? Det hade varit lätt att få fred. Det är bara att ge upp, så upphör de ryska kryssningsrobotarna att förstöra städerna. Men vad vinner man genom att ge upp? Man vinner egentligen inte fred. Man öppnar i stället vägen för förtryck.
LÅNGLÄSNING: Finns det några likheter mellan en frikyrklig sekt och en elitär författarkurs? Johan Heltnes självbiografiska verk ”Sympati för djävulen” menar att ja, det finns slående många likheter mellan ”Livets ord” och Biskops-Arnös författarskola. Men hans bok är egentligen inte endast ett litteratursociologiskt porträtt av Sveriges samtida litterära miljö, utan en skildring av hur en författare finner sin berättarröst, hur denne blir författare och vilka prövningar denne måste utstå.