Långläsning: I september 1973 samlades en brokig samling konstnärer och artister i The Pocket Theatre på Manhattan för att övervara en världspremiär. På scenen fanns en grupp pianister, som förberedde uppförandet av ett verk kallat Vexations, skrivet sjuttio år tidigare av den franske avantgardisten Erik Satie. Noterna till musikstycket fick plats på ett halvt notpapper och innehöll instruktionen att det skulle upprepas 840 gånger.
Fösta delen av uppsalaprofessorn i ekonomisk historia Ylva Hasselbergs länge emotsedda biografi över Eli F. Heckscher har sett dagens ljus. Det är ingen liten händelse för svenska ekonomihistoriker, historiker och nationalekonomer. Eller för läsare av Svensk Tidskrift, den tidskrift som återupplivades av Heckscher och Gösta Bagge 1911.
När riksdagen gav kyrkan ”frihet” så cementerade man samtidigt den politiska makten över kyrkan. Kanske är det därför Svenska kyrkan är så känslig för allehanda modeåsikter i samhället. Den verkar inte längre tro att kärnan är tillräcklig: Tron på världens frälsare och i någon mån omsorg om samhällets olyckliga och lärandet.
Kyrkans inställning till Israel är en av de saker som sällan ges plats i media. Det är olyckligt. Här finns nämligen en viktig och bekymmersam berättelse. En berättelse om en kyrka som blivit en av Europas mest antiisraeliska organisationer. Utvecklingen har varit successiv men idag dominerar ensidigheten kyrkans agerande.
Långläsning: Just innan han dog i sin sjuksäng på den atlantiska ön Sankt Helena för 200 år sedan, ropade den cancerplågade Napoleon Bonaparte efter sin första, största och sedan länge förskjutna kärlek, Josephine. Sedan tog han sitt sista andetag. Många minnen återstår efter den både hatade och beundrade man som under femton år höll Europa i sitt grepp, på en gång krigshungrig diktator och befriare av miljontals förtryckta människor. Men till skillnad från sådana minnen kan kejsarens sista utandning antas snabbt ha övergått i intet, det vill säga spätts ut i den omgivande luften och försvunnit. Men den försvann inte.
Jag spår en god framtid för boken ”7 råd till Mustafa: Så blir du lagom svensk i världens mest extrema land” (Volante) av Mustafa Panshiri. Det är en manual för den som invandrat, eller som är född i Sverige i en familj som inte är svensk, och som vill baka in sig själv hos sitt nya folk: svenskarna.
Jag vet inte hur många som ser på matlagningsprogram. De bästa är för mig oslagbar avkoppling. Och till de bästa hör Nadiya Hussains serier på BBC. Inget skäll som hos Gordon Ramsay, ingen oro för i maten tappade hårstrån som hos Per Morberg. I stället utstrålar processen harmoni och humor. Men bortse från den. Den snart fyrtioåriga dottern till en invandrarfamilj från Bangladesh fick år 2020 Order of the British Empire för sina insatser och blev därmed dame Nadiya Hussain. Rimligen gällde utmärkelsen inte bara segrar i tårtbakningstävlingar i TV. Ty, som någon brittisk politiker sammanfattade, få har gjort så stora praktiska insatser för integration i Storbritannien.
Tocqueville does not oppose the equality of subjection. Nor does he propose resistance to its newfangled democratic trappings. He accepts democracy. He fears what the modern democratic nation-state may produce—indeed, was producing, especially in France.