Peter J Olsson: Etikett är både etik och estetik

Etikett, det är väl det man sätter på saftflaskor, kommenterade en drastisk vän när jag berättade att jag fått och börjat läsa Edward Bloms nyutkomna etikettsbok. Den är lite blygsamt kallad ”Edward Bloms etikettbok – om konsten att umgås med människor”, i sanningens namn skriver han själv att denna självcentrering nog är ett litet etikettsbrott. Omslaget pryds också av författaren.

Däremot är det lätt att förstå att åtminstone förlaget pressat på för att lyfta det säljande namnet. Edward Blom är välkänd för sina kunskaper i inte bara etikett och umgängesliv, utan också i matlagning, festtraditioner och mycket av det som gör livet njutbart. Han är 2000-talets svar inte bara på Magdalena Ribbing utan också Jan-Öjvind Swahn.

Boken är också personlig, man hör tydligt författarens röst när man läser den. Den entusiasm och den livsglädje som han blivit känd för skiner igenom. Åtminstone jag fann det lätt att sträckläsa den, och alla som har det minsta intresse av psykologin i människors samspråk borde finna den läsvärd.

Det är också en modern etikett som förs fram, en som dessutom är medveten om att man inte gör likadant i alla länder: etikettsregler är förstås godtyckliga. Som Blom skriver var det tidigare i Sverige en social fadäs att klinga glasen när man skalade på en privat middag medan man i Tyskland skulle göra precis detta.

Boken är tjock men lättläst och går igenom det mesta, ger också goda råd för hur man ska agera som värd och värdinna – före, under och efter. Samt ens skyldigheter som gäst. Han är dock tydlig med att etiketten ställer krav, till exempel ska en gäst gärna ha med sig en liten gåva, men värden har ingen rättighet till gåvan och ska inte bli harmsen om gåvan uteblir.

I sak är det inte så stor skillnad mot till exempel Magdalena Ribbing. Tvärtom ansluter Edward Blom sig till henne. Även i hennes mer omdiskuterade råd, som det om ”främlingsfientlighet vid julfirandet”. Som gammal tidningsman med erfarenhet av argsinta uppringare får jag säga att det ofta går att hantera även kantiga och drastiska uppringare och få dem att lyssna. Om man har tid.

I några andra fall kan man ifrågasätta Bloms värdering. Hans negativa inställning till tilltalsordet ”ni” är kanske lite väl Stockholmscentrerat och bygger på tilltal inom statsförvaltningen före andra världskriget. I dag torde det vara annorlunda.

Etikettsregler anses ibland vara aningen fjantiga och onödiga: det finns väl ingen anledning att hålla på dem eller klä upp sig speciellt. Bättre vara spontana och glada.

Men som Blom påpekar handlar etikett i mycket om att göra samspelet mellan människor så lätt och smärtfritt som möjligt. Alla ska ses, alla ska bemötas vänligt och gå ifrån ett möte med andra i en positiv stämning. Och nog blir man extra glad om någon gäst tar sig mödan och skickar ett handskrivet kort och tackar för senast – och borde ”betala den känslan framåt” genom att själv göra det när man orkar.

Följer man etikettsregler handlar man därmed oftast etiskt – och för den delen estetisk: Finns det något vackrare än ett middagsbord dukat efter konstens alla regler. (så som de återges på insidan av den aktuella bokens pärm). Umgänget ska inte bara vara trevligt, det ska vara njutbart att se på också.

Att lära sig etikett är ett lärande och kräver lite arbete, kanske också en omgivning som ställer krav. Själv är jag tacksam för att ha fått en viss duvning såväl i barndom som under studieåren i Lund.

Då fanns inte denna bok, Marius Wingårdhs gamla etikettbok var inte tillräckligt anpassad efter nutiden. Från och med nu finns inte den bristen.

Peter J Olsson är borgerlig skribent och senior advisor (M) i Region Skåne