Kultur

Hans Wallmark hittar i Johan Hakelius Ladies den perfekta julklapps-boken, såväl till alla favoritonklar som till dig själv.

Politiska memoarer brukar sällan vara speciellt upphetsande läsning. Inte sällan blir texten mest en uppräkning av minnesbilder från livet som minister eller president, parat med några försök att putsa lite på sitt politiska eftermäle. Avslöjanden eller sensationer lyser vanligen med sin frånvaro och själva läsningen tenderar ofta att bli en tröttsam transportsträcka. Axel Lindhe recenserar Tony Blairs memoarer Mitt liv, min resa

Det är ett Ryssland kantat av orättvisa och grymheter som skildras i Sanningen – inget annat som är skriven av, och till hyllning för, journalisten Anna Politkovskaja. Här finns ett urval opublicerade artiklar sammanställda för eftervärlden. Innehållet gör skäl för Politkovskajas epitet: ”landets aldrig vilande samvete” som Åsne Seierstad tilldelar henne i bokens förord. Katarina O´Nils recenserar.

”Är det så farligt?” är en debattbok som försöker bemöta myter om denna typ av larm. Boken, som är skriven av frilansjournalisten och samhällsdebattören Johanna Nylander, handlar om folkbildning, förmynderi och riskabla små njutningar. Anders Ydstedt recenserar.

”The risks of unchecked global warming are now widely acknowledged …”, så börjar Smart Solutions to Climate Change, Comparing Costs and Benefits, sammanställd av ingen mindre än Bjørn Lomborg, författare till bland annat boken Cool It (2007), där han uttryckligen vill avdramatisera växthuseffekten. Vid en första anblick är det svårt att tänka något annat än att Lomborg har tagit intryck av de senaste årens klimatforskning och att han nu ändrar ståndpunkt. Det skriver Tomas Brandberg.

Piñeras framgång i presidentvalet i år markerar slutet på vänsterns hegemoni i chilensk politik efter återinförandet av demokratin. Det har nyligen publicerats två böcker om det här valet, en från vardera lägret, skrivna av ”kampanjgeneralerna” i valkampanjen. Böckerna sätter in valet i en ram av chilensk politik under de senaste tjugo åren och ger samtidigt en inblick i villkoren för politisk aktivitet i allmänhet. Det skriver Inger Enkvist.

Den mångåriga DN-journalisten Disa Håstad har skrivit en ny bok, Frihetens frestelser. Men sin bakgrund som Östeuropakorrespondent och sina kunskaper om korruption, våld och klanvälde tar hon sig an Afrika samt några före detta sovjetrepubliker, främst Kirgizistan och Tadzjikistan. Fredrik Segerfeldt recenserar.

Anders Johnson lyckas teckna en intressant historia och illustrerar en färgstark och företagsam person. För den som kallar sig entreprenör är detta en smaklig karamell bland böckerna i Statsministerboxen. Hamrin var nämligen inte i första hand politiker, utan det man i dag kallar entreprenör. Veronica Nordström har läst boken om Felix Hamrin i Statsministerserien.

Den israeliske historikern och journalisten Tom Segev gav nyligen ut boken Simon Wiesenthal: The Life and Legends om ”nazistjägaren” Simon Wiesenthal, som dog i september 2005, några månader före sin nittiosjunde födelsedag. Åsa Gustafsson recenserar.

Med den peruanske författaren Mario Vargas Llosa har Svenska Akademin gjort ett utmärkt val. (Efternamnet uttalas ”vargas josa”). Få litteraturkännare skulle säga annat än att han är den spanskspråkiga världens främste nu levande författare. Han är född 1936 och har bakom sig ett långt och produktivt författarskap som dessutom kännetecknas av utveckling och bredd.