Print Friendly

Hamrin: En kort men viktig historia

Av Veronica Nordström | 15 oktober 2010

Det fanns en tid då Sverige var starkt präglat av 1800-talets väckelserörelse och då nykterhetsrörelsen spelade en viktig och avgörande roll i det svenska samhället.

Få känner till statsminister Felix Hamrin, vars tid som statsminister kom att bli den kortaste. Felix Teodor Hamrin var Sveriges statsminister under 50 dagar under 1932 och han var den ende av landets statsministrar som varit frikyrklig. Hamrins viktigaste politiska uppgift var att genom återhållsamma finanser försöka bekämpa den ekonomiska krisen som hade sitt fotfäste under 1930- talets början och lindra Kreugerkraschens konsekvenser.

Anders Johnson lyckas teckna en intressant historia och illustrerar en färgstark och företagsam person. För den som kallar sig entreprenör är detta en smaklig karamell bland böckerna i Statsministerboxen. Hamrin var nämligen inte i första hand politiker, utan det man i dag kallar entreprenör.

Felix Hamrin byggde under sitt liv upp ett framgångsrikt företag från grunden, och medverkade även till familjen Hamrins och Jönköpingspostens framgångssaga. Familjen Hamrin kom med tiden att bli en släkt med många politiker och publicister. Numera har familjeföretaget expanderat till en stor mediekoncern, idag mera känd som Herenco AB, som ger ut ett tiotal dagstidningar, men som också driver tryckeri.

Allt startades av Felix bror Josef, som började arbeta på Jönköpingsposten 1893. Han kom med tiden att bli VD för Herman Halls Boktryckeri, en post han innehade under nära ett kvartssekel. Idag förvaltas koncernen av Lovisa Hamrin, den fjärde generationen Hamrinare och företaget har drygt 1500 anställda.

Josef och Felix var inte bara bröder, de var även konkurrenter. Felix Hamrin kom att bli delägare i Jönköpings Läns Tidning som konkurrerade med Jönköpingsposten. De båda bröderna Felix och Josef var lika i mycket och hade i flera avseenden ungefär samma uppfattning. Konkurrens och meningsskiljaktigheter kom dock med tiden att splittra bröderna vilka kom att försonas först vid dödsbädden.

I Johnsons bok får läsaren följa Hamrins livsväg, från födseln i Mönsterås i Kalmar län, som son till läderhandlaren Carl Gustaf Peterson, till hans dagar som handelsminister, finansminister och slutligen som statsminister. Större delen av boken väljer Anders Johnson att beskriva Felix Hamrins familjehistoria, uppväxt och yrkesliv. Läsaren bjuds på ganska ingående referat från det Hamrinska familjehemmet.

Efter studier vid Eksjö läroverk och på handelsskola i Göteborg övertog Hamrin 1898 en specerifirma i Jönköping och fem år senare grundade han en grossiströrelse för specerivaror, AB Felix Hamrin & Co. Företaget skulle komma att bli det största i sitt slag i dåtidens Jönköping. I samband med att han många år senare tillträdde som finansminister blev han tvungen att överlåta rörelsen på en anställd.
Hamrin kom tidigt att engagera sig inom politiken och näringslivets organisationer. Han var en principfast man med starka åsikter kring företagsamhet, religionsfrihet, nykterhet och en stark frihandelsförespråkare. Detta var värderingar som kom att genomsyra hela hans politiska karriär.

Felix Hamrin invaldes i Jönköpings stadsfullmäktige 1906 och i landstinget 1908. Han fortsatte sitt avancemang och vid 37 års ålder kandiderade och valdes han in i riksdagen för frisinnade landsföreningen. Han tillhörde sedan deras riksdagsparti, liberala samlingspartiet, ett parti som sedan kom att bli dagens enade folkparti.

Han var handelsminister i C.G. Ekmans första regering 1926-28 och finansminister i Ekmans andra regering 1930-32. Efter Ekmans dramatiska avgång, till följd av att denne nekat till att ha mottagit en påstådd penninggåva av Ivar Kruger, blev Hamrin istället statsminister. Han satt bara mellan den 6 augusti och den 24 september. I valet september 1932 led de frisinnade stora röstförluster och Hamrin avgick. Under en kort period därefter verkade Hamrin som det Frisinnade folkpartiets partiledare. Detta skedde efter Ekmans avgång 1933 fram till dess formella upplösning 1935.

Felix Hamrin var en stark pådrivare för en sammanslagning av de Frisinnade med det Liberala partiet, vilket också skedde. Partiledarfrågan löstes den femte augusti 1934 genom en kompromiss, där Hamrin blev ordförande i förtroenderådet och hans partiledarkonkurrent Ola Jeppsson blev ordförande i verkställande utskottet. Formellt sett blev Felix Hamrin det nybildade Folkpartiets förste partiledare 1934-1936. Partiledarfrågan var dock fortfarande grund till tvist, och utvecklade sig till en strid mellan Hamrin och den vänstersinnade Jeppsson. Riksdagsgruppen, som på den tiden utsåg den blivande partiledaren, och inte riksorganisationen som det är idag, skulle samlas först i januari 1935 för att utse partiledaren för folkpartiet.

Den 30 november 1934 utsågs Felix Hamrin till landshövding i Jönköping och därmed ansågs han av de flesta, inklusive honom själv, vara ute ur partiledarstriden. Felix Hamrin blev i stället gruppledare för Folkpartiet i första kammaren, vilket han var fram till sin död 1937.

Författaren belyser i detalj Hamrins kommunpolitiska karriär, det är först på slutet som Anders Johnson kommer in på Hamrins insatser och gärningar som minister och statsminister inom rikspolitiken. På det hela taget tillfredsställer det tyvärr knappast någon som hade förväntat sig lära sig mer om 1930-talets hantering av ekonomisk kris och underläge.

Det var en intressant tid i Sveriges historia och det är synd att författaren inte beskriver det mer ingående än vad han gör.

Veronica Nordström är liberal skribent, skriver om politik, reklam och kultur. Till vardags arbetar hon som projektledare och studerar Reklam och PR på Stockholms universitet.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Den svarte mannens börda

SNB:s skribentskola

webshop_banner

Ladda ner E-boken om Liberalkonservatism