Litteraturen om svensk konservatism är inte särskilt omfattande, kanske för att den svenska konservatismen inte på länge varit det minsta samhällsbärande. Ansatsen bakom ”Svenska konservativa profiler” är därför vällovlig. Peter J Olsson recenserar.
Minoritetsregeringen fick i veckan stryk i riksdagens kulturutskott i den viktiga frågan om sammanslagning av Etnografiska, Östasiatiska och Medelhavsmuseet. Den fortlöpande skandalen för dessa museer handlar om både pengarullning och ren förstörelse av viktiga kulturvärden, skriver Peter J Olsson.
Det skulle kunna tolkas som en stor konspirationsteori. Hur ”eliterna” plötsligt övergav det som vanligt folk önskade och i stället började ägna sig åt ömsesidigt gynnande mellan företagsledare och politik. Och visst finns det ett tydligt utfall. Men i vanlig ordning saknas konspirationens förmåga att samordna, och verkligheten är betydligt mer torftig än raffinerad. Patrik Strömer har läst Mattias Svenssons ”Den stora statens återkomst”.
En ständig nobelpriskandidat som det inte lär talas mindre om efter ”Judas”, en roman som låter religion, historia, politik och ger en relief åt nutid och framtid. Peter J Olsson har läst Amos Oz senaste verk.
Hur gick det till när en liten grupp revolutionsromantiker kopplade greppet om Sveriges största organisation och förvandlade den till en aktiviströrelse med syfte att förändra världen? Anders Eriksson har läst den nyutkomna ”68-kyrkan”.
En kugge i maskineriet i ett industriellt massmord, är en sådan värdig en biografi? Kanske, menar Peter J Olsson, som läst en nyutkommen bok om SS-veteranen Gustaf Ekström.
