Nostalgi har blivit något av en folksport, också inom politiken, och helst då för en tid före oss själva – men som ändå blivit del av våra gemensamma referensramar. Ola Mårtensson har läst ”Mitt 50-tal”, och minns ett decennium han aldrig upplevt.
Ett halvår efter författaren Lars Gustafsson lämnade oss kommer hans sista diktsamling. Peter J Olsson läser typiskt Gustafssonska rader i ett passande bokslut.
En karg och stadig nationalkompositör som förkroppsligar den finska anden – eller en tvivlande, högst mänsklig tonsättare som ibland lutade sig mot spriten? Sten Niklasson skriver om Jean Sibelius liv och verk.
Att koka ner essensen av en människas liv och gärning till en runa är en grannlaga uppgift, men utförs den väl väcker den både nyfikenhet och känslor av släktskap. Peter j Olsson har läst en samling runor författade av en mästare – en samling som utgiven postumt har blivit en sorts runa i sig.
I den Augustprisnominerade ”Skotten i Köpenhamn” tecknar Niklas Orrenius en ögonblicksbild av svensk debatt anno 2016 – ängsligt, undfallande och utan närminne. Ola Mårtensson har läst ett tidsdokument utan färdiga svar, men knappast utan värde.
Francis Bacons betydelse som intellektuell pionjär är svår att överskatta. I likhet med Cicero, Marcus Aurelius och Thomas Jefferson kombinerade han politisk talang med litterär begåvning, skriver Sten Niklasson. Kärnan i de kontroverser som fortfarande omger honom är bedömningen av det sociala värdet av hans idéer.