I en demokrati är yttrandefriheten första grundstenen. Utan den finns ingen demokrati. Tillåts inte olika åsikter finns det heller ingen fri press eller någon opposition. Då finns det bara makt, menar Rebecca Weidmo Uvell.
Sällan har en bok fått så blandat omdöme. Den kanadensiske kliniske psykologen och professorn Jordan B. Petersons nya bok 12 Rules for Life – an Antidote to Chaos (Random House Canada, 2018) har blivit både nedsablad och översvallande hyllad. Består den av reaktionära plattityder eller är det vägen framåt ur ett postmodernt tillstånd, undrar Oskar Hagberg.
Det är för väl att det finns politiker som inte väntar till ålderns höst innan de kommer med självbiografiska skildringar. Ty även om aktualiteten kan påverka frispråkigheten så ska det ändå gärna finnas en koppling till nuet. På det sättet var det kanske bra att Sven Otto Littorin lämnade politikens alla innersta glödheta redan 2010 och nu kan komma med en, kanske inte biografi, utan en ”människor jag mött”-bok, skriver Peter J Olsson.
På Mozarts tid var instrumentalister lydiga och föga uppmärksammade förmedlare av tonsättarens alster. En orkester var ett slags trosskompani, vars uppgift var att utan egna utsvävningar troget översätta kompositörens noter till musik. Med 1800-talets stora pianovirtuoser inleddes en ny era, i vilken uttolkarens eget konstnärskap kom att spela minst lika stor roll som upphovsmannens, berättar Sten Niklasson.
Visst vill vi alla vara goda debattörer på internet, när vi talar politik på Facebook eller kommenterar partiledardebatten? Ändå kan det sluta man att man upptäcker att man själv, åtminstone ibland, är ett av trollen. Peter J Olsson har läst Andreas Berghs Två filter.
Så kom Ulf Kristerssons första stora skandal som partiledare, i form av en fadäs knappt någon har hört talas om. Men att kulturen inte låter sig glömmas ostraffat finns otaliga exempel på konstaterar Peter J Olsson, och funderar över hur kulturell politiken egentligen är.
Pressade mediehus har inte längre råd att hålla sig med fackjournalister och frilansarvodena ligger kvar på samma nivå som åttiotalet. Istället vänder sig allt fler skribenter direkt till sina läsare för att trygga sin försörjning konstaterar Peter J Olsson, som uppmanar fler att bli mecenater.