Carl Johan Ljungberg; Robert Nisbet – liberal och konservativ sociolog
2000
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
LIBERAL15M
Robert Nisbet
liberal och l<onservativ sociolog
Av Carl Johan Ljungberg
R
OBERT NISBET (1913-
1996) är föga känd i Sverige. Härtill bidrar nog
hans liberalkonservativa
pluralism och misstro
mot politisk centralism och jämlikhet.
Nisbet tillhör en modern linje av
aristoteliskt inriktade samhällstänkare med Burke i täten, där namn
som Tocqueville, Durkheim och
Weber märks. Vad dessa samhällstänkare och sociologer sagt om
gemenskap och främlingskap speglar
ej minst erfarenheter från 1789 års
franska omvälvning. Enligt Nisbet
har staterna fötts genom krig eller
revolution, och deras sätt att leda
bestått också vid fred. ”Iliaden” säger
mer om politik enligt Nisbet än vad
gängse statsvetenskap gör.
BYRÅKRATIN HOTAR FRIHETEN
Även demokratin föds ur kriget eller
det sociala våldet. I den moderna
byråkrati som hävdats ge välfärd ser
Nisbet en stark och uniform makt
som hotar mångfald och frihet.
Under tryck av breda förväntningar
ger de styrande tappt och skapar via
skatter stora offentliga ”program”. I
nya krig och depression faller återstående spärrar mot statlig tillväxt.
Den store revolutionären i USA är
till exempel inte fredspresidenten F
D Roosevelt utan – Wilson. Med
denne tog det småskaliga, lokalt förankrade Amerika slut. 60-talsvänsterns krav speglar samma infantila
längtan efter en gemenskap som gått
förlorad, en längtan som för bort
från verklig gemenskap.
Ett svar på denna förlustkänsla
är jämlikhet. Genom att utjämna
hoppas man ersätta sociala konflikter med samverkan. Men jämlikhet
ger inte dessa följder, utan förstärker alienationen. Den gör (liksom i
nyttoliberalismen) individen till en
”atom”. Att påtvinga jämlikhet slår
mot människors yttre villkor, till
exempel lönenivåer, men skadar
även gruppernas inre liv. Motreaktionen blir – än mer privatism och
främlingskap.
För Nisbet ter sig samhällets
grundinslag, till exempellojalitet och
en basal rollfördelning, snarast som
tidlösa. Samtidigt kan goda ”sociala”
innovationer ge dessa inslag en vitalare inramning. Via termen ”gruppernas laissez-faire” påminner Nisbet om, hur var tid testar nya former
av samverkan. Också den ”mörka”
medeltiden har skänkt oss goda sociala former (tex universitetet). Samma
gäller det livaktiga 1800-talet, medan
1900-talets upptäckter gällt att statsstyra ekonomi och välfärd.
Nisbet belyser de fria gemenskapernas öde i vår tid. Deras nedgång
har andra förklarat till exempel med
modernisering, mekanisering och
ökande företagsstorlek
Men Nisbet ser statlig politik
som boven. Även i till exempel stadsmiljöernas förfall ser han politiska
ingrepp som fört vilse.
FAMILJEN GER TRYGGHET
Enligt Nisbet kräver trygghet en stabil familj. Han visar hur tvåföräldershemmet lättare förbereder individen för samhället, och även underlättar hans försörjning. Ett liv i familj
betyder färre brott och sociala problem. Oftast har de samhällen varit
mest utsatta, som inte lytt etiska och
religiösa sedvänjor. (I dagens USA
är det lättare att skiljas än att avskeda en anställd!)
Nisbet avvisar centrala drag i
modern sociologi – främst scientismen, det vill säga överhetonandet av
naturvetenskapliga metoder och synsätt. För honom utgör sociologin,
fast den också samlar och ordnar
fakta, en konst. Den kan via historisk kunskap måla ”typporträtt” av
samhällets grupper.
Liberalismen och konservatism
enas Konservativas och liberalers
pakt mot den moderna statsmakten
har sagts vara taktisk, tillfällig. skadeglatt tycks vissa kommentatorer
vänta på detta förbunds sammanbrott. Får man tro Nisbet är det inte
alls så. Tron på de små gruppernas
frihet kan tvärtom varaktigt ena
dessa läger. Ingen konservativ kan
längre se staten och dess blotta makt
som sin åskådnings bas. Att framhä-
va de små grupperna som grobäddar för personlig utveckling och
medel till individuellt ansvar är på
motsvarande sätt – en frihetsfråga.
En fin introduktion till Nisbets
ideer ger Brad Lowell Stones bok
Robert Nisbet: Communitarian traditionalist, som ingår i en ny serie
Library of Modern Thinkers. En
svensk läsare lockas jämföra Nisbets
kritik av den övertunga staten med
Sverige, där många i politiken sett
vägen med stort ”v” till framsteg och
lycka. Nog har vårt land varit en
”pionjär”- men i ljuset av Nisbets
kloka iakttagelser tycks det snarare
vara i en civilisatorisk återvändsgränd som vi hamnat.
Carl-Johan Ljungberg
(cjl@brevet.nu) är fil dr i statskunskap och
författare
BOKFAKTA
Författare: Brad Lowell
Titel: Robert Nisbet: Communitarian traditionalist
Förlag: ISI Books 2000
lSvensk Tidskrift l2ooo,nr s-61 ~~
Robert Nisbet
liberal och l<onservativ sociolog
Av Carl Johan Ljungberg
R
OBERT NISBET (1913-
1996) är föga känd i Sverige. Härtill bidrar nog
hans liberalkonservativa
pluralism och misstro
mot politisk centralism och jämlikhet.
Nisbet tillhör en modern linje av
aristoteliskt inriktade samhällstänkare med Burke i täten, där namn
som Tocqueville, Durkheim och
Weber märks. Vad dessa samhällstänkare och sociologer sagt om
gemenskap och främlingskap speglar
ej minst erfarenheter från 1789 års
franska omvälvning. Enligt Nisbet
har staterna fötts genom krig eller
revolution, och deras sätt att leda
bestått också vid fred. ”Iliaden” säger
mer om politik enligt Nisbet än vad
gängse statsvetenskap gör.
BYRÅKRATIN HOTAR FRIHETEN
Även demokratin föds ur kriget eller
det sociala våldet. I den moderna
byråkrati som hävdats ge välfärd ser
Nisbet en stark och uniform makt
som hotar mångfald och frihet.
Under tryck av breda förväntningar
ger de styrande tappt och skapar via
skatter stora offentliga ”program”. I
nya krig och depression faller återstående spärrar mot statlig tillväxt.
Den store revolutionären i USA är
till exempel inte fredspresidenten F
D Roosevelt utan – Wilson. Med
denne tog det småskaliga, lokalt förankrade Amerika slut. 60-talsvänsterns krav speglar samma infantila
längtan efter en gemenskap som gått
förlorad, en längtan som för bort
från verklig gemenskap.
Ett svar på denna förlustkänsla
är jämlikhet. Genom att utjämna
hoppas man ersätta sociala konflikter med samverkan. Men jämlikhet
ger inte dessa följder, utan förstärker alienationen. Den gör (liksom i
nyttoliberalismen) individen till en
”atom”. Att påtvinga jämlikhet slår
mot människors yttre villkor, till
exempel lönenivåer, men skadar
även gruppernas inre liv. Motreaktionen blir – än mer privatism och
främlingskap.
För Nisbet ter sig samhällets
grundinslag, till exempellojalitet och
en basal rollfördelning, snarast som
tidlösa. Samtidigt kan goda ”sociala”
innovationer ge dessa inslag en vitalare inramning. Via termen ”gruppernas laissez-faire” påminner Nisbet om, hur var tid testar nya former
av samverkan. Också den ”mörka”
medeltiden har skänkt oss goda sociala former (tex universitetet). Samma
gäller det livaktiga 1800-talet, medan
1900-talets upptäckter gällt att statsstyra ekonomi och välfärd.
Nisbet belyser de fria gemenskapernas öde i vår tid. Deras nedgång
har andra förklarat till exempel med
modernisering, mekanisering och
ökande företagsstorlek
Men Nisbet ser statlig politik
som boven. Även i till exempel stadsmiljöernas förfall ser han politiska
ingrepp som fört vilse.
FAMILJEN GER TRYGGHET
Enligt Nisbet kräver trygghet en stabil familj. Han visar hur tvåföräldershemmet lättare förbereder individen för samhället, och även underlättar hans försörjning. Ett liv i familj
betyder färre brott och sociala problem. Oftast har de samhällen varit
mest utsatta, som inte lytt etiska och
religiösa sedvänjor. (I dagens USA
är det lättare att skiljas än att avskeda en anställd!)
Nisbet avvisar centrala drag i
modern sociologi – främst scientismen, det vill säga överhetonandet av
naturvetenskapliga metoder och synsätt. För honom utgör sociologin,
fast den också samlar och ordnar
fakta, en konst. Den kan via historisk kunskap måla ”typporträtt” av
samhällets grupper.
Liberalismen och konservatism
enas Konservativas och liberalers
pakt mot den moderna statsmakten
har sagts vara taktisk, tillfällig. skadeglatt tycks vissa kommentatorer
vänta på detta förbunds sammanbrott. Får man tro Nisbet är det inte
alls så. Tron på de små gruppernas
frihet kan tvärtom varaktigt ena
dessa läger. Ingen konservativ kan
längre se staten och dess blotta makt
som sin åskådnings bas. Att framhä-
va de små grupperna som grobäddar för personlig utveckling och
medel till individuellt ansvar är på
motsvarande sätt – en frihetsfråga.
En fin introduktion till Nisbets
ideer ger Brad Lowell Stones bok
Robert Nisbet: Communitarian traditionalist, som ingår i en ny serie
Library of Modern Thinkers. En
svensk läsare lockas jämföra Nisbets
kritik av den övertunga staten med
Sverige, där många i politiken sett
vägen med stort ”v” till framsteg och
lycka. Nog har vårt land varit en
”pionjär”- men i ljuset av Nisbets
kloka iakttagelser tycks det snarare
vara i en civilisatorisk återvändsgränd som vi hamnat.
Carl-Johan Ljungberg
(cjl@brevet.nu) är fil dr i statskunskap och
författare
BOKFAKTA
Författare: Brad Lowell
Titel: Robert Nisbet: Communitarian traditionalist
Förlag: ISI Books 2000
lSvensk Tidskrift l2ooo,nr s-61 ~~