Blott i det öppna

Det finns skäl att påminna om i hur hög grad den svenske författaren Johan Norberg är en intellektuell världskändis. Hans böcker har översatts till 25 språk och den nya boken kommer följaktligen ut på engelska samtidigt som den svenska översättningen, skriver Jonas Frycklund.

I Öppen Sluten – Hur människan skapar och förstör framsteg ger han sig på en global historieskrivning för att förstå samspelet mellan samhällens öppenhet och slutenhet. Som klassiskt liberal är det ingen tvekan om var Johan Norberg står i den konfliktytan och han bygger där vidare i Friedrich Hayeks tradition.

I den tidigare boken Framsteg: Tio skäl att se fram emot framtiden dokumenterar Johan Norberg den häpnadsväckande positiva utveckling som har skett i världen under de senaste två hundra åren. I den nya boken borrar han djupare i varför det blev så.

Detta varför är avgörande att förstå. Författaren tar avstånd från guldklimpsteorin som säger att de gamla grekerna en gång hittade de beståndsdelar som ger civilisationer framgång och att denna guldklimp sedan har förvaltats vidare i det västerländska samhället. Johan Norberg menar att öppenhet inte är något som bara har förekommit i västerlandet. Det finns många historiska exempel på hur öppenhet har blommat upp och lett till intellektuell och ekonomisk blomstring.

Det problem vi ställs inför är att dessa perioder av öppenhet följs av perioder av slutenhet och att denna slutenhet förstör det som har skapats under de goda tiderna. Vi vill gärna förstå hur öppenhet skapas, men ännu mer behöver vi förstå hur slutenhet uppstår – inte minst om vi vill undvika den senare.

I vetenskapsteorin betraktas teorier med bredare förklaringsvärde som överlägsna. En teori som övertygande kan förklara både öppenhet och slutenhet, är alltså bättre än en teori som bara kan förklara öppenhet. På sätt och vis är det det här klivet som Johan Norberg tar i sin senaste bok.

I en tid när den tidigare så enkla skiljelinjen mellan liberalism och socialism alltmer har ersatts av kulturkrig är det lätt för klassiskt liberala att bli desorienterade. Man anar att författaren har brottats en hel del med hur han ska se på de senaste årens egendomliga politiska omgrupperingar.

Resultatet blir en trovärdig berättelse om slutenhetens drivkrafter. Argumentationen tar sin utgångspunkt i evolutionär psykologi. Det finns evolutionära skäl för människor att reagera med försiktighet i mötet med risker och faror.

Problemet är att våra nedärvda mekanismer inte är förenliga med den aktuella verklighet vi lever i. Det finns triggers som gör att vi går igång på slutenhet och låter vi det ske oreflekterat skadas det öppna samhället. Denna kamp pågår ständigt och inte minst inom var och en av oss själva.

I boken redogörs för ett experiment där deltagare skrämdes upp om den pågående influensasäsongen. Efter att ha blivit rädda för en så relativt mild sak var de därefter mer benägna att uttrycka negativa åsikter om utgrupper.

Att psykologisera sina motståndare är så klart inte riskfritt. Det skulle kunna bli till en bumerang som slår tillbaka i andra riktningen. En konservativ skulle till exempel kunna hävda att liberalens syn på invandringspolitik är naiv och grundar sig i ett psykologiskt behov att främja den egna självbilden.

Men Johan Norberg bygger sitt case övertygande och lyfter därmed debatten till en ny nivå. Boken är definitivt väl värd att läsa och som vanligt proppfull med historiskt lärda exempel.

Jonas Frycklund är biträdande chefekonom på Svenskt Näringsliv