Bean Khalil: Verkligheten är Tidös trumfkort

Det är morgon i Sverige. Så inleddes en av Moderaternas senaste valfilmer. Med Ulf Kristerssons röst i bakgrunden ser tittarna ett Sverige som vaknar till liv. Det är båtpendeln som påbörjar dagens första tur, föräldern som tankar bilen inför familjeresan och personal som påbörjar höstens första arbetspass. Allt medan ljuset sakta breder ut sig över landet.

Reklamfilmen, som anspelar på Ronald Reagans klassiska kampanj från det amerikanska valet 1984, skiljer sig från tidigare moderata budskap. Där de föregående var dystra och varnande, är detta ett försök att ingjuta hopp. Hoppfullheten är befogad. Kontrasten mot var landet befann sig för fyra år sedan är slående. Regeringen ärvde nämligen ett Sverige som inte fungerade.

Nästan varje dag kunde man vakna upp till nyheter om nya skjutningar eller sprängattentat. Fler och fler började sakta acceptera att Sverige ett långt tag framöver skulle ha flest dödsskjutningar i hela Europa. Södertälje hade lika många dödsskjutningar som hela London.

Och trots löften om att få ordning på migrationspolitiken fortsatte folk som inte borde vistas i Sverige att vara här. Det var utvisningsbeslut mot grovt kriminella som aldrig verkställdes, medborgarskap som delades ut till individer som inte borde ha fått det och ett asylsystem som inte ställde några krav.

Situationen var becksvart. Framtidstron var obefintlig.

Blott en mandatperiod senare är situationen fundamentalt annorlunda. Under loppet av fyra år har antalet dödsskjutningar minskat drastiskt. Jämför man det första halvåret 2026 med det 2022 är det en nedgång med 80 procent.

Även på andra områden har Sverige börjat bli mer normalt. Efter år av kaos och slapphänt migrationspolitik ligger nu antalet asylsökande i Sverige på den lägsta nivån på över 40 år. Det ger möjlighet att börja lösa den segregation som har fått fäste i våra utsatta områden.

Men det är inte enbart kriminal- och migrationspolitiken som har gett resultat.

För några dagar sedan kom beskedet att den strukturella arbetslösheten – den som inte är beroende av konjunkturen – är på väg nedåt. Det är första gången på över 20 år som det sker. Finansminister Elisabeth Svantesson för nu vidare det arbete som Anders Borg påbörjade.

Häromdagen rapporterade Dagens industri att svensk BNP växte med 3,3 procent under det andra kvartalet. En siffra som enligt tidningen troligtvis var en av de högsta i hela den utvecklade världen.

Med en sjunkande arbetslöshet och urstarka tillväxtsiffror går Sverige emot den europeiska tidsandan. Vi har blivit ett unikum i Europa. I Frankrike har tillväxten stannat runt en procent. I Storbritannien förbereder sig företagare på ännu ett decennium av ekonomisk vinter. I Tyskland är den ekonomiska stagnationen så påtaglig att den går att ta på.

Att Sverige utmärker sig är inte gudagivet. Det har möjliggjorts av regeringar som har förstått värdet av företagande, kapitalbildning och strävsamhet. Tidöregeringen har inte gjort avsteg från mönstret. Sedan 2022 har regelkrånglet minskats, folksparande uppmuntrats och skatter sänkts.

Men denna ekonomiska modell riskerar nu att monteras ned. Om de rödgröna vinner valet kan Sverige få den mest ekonomiskt radikala politiken sedan 80-talet.

Sammantaget går de socialistiska partierna till val på en kavalkad av skattehöjningar och ändringar. Ett tak på ISK ska införas. En bankskatt ska genomföras. Karensavdraget ska slopas. Arbetstiden ska förkortas. En statlig investeringsbank ska instiftas. Förmögenhetsskatten ska återinföras, miljardärsskatt ska testas och arvsskatten ska väckas till liv igen.

Det vore att dra undan mattan för det vitala näringsliv som sedan avregleringarna i början av 90-talet har vuxit fram, slå sönder det investeringsklimat som har gjort Sverige till ett av världens främsta startupländer och avskaffa respektavståndet mellan arbete och bidrag. Det är en politik som demoniserar rikedom och misstänkliggör aspiration. Det är inte så man bygger Sverige starkt.

Sverige andas nu äntligen morgonluft. Låt inte oppositionen vrida tillbaka väckarklockan.

Bean Khalil är juriststudent och tidigare ledarskribent på Dagens industri