BBS- Ett nytt forum för politisk debatt


1995


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

TILL SIST
BBS ETT NYTT FORUM FÖR
POLITISK DEBATT
Ett nytt Jorurn för politisk debatt har skapats genom att flertalet riksdagspartier öppnat s k
Bulletin Board Systems (BBS). Det är datanätverk som man med hjälp av en dator och ett
modem kan ringa upp via de vartliga telefonledningarna. Här ger Svensk Tidskrift sina läsare
ett smakprov på en ”BBS-debatt”.
• •
A
r det inte tid att bryta upp
från folkrörelsestrukturen?
Att lämna det foråldrade
partiväsendet och ombilda
moderaterna till ett forhund av enskilda
politiker?
Ett valrnansfcirbund baserat på personligt valda politiker, på riksnivå såväl som
på kommunal är morgondagens melodi.
Istället for dagens organisation som
främjar konformitet, maktspel och inåtvändhet skulle ett valmansfcirbund kunna
erbjuda en plattform, ett varumärke och
ett forum for ideutveckling till hugade
högerpolitiker. Flera av de tankar som
raden av eftervalsanalyser innehåller tillvaratas:
– Moderaterna blir borgerlighetens
torg, öppet for människor med samma
grundsyn men med olika erfarenheter,
viljor och positioner.
– Mångfald skapar bredd. Desto fler
olika människor som fareträder moderaterna utifrån skilda perspektiv, desto fler
möjligheter till identifikation for väljarna.
– En dynamisk ideutveckling. Dagens
likriktning forsvinner i takt med partihierarkin och det skapas utrymme for
flera alternativa tankeskolor.
Vi har nu såväl tiden som kraften att
utveckla och trumma in en ny organisation. Låt oss inte forsitta denna chans!
Martin Borgs
Vi kanske inte behöver bli ett löst sammanhållet valrnansforbund. Vi måste däremot acceptera och uppmuntra att våra
fortroendevalda utifrån en gemensam
grundsyn ibland kommer fram till olika
slutsatser.
Något som jag starkt ogillar är bindande majoritetsbeslut i en partigrupp. I
forlängningen handlar det om att halva
majoriteten (25%) styr. Varfor är det så
farligt att låta en riksdagsledamot eller en
kommunfullmäktig rösta efter sin egen
övertygelse i en fråga? Är det for att det
ser konstigt ut om gruppen tycker olika?
Nej knappast. Det konstiga är ju att en
grupp på 80 personer röstar på samma
sätt, vilket folk uppfattar som att de 80
har samma åsikt.
137 SVENSK TIOSKRIFT
Vi måste fårsöka att finna fom1er där l riksdagen och kommunfullmäktigefårde enskilda förtroendemännen/-kvin- samlingarna är ju, att man inte blir vald
norna sätts i centrum. Det är nödvändigt
att öka deras inflytande, inte partiapparatens.
Så helt avvisande till Martins tankar är
jag inte.
Nils Hast
Nils Hast undrar varfår det är farligt att
låta en riksdagsledamot eller kommunfullmäktige rösta efter sin egen övertygelse i en fråga.
Faran beror naturligtvis på vilken fråga
det är och omständigheterna i övrigt. En
budget kan knappast hållas ihop om alla
röstar efter sin övertygelse i varje sakfråga, olika värderingar inom majoriteten
och till och med inom partierna om den
bästa fårdelningen av budgeten. Detta
skulle mycket lätt leda till att oppositionen skulle kunna ra igenom sina fårslag, med ökade utgifter som följd.
Motsvarande gäller naturligtvis på
nationell nivå och det finns säkert många
riksdagsledamöter som röstat mot sin
egen övertygelse i sakfrågor får att hålla
ihop regeringen. Övertygelsen om att
Sverige behövde fyrpartiregeringen var
viktigare än övertygelsen i enskilda sakfrågor. Kompromissen är en fårutsättning
får att kunna styra.
Med det här menar jag inte att en
politiker i varje fråga måste rösta efter
partiets linje, men jag hoppas att jag fårklarat varfår det ibland är nödvändigt att
rätta sig efter partiets beslut.
Johan Örjes
Meningen med en viss gruppdisciplin i
enbart som person, utan som representant får en ”varudeklarerad” politik. Den
som låter sig nomineras som kandidat får
ett parti, fårbinder sig ju dänned moraliskt gentemot väljarna att verka och rösta
i enlighet med partiprogram och valmanifest. En fårtroendevald moderat kan
t.ex. inte rösta får skattehöjning i stället
får skattesänkning med motiveringen:
”Visserligen tycker partiet att skattema
skall sänkas, men det tycker inte jag.”
]oha11 Westrin
Nuvarande valsystem prioriterar val av
parti framfår person. Det innebär att partiets politik som fatt stöd vid valtillfållet –
inte enskilda personers piruetter. Det
finns forvisso starka skäl får ett utökat
personval med därmed åtföljande starkare
ställning för egen profilering och därmed
självständighet. Demokrati förutsätter
dock väljannandat i val. Det väljarmandatet har idag !a, om ens några enskilda
personer. Det förutsätter med andra ord
förändringar i valsystemet, som åtminstone delvis är på väg att genomfåras, for
att ge utrymme for ökad enskild profilenng.
För de allra flesta kan det inte vara
någon hemlighet att små välorganiserade
grupper kan kontrollera större forsamlingar. Det gäller i synnerhet politiska
församlingar. Därfor går det självklart inte
att ensidigt luckra upp partisammanhållningen. Det innebär således behov av
gruppbeslut. Dessvärre tenderar alltfor
ofta kritik mot beslut i gruppen komma
efter besluten istället for under pågående
SVENSK TIDSKRIFT 138
debatt. Det är ett internt bekymmer som
far lösas där det uppkommer.
Jämför gärna bolagsstämmor där ägare
med 5-10% av röstema kan ha full kontroll.
Per Westerberg
Det bästa svaret på nödvändigheten av
uppbrott är nog personval – åtminstone
vad gäller diskussionen om ansvar. Det
rimliga är att politiker har ansvar mot de
l Sverige har vi ett mycket ograverat
majoritetsstyre. Hänsynen till allmänintresset är inte förstärkt genom beslutsregler eller konstitutionella begränsningar
av det slag som är vanliga i exempelvis
USA. Detta gör att den viktigaste mekanismen för att hålla allmänintresset i
fokus är partisystemen. De respektive
partiledningarna vet att röstandet i hög
grad bygger på partiets förmåga att förverkliga politik som främjar allmäninsom valt dem. Själv skulle jag föredra l tresset. Detta gör att skyddet för allmänpersonval i enmansvalkretsar komplet- intresset ligger i partiväsendet (liknar
terat med större enheters proportionella något Burkes traditionella försvar för parpartilistor. Sannolikt skulle det också tisystem). Inför man personval underpåverka utvecklingen i riktning mot gräver man stabiliteten i hela partisysstörre (och dänned bredare partier). temet. Detta gör inte så mycket om man
Henrik Landerholm har andra konstitutionella mekanismer att
luta sig mot. Något sådant har vi dock
Jag har inte riktigt koll på vad diskussionen gäller, men bidrar gärna till att
höja temperaturen något genom att
anmäla avvikande uppfattning i förhål- ]ande till Landerholm. Personligen tror
jag att personval är mindre bra.
Det grundläggande problemet i en
demokrati är att sammansmälta de individuella preferenserna till ett kollektivt
beslut som uppfyller hyfsade krav på
rationalitet och effektivitet (se exempelvis Arrows tolkning i möjlighetsteoremet). Detta kan ske genom en rad
metoder, bland annat regler om kvalificerade majoriteter, rninoritetsklausuler, rättighetskataloger, överprövningsmekanismer, federativa strukturer och maktdelning. Syftet med dessa regler är att
tillse att majoritetsbesluten väl överensstämmer med flertalet medborgares långsiktiga intressen.
inte i Sverige, vilket kan göra att vi far
det sämsta hos två system.
Därför tycker jag vi skall avstå från
personval.
Anders Borg
Jag tenderar nog att hålla med Anders.
Partisystemet är viktigt för att det skall
kunna finnas en ansvarsfylld opposition
och därmed ett regeringsdugligt alternativ. Kortsiktigt kan säkert personval
vara ett sätt att öka intresset för politiken,
men långsiktigt tror jag att det blir
besvärligt. En person som är vald på ett
personligt mandat konuner att ställa särskilda krav på att ”välja” sin egen politik.
Vi riskerar ra partier som liknar ny demokrati med ett stort antal personer som
inbördes kämpar om uppmärksamhet
och som vill forn1era sin egen politik.
Det kornmer då bli ännu svårare att samla
139 SVENSK TIOSKR.IFf
l
l
\
l
en riksdagsmajoritet får besvärliga beslut.
Med ett partisystem finns det ett
intresse att långsiktigt forsöka forankra
fortroendet for partiets politik.
Nu tror jag att det personavalssystem
som skall tillämpas VI
Europaparlamentsvalet, och som avses
användas vid 1998 års allmänna val inte
kommer att leda till denna typen av problem. Mina invändningar gäller utpräglade former av personval som till
exempel majoritetsval i enmansvalkretsar
och liknande.
Hans jeppson
Anders inlägg är mycket tänkvärt och
forvisso kräver det politiska systemet
ansvarstagande for helheten. Problemet
är att de etablerade partiemas arbetsformer och sätt att närma sig väljama blir
alltmer frånstötande for människor (väljare). Därmed ges missnöjes- och enfrå-
gepartier utrymme att breda ut sig. De
”puffar” möjligen ur den enskilde väljarens synpunkt den politiska utvecklingen
i rätt riktning, men dessa partier är inte
formögna att ta det helhetsansvar Anders
efterlyser. Jag håller med Anders om riskerna i ett personvalssystem med nuvarande konstitutionella (brist på) begränsningar. Samtidigt ser vi ju nu tendenser i
till exempel USA att personvalet kompletteras med ett starkt engagemang från
enskilda kandidater i gemensamma ståndpunkter, som till exempel Contract with
Amen·ca. Vilka mer exakta konstitutionella begränsningar som behövs är inte
jag, men möjligen Anders kapabel att
föreslå. Jag tycker i vilket fall att det vore
att kasta ut barnet med badvattnet att säga
nej till personval. Politiker måste börja bli
beroende av väljamas fortroende istället
for att ensidigt ha sina partiorganisationer
som huvudsaklig marknad for att säkra
återval.
Henrik Landerholm, riksdagsman (m)
Det bör samtidigt göras konstitutionella
begränsningar for vad som är politikens
uppgift. En viktig orsak till väljamas bristande fortroende for politiken är naturligtvis att alltmer kollektiviserats och flyttats från medborgama till politiska forsamlingar. Det politiken skall utföra bör
den utföra väl och kraftfullt och övrigt
bör politiken avstå ifrån. Det bör finnas
en explicit beskrivning av hur långt in i
enskilda människors liv och leverne politiken far sträcka sig. Grundlagamas syfte
är ju just att ordna dessa begränsningar
men svenska grundlagar har ju under
socialdemokratisk hegemoni konunit att
betyda noll och intet. Allt har blivit en
lämplighetsfråga. Grundlagarna skyddar
ju numera bara mycket små sektorer av
mänskligt liv från överhetens klåfingrighet. Fri- och rättighetskatalogen som
infördes under borgerlig regering for 12-
15 år sedan var ett steg på vägen men
mycket återstår.
Och det är viktigt att de entusiastiska
och i verklig mening representativa,
lokala politikerna som Henrik skriver om
också har en ram att verka inom. Så att de
inte börjar besluta om att grannarna skall
måla om huset o dyl. Legitimiteten
kräver representativitet men också
gränser for maktutövningen och forutsägbarhet i innehållet.
Per Heister
140 SVENSK TIDSKRIFT

DAGENS NAMN
EN NY HEDLUND?
N
ågot av en spelare är han,
Bo Robert Ingemar
Dockered. Så är han
också sedan 1993 ordfö-
rande i AB Trav och Galopp (ATG).
Frågan är vad firmorna ger för odds på att
han skall bli ny centerledare efter Olof
Johansson? Sannolikt bättre än att
Turkiet skall vinna melodifestivalen i alla
fall!
Under förra mandatperioden satsade
han hårt på centerns regeringsmedverkan. Han ansåg att somliga i partiet –
av honom tilldelade epitetet ”fundamentalister” – gjorde sig själva och den gröna
rörelsen löjlig genom att vilja göra Öresundsbron till kabinettsfråga. Det hela
utvecklade sig till en envig med viceordföranden Helena Nilsson; som i TV
avlockats ett distinkt ja på frågan om hon
tyckte centern skulle lämna regeringen
ifall bron fick klartecken. Under några
dagar rasade en hård ideologisk kamp
HANS W ALLMARK är redaktör oclt skriver ledare i
bland armat Nordvästra Sktlnes Tidningar.
tryfferad med diverse avgångskrav. Fast
Bo Dockered satt kvar som LRF-ordfö-
rande. Helena Nilsson som vice ordfö-
rande. Istället var det Olofjohansson som
fick gå – ut genom porten från miljödepartementet, och därmed också regeringen, för att aldrig mer komma tillbaka.
Politisk karantän
Bonden på Järns gård, Sjövik i Älvsborgs
län, hade markerat. Han var rädd för att
centern, om partiet ännu en gång punkterade en borgerlig regering, skulle placeras i politisk karantän för många år
framåt. Det skulle minska möjligheterna
att påverka. Något som måste bedömas
som en levandedöd tillvaro för en person
vilken de senaste nio åren tjänat sitt levebröd på att övertyga politiker och lirka
fram beslut. Ett annat argument för att
stanna kvar var att de viktiga förhandlingarna med EG/ EU fortfarande pågick.
LRF:arna måste vara med -ja det vill
säga förklädda till centerpartister. Det var
säkert någon mer än CUF-ordföranden
Kristina Hansson som noterade hur
SVENSK TIDSKRIFT 141
Dockered under dessa dagar mest
behandlade centern som lantbrukskooperationens politiska gren.
tralt sin avgång i februari 1995:
”Efter BU-omröstningen känns det
naturligt att bryta upp”.
”Sverige är med i EU, vilket hög
Stabil förespråkare grad är böndernas förtjänst.”
Men trots allt gav regeringen klartecken Så fick han det sagt.
till Öresundsbron, centern satt kvar och
det blev ett ja till EG/ EU i folkomröstningen. För ett av Bo Dockereds viktigaste mål har varit att se till att Sverige
blir fullvärdig medlem. När de första
beskeden kom i slutet av 1980-talet att
LRF sagt ja till Europa var det många
skribenter och krönikörer som undrade
ifall de fatt tag i något felaktigt nyhetstelegram. Sedan antogs det att beslutet fattats under kuppartade förhållanden och
att det snart skulle ändras. Men månad
lades till månad och LRF var en av de
pålitligaste och stabilaste förespråkarna för
ett svenskt medlemskap. Skälen härför
kan man ju tvista om. Elaka tungor
påpekar att merparten av EG/ EUs
budget, ungefår två tredjedelar, går till
jordbruks- och regionalstöd. Kanske har
lantbrukaren Dockered med sina åkrar
och skog varit på jakt efter en mjölkkossa. En som kan förse bönderna med
bidrag och stöd. Andra mer välvilliga
tolkningar går ut på att LRF noterat att
svenska matproducenter inte kunnat
konkurrera på lika villkor. EG/EUreglerna har negativt särbehandlat
Sverige. Av det skälet måste svenskarna –
och deras intresseorganisationer – befinna
sig innanför tullmurarna än utanför.
Utan Bo Dockered är det inte alls
säkert att det blivit ett ja i folkomröstningen 1994. För att ytterligare understryka detta kungjorde han också magisGanska friskt har det sedan tippats att
han skulle vara intresserad av att efterträda OlofJohansson. Kanske huvudsakligen för att stoppa Helena Nilsson. Själv
har han inte uteslutit någonting utan talar
kryptiskt om att han ”vill pröva nya
arbetsuppgifter”.
Mindre vänsteravvikelse
Efter brodebatten finns det vä] en och
annan vilken ser honom som garant för
fortsatt borgerlig orientering inom centern. Bo Dockered skulle innebära
mindre vänsteravvikelse, tros det.
Samtidigt är han en erkänt duktig förhandlare. Ingen princip är så viktig att
den inte i en överenskommelse går att
byta bort mot någonting annat. Van vid
en framgångsrik intresseorganisations
intriger inser han det listiga i att spela ut
partierna mot varandra för att därmed
själv hamna i en bättre position.
Bo Dockered skulle mycket väl kunna
bli en ny Gunnar Hedlund. Oddsen för
det är nog lägre än för att han verkligen
skall bli centerledare. Han har många
motståndare, inte minst de som trampades på tårna under folkomröstningen.
Blir det inget nytt jobb inom partiet tar
han väl i så fall lägga ner mer tid på
Föreningsbanken, Folk och Försvar och
Assi-Domän samt flitigt agera jaktprovdomare för drivande hundar.
142 SVENSK TIDSKRIFf