TILL SIST BBS ETT NYTT FORUM FÖR POLITISK DEBATT Ett nytt Jorurn för politisk debatt har skapats genom att flertalet riksdagspartier öppnat s k Bulletin Board Systems (BBS). Det är datanätverk som man med hjälp av en dator och ett modem kan ringa upp via de vartliga telefonledningarna. Här ger Svensk Tidskrift sina läsare ett smakprov på en "BBS-debatt". • • A r det inte tid att bryta upp från folkrörelsestrukturen? Att lämna det foråldrade partiväsendet och ombilda moderaterna till ett forhund av enskilda politiker? Ett valrnansfcirbund baserat på personligt valda politiker, på riksnivå såväl som på kommunal är morgondagens melodi. Istället for dagens organisation som främjar konformitet, maktspel och inåtvändhet skulle ett valmansfcirbund kunna erbjuda en plattform, ett varumärke och ett forum for ideutveckling till hugade högerpolitiker. Flera av de tankar som raden av eftervalsanalyser innehåller tillvaratas: - Moderaterna blir borgerlighetens torg, öppet for människor med samma grundsyn men med olika erfarenheter, viljor och positioner. - Mångfald skapar bredd. Desto fler olika människor som fareträder moderaterna utifrån skilda perspektiv, desto fler möjligheter till identifikation for väljarna. - En dynamisk ideutveckling. Dagens likriktning forsvinner i takt med partihierarkin och det skapas utrymme for flera alternativa tankeskolor. Vi har nu såväl tiden som kraften att utveckla och trumma in en ny organisation. Låt oss inte forsitta denna chans! Martin Borgs Vi kanske inte behöver bli ett löst sammanhållet valrnansforbund. Vi måste däremot acceptera och uppmuntra att våra fortroendevalda utifrån en gemensam grundsyn ibland kommer fram till olika slutsatser. Något som jag starkt ogillar är bindande majoritetsbeslut i en partigrupp. I forlängningen handlar det om att halva majoriteten (25%) styr. Varfor är det så farligt att låta en riksdagsledamot eller en kommunfullmäktig rösta efter sin egen övertygelse i en fråga? Är det for att det ser konstigt ut om gruppen tycker olika? Nej knappast. Det konstiga är ju att en grupp på 80 personer röstar på samma sätt, vilket folk uppfattar som att de 80 har samma åsikt. 137 SVENSK TIOSKRIFT Vi måste fårsöka att finna fom1er där l riksdagen och kommunfullmäktigefårde enskilda förtroendemännen/-kvin- samlingarna är ju, att man inte blir vald norna sätts i centrum. Det är nödvändigt att öka deras inflytande, inte partiapparatens. Så helt avvisande till Martins tankar är jag inte. Nils Hast Nils Hast undrar varfår det är farligt att låta en riksdagsledamot eller kommunfullmäktige rösta efter sin egen övertygelse i en fråga. Faran beror naturligtvis på vilken fråga det är och omständigheterna i övrigt. En budget kan knappast hållas ihop om alla röstar efter sin övertygelse i varje sakfråga, olika värderingar inom majoriteten och till och med inom partierna om den bästa fårdelningen av budgeten. Detta skulle mycket lätt leda till att oppositionen skulle kunna ra igenom sina fårslag, med ökade utgifter som följd. Motsvarande gäller naturligtvis på nationell nivå och det finns säkert många riksdagsledamöter som röstat mot sin egen övertygelse i sakfrågor får att hålla ihop regeringen. Övertygelsen om att Sverige behövde fyrpartiregeringen var viktigare än övertygelsen i enskilda sakfrågor. Kompromissen är en fårutsättning får att kunna styra. Med det här menar jag inte att en politiker i varje fråga måste rösta efter partiets linje, men jag hoppas att jag fårklarat varfår det ibland är nödvändigt att rätta sig efter partiets beslut. Johan Örjes Meningen med en viss gruppdisciplin i enbart som person, utan som representant får en "varudeklarerad" politik. Den som låter sig nomineras som kandidat får ett parti, fårbinder sig ju dänned moraliskt gentemot väljarna att verka och rösta i enlighet med partiprogram och valmanifest. En fårtroendevald moderat kan t.ex. inte rösta får skattehöjning i stället får skattesänkning med motiveringen: "Visserligen tycker partiet att skattema skall sänkas, men det tycker inte jag." ]oha11 Westrin Nuvarande valsystem prioriterar val av parti framfår person. Det innebär att partiets politik som fatt stöd vid valtillfållet - inte enskilda personers piruetter. Det finns forvisso starka skäl får ett utökat personval med därmed åtföljande starkare ställning för egen profilering och därmed självständighet. Demokrati förutsätter dock väljannandat i val. Det väljarmandatet har idag !a, om ens några enskilda personer. Det förutsätter med andra ord förändringar i valsystemet, som åtminstone delvis är på väg att genomfåras, for att ge utrymme for ökad enskild profilenng. För de allra flesta kan det inte vara någon hemlighet att små välorganiserade grupper kan kontrollera större forsamlingar. Det gäller i synnerhet politiska församlingar. Därfor går det självklart inte att ensidigt luckra upp partisammanhållningen. Det innebär således behov av gruppbeslut. Dessvärre tenderar alltfor ofta kritik mot beslut i gruppen komma efter besluten istället for under pågående SVENSK TIDSKRIFT 138 debatt. Det är ett internt bekymmer som far lösas där det uppkommer. Jämför gärna bolagsstämmor där ägare med 5-10% av röstema kan ha full kontroll. Per Westerberg Det bästa svaret på nödvändigheten av uppbrott är nog personval - åtminstone vad gäller diskussionen om ansvar. Det rimliga är att politiker har ansvar mot de l Sverige har vi ett mycket ograverat majoritetsstyre. Hänsynen till allmänintresset är inte förstärkt genom beslutsregler eller konstitutionella begränsningar av det slag som är vanliga i exempelvis USA. Detta gör att den viktigaste mekanismen för att hålla allmänintresset i fokus är partisystemen. De respektive partiledningarna vet att röstandet i hög grad bygger på partiets förmåga att förverkliga politik som främjar allmäninsom valt dem. Själv skulle jag föredra l tresset. Detta gör att skyddet för allmänpersonval i enmansvalkretsar komplet- intresset ligger i partiväsendet (liknar terat med större enheters proportionella något Burkes traditionella försvar för parpartilistor. Sannolikt skulle det också tisystem). Inför man personval underpåverka utvecklingen i riktning mot gräver man stabiliteten i hela partisysstörre (och dänned bredare partier). temet. Detta gör inte så mycket om man Henrik Landerholm har andra konstitutionella mekanismer att luta sig mot. Något sådant har vi dock Jag har inte riktigt koll på vad diskussionen gäller, men bidrar gärna till att höja temperaturen något genom att anmäla avvikande uppfattning i förhål- ]ande till Landerholm. Personligen tror jag att personval är mindre bra. Det grundläggande problemet i en demokrati är att sammansmälta de individuella preferenserna till ett kollektivt beslut som uppfyller hyfsade krav på rationalitet och effektivitet (se exempelvis Arrows tolkning i möjlighetsteoremet). Detta kan ske genom en rad metoder, bland annat regler om kvalificerade majoriteter, rninoritetsklausuler, rättighetskataloger, överprövningsmekanismer, federativa strukturer och maktdelning. Syftet med dessa regler är att tillse att majoritetsbesluten väl överensstämmer med flertalet medborgares långsiktiga intressen. inte i Sverige, vilket kan göra att vi far det sämsta hos två system. Därför tycker jag vi skall avstå från personval. Anders Borg Jag tenderar nog att hålla med Anders. Partisystemet är viktigt för att det skall kunna finnas en ansvarsfylld opposition och därmed ett regeringsdugligt alternativ. Kortsiktigt kan säkert personval vara ett sätt att öka intresset för politiken, men långsiktigt tror jag att det blir besvärligt. En person som är vald på ett personligt mandat konuner att ställa särskilda krav på att "välja" sin egen politik. Vi riskerar ra partier som liknar ny demokrati med ett stort antal personer som inbördes kämpar om uppmärksamhet och som vill forn1era sin egen politik. Det kornmer då bli ännu svårare att samla 139 SVENSK TIOSKR.IFf l l \ l en riksdagsmajoritet får besvärliga beslut. Med ett partisystem finns det ett intresse att långsiktigt forsöka forankra fortroendet for partiets politik. Nu tror jag att det personavalssystem som skall tillämpas VI Europaparlamentsvalet, och som avses användas vid 1998 års allmänna val inte kommer att leda till denna typen av problem. Mina invändningar gäller utpräglade former av personval som till exempel majoritetsval i enmansvalkretsar och liknande. Hans jeppson Anders inlägg är mycket tänkvärt och forvisso kräver det politiska systemet ansvarstagande for helheten. Problemet är att de etablerade partiemas arbetsformer och sätt att närma sig väljama blir alltmer frånstötande for människor (väljare). Därmed ges missnöjes- och enfrå- gepartier utrymme att breda ut sig. De "puffar" möjligen ur den enskilde väljarens synpunkt den politiska utvecklingen i rätt riktning, men dessa partier är inte formögna att ta det helhetsansvar Anders efterlyser. Jag håller med Anders om riskerna i ett personvalssystem med nuvarande konstitutionella (brist på) begränsningar. Samtidigt ser vi ju nu tendenser i till exempel USA att personvalet kompletteras med ett starkt engagemang från enskilda kandidater i gemensamma ståndpunkter, som till exempel Contract with Amen·ca. Vilka mer exakta konstitutionella begränsningar som behövs är inte jag, men möjligen Anders kapabel att föreslå. Jag tycker i vilket fall att det vore att kasta ut barnet med badvattnet att säga nej till personval. Politiker måste börja bli beroende av väljamas fortroende istället for att ensidigt ha sina partiorganisationer som huvudsaklig marknad for att säkra återval. Henrik Landerholm, riksdagsman (m) Det bör samtidigt göras konstitutionella begränsningar for vad som är politikens uppgift. En viktig orsak till väljamas bristande fortroende for politiken är naturligtvis att alltmer kollektiviserats och flyttats från medborgama till politiska forsamlingar. Det politiken skall utföra bör den utföra väl och kraftfullt och övrigt bör politiken avstå ifrån. Det bör finnas en explicit beskrivning av hur långt in i enskilda människors liv och leverne politiken far sträcka sig. Grundlagamas syfte är ju just att ordna dessa begränsningar men svenska grundlagar har ju under socialdemokratisk hegemoni konunit att betyda noll och intet. Allt har blivit en lämplighetsfråga. Grundlagarna skyddar ju numera bara mycket små sektorer av mänskligt liv från överhetens klåfingrighet. Fri- och rättighetskatalogen som infördes under borgerlig regering for 12- 15 år sedan var ett steg på vägen men mycket återstår. Och det är viktigt att de entusiastiska och i verklig mening representativa, lokala politikerna som Henrik skriver om också har en ram att verka inom. Så att de inte börjar besluta om att grannarna skall måla om huset o dyl. Legitimiteten kräver representativitet men också gränser for maktutövningen och forutsägbarhet i innehållet. Per Heister 140 SVENSK TIDSKRIFT - DAGENS NAMN EN NY HEDLUND? N ågot av en spelare är han, Bo Robert Ingemar Dockered. Så är han också sedan 1993 ordfö- rande i AB Trav och Galopp (ATG). Frågan är vad firmorna ger för odds på att han skall bli ny centerledare efter Olof Johansson? Sannolikt bättre än att Turkiet skall vinna melodifestivalen i alla fall! Under förra mandatperioden satsade han hårt på centerns regeringsmedverkan. Han ansåg att somliga i partiet - av honom tilldelade epitetet "fundamentalister" - gjorde sig själva och den gröna rörelsen löjlig genom att vilja göra Öresundsbron till kabinettsfråga. Det hela utvecklade sig till en envig med viceordföranden Helena Nilsson; som i TV avlockats ett distinkt ja på frågan om hon tyckte centern skulle lämna regeringen ifall bron fick klartecken. Under några dagar rasade en hård ideologisk kamp HANS W ALLMARK är redaktör oclt skriver ledare i bland armat Nordvästra Sktlnes Tidningar. tryfferad med diverse avgångskrav. Fast Bo Dockered satt kvar som LRF-ordfö- rande. Helena Nilsson som vice ordfö- rande. Istället var det Olofjohansson som fick gå - ut genom porten från miljödepartementet, och därmed också regeringen, för att aldrig mer komma tillbaka. Politisk karantän Bonden på Järns gård, Sjövik i Älvsborgs län, hade markerat. Han var rädd för att centern, om partiet ännu en gång punkterade en borgerlig regering, skulle placeras i politisk karantän för många år framåt. Det skulle minska möjligheterna att påverka. Något som måste bedömas som en levandedöd tillvaro för en person vilken de senaste nio åren tjänat sitt levebröd på att övertyga politiker och lirka fram beslut. Ett annat argument för att stanna kvar var att de viktiga förhandlingarna med EG/ EU fortfarande pågick. LRF:arna måste vara med -ja det vill säga förklädda till centerpartister. Det var säkert någon mer än CUF-ordföranden Kristina Hansson som noterade hur SVENSK TIDSKRIFT 141 Dockered under dessa dagar mest behandlade centern som lantbrukskooperationens politiska gren. tralt sin avgång i februari 1995: "Efter BU-omröstningen känns det naturligt att bryta upp". "Sverige är med i EU, vilket hög Stabil förespråkare grad är böndernas förtjänst." Men trots allt gav regeringen klartecken Så fick han det sagt. till Öresundsbron, centern satt kvar och det blev ett ja till EG/ EU i folkomröstningen. För ett av Bo Dockereds viktigaste mål har varit att se till att Sverige blir fullvärdig medlem. När de första beskeden kom i slutet av 1980-talet att LRF sagt ja till Europa var det många skribenter och krönikörer som undrade ifall de fatt tag i något felaktigt nyhetstelegram. Sedan antogs det att beslutet fattats under kuppartade förhållanden och att det snart skulle ändras. Men månad lades till månad och LRF var en av de pålitligaste och stabilaste förespråkarna för ett svenskt medlemskap. Skälen härför kan man ju tvista om. Elaka tungor påpekar att merparten av EG/ EUs budget, ungefår två tredjedelar, går till jordbruks- och regionalstöd. Kanske har lantbrukaren Dockered med sina åkrar och skog varit på jakt efter en mjölkkossa. En som kan förse bönderna med bidrag och stöd. Andra mer välvilliga tolkningar går ut på att LRF noterat att svenska matproducenter inte kunnat konkurrera på lika villkor. EG/EUreglerna har negativt särbehandlat Sverige. Av det skälet måste svenskarna - och deras intresseorganisationer - befinna sig innanför tullmurarna än utanför. Utan Bo Dockered är det inte alls säkert att det blivit ett ja i folkomröstningen 1994. För att ytterligare understryka detta kungjorde han också magisGanska friskt har det sedan tippats att han skulle vara intresserad av att efterträda OlofJohansson. Kanske huvudsakligen för att stoppa Helena Nilsson. Själv har han inte uteslutit någonting utan talar kryptiskt om att han "vill pröva nya arbetsuppgifter". Mindre vänsteravvikelse Efter brodebatten finns det vä] en och annan vilken ser honom som garant för fortsatt borgerlig orientering inom centern. Bo Dockered skulle innebära mindre vänsteravvikelse, tros det. Samtidigt är han en erkänt duktig förhandlare. Ingen princip är så viktig att den inte i en överenskommelse går att byta bort mot någonting annat. Van vid en framgångsrik intresseorganisations intriger inser han det listiga i att spela ut partierna mot varandra för att därmed själv hamna i en bättre position. Bo Dockered skulle mycket väl kunna bli en ny Gunnar Hedlund. Oddsen för det är nog lägre än för att han verkligen skall bli centerledare. Han har många motståndare, inte minst de som trampades på tårna under folkomröstningen. Blir det inget nytt jobb inom partiet tar han väl i så fall lägga ner mer tid på Föreningsbanken, Folk och Försvar och Assi-Domän samt flitigt agera jaktprovdomare för drivande hundar. 142 SVENSK TIDSKRIFf -