Print Friendly

Bananer, bananer

Av Mats Johansson och Mårten Schultz | 23 oktober 2009

Fallet Dole vs Gertten blev en seger för yttrandefriheten, menar Mats Johansson, riksdagsledamot (m). Fast i värsta fall kan det bli en dyr historia för den svenska staten, skriver Mårten Schultz, docent och jur dr. Läs dem båda i varsin artikel om filmen Bananas!*.

Fallet Dole vs Gertten: En seger för yttrandefriheten

av Mats Johansson

fredrik_gertten

Fredrik Gertten


Uttrycket ”halka på ett bananskal” fick ny aktualitet i förra veckan. Då kom det oväntade beskedet att bananjätten Dole dragit tillbaka sin stämning av den svenske filmaren Fredrik Gertten för hans uppmärksammade dokumentär ”Bananas”, som handlar om en rättegång om förgiftning av bananarbetare i Nicaragua på 70-talet.

Det var ett principiellt mycket viktigt utfall av en process som pågått sedan i somras då fruktbolaget i amerikansk domstol under hot om skadestånd krävde att Gerttens film skulle stoppas, inte få visas någonstans eller ens diskuteras. Att så nu inte tycks bli fallet har bäring på andra exempel på hur maktens intressen allt oftare kolliderar med yttrandefriheten. En fällande dom kunde ha fått återverkningar i hela världen på kulturskapares möjligheter att uttrycka sig fritt och hävda denna sin rätt mot storföretag eller politiker, Gazprom eller Berlusconi.

Som part i målet i en stödaktion för Gertten blev torsdagen när beskedet kom en höjdare. De senaste veckorna har jag i yttrandefrihetens namn tillsammans med min riksdagskollega Luciano Astudillo (s) med olika medel försökt påverka Dole. Ett sätt var att före den svenska biopremiären för en stor publik ordna en filmvisning i riksdagen den 1 oktober, vilket väckte medieintresset. Ett annat var att i brev till Doles ledning vädja om reträtt, med hänvisning till vår yttrandefrihetstradition, åtföljd av en rekommendation om byte av PR-firma till en som rätt kunde förklara att ”all business is local” och att en lag om ekonomiskt förtal saknas i Sverige.

Brevet publicerades också som artikel på SvD Brännpunkt. Det var en uppföljning till ett inlägg med liknande innebörd som tre företrädare för filmbranschen – styrelseordförandena i Filmproducenterna, Sveriges Television och Filminstitutet – hade publicerat på DN Debatt.

En annan central aktör var förstås några av Doles stora kunder, livsmedelskedjorna Ica, Coop och Axfood. Av ett möte med dem framgick att de var fullt medvetna om känsligheten i ärendet, väl insatta i bananproduktionens villkor, och att de i sin tur kände ett tryck från medvetna konsumenter som faktiskt bryr sig om vad de stoppar i mun och hur detta kommer till. Vilket kedjorna förstås hade påpekat i sina kontakter med fruktleverantören.

Tripp, trapp, trull – och sedan: Simsalabim!

Om inte förr, så vet nu alla inblandade att yttrandefrihet ingår i katalogen över Corporate Social Responsibilities, faktorer som företag måste ta hänsyn till i den alltmer globaliserade produktionen. Visst, allt kan inte gå till på samma sätt i den fattiga världen som här hemma, men det finns utrymme för företag att med sina investeringar och utveckling av humankapitalet bana väg för förbättringar. Så kan de globala marknaderna och frihandeln utvecklas, och företag som förändringsaktörer bidra till fler jobb och bättre liv för miljarder nya konsumenter.

Här talade främst pengarna; en Internetledd bananbojkott över hela världen skulle påverka kassan. Men den nog så viktiga poängen i detta fall var att aktionen skedde med brett stöd; över 100 ledamöter från sju partier undertecknade på två dagar vårt upprop i riksdagen. Särskilt glädjande var att kulturministern gav oss företräde på torsdagen och vid vårt mediemöte stödde aktionen. Hennes uttalande var föredömligt tydligt:

”Detta känns som en seger för yttrandefriheten och demokratin. Det är glädjande att Dole insett att deras agerande varit helt fel. Det går aldrig att tysta kritiker, utan alla måste vara beredda att ta debatten och föra den öppet. Detta fall visar också att yttrandefriheten inte är given, utan vi måste kämpa för den. Det gäller att vara uppmärksam för hot mot den och att vi ständigt är vaksamma.”

Ja, torsdagen den 15 oktober var en ovanlig dag i riksdagen för oss obetydliga ”knapptryckare”. Lite historia blev det allt – hur ofta lyckas sådana här politiska aktioner? Och vilket case för PR-branschen och politiska opinionsbildare att studera!

Mats JohanssonBara nu Fredrik Gertten och hans producent Margarete Jangård på WG Film kan ägna sig åt filmande i fortsättningen och slipper lägga miljoner på advokatkostnader.

Mats Johansson är riksdagsledamot (m) och styrelseordförande för Svensk Tidskrift.


——

Även företag har rättigheter

av Mårten Schultz

BANANAS-on-trial-black-WEBDoles stämning mot dokumentärfilmaren Fredrik Gertten har stört många som uppfattar det som ett fult försök att med juridikens verktyg hindra kritik och debatt. Riksdagsledamöterna Mats Johansson (m) och Luciano Astudillo (s) bad i en debattartikel Dole att dra tillbaka sin stämning med följande ord riktade till Doles företrädare: ”That´s the way we do it in Sweden, Mr Carter, we are true believers in freedom of speech.”

Men Dole-historien kan innebära hårdare bananer för riksdagen än vad ledamöterna kanske känner till. Den process som initierades av företaget rör förtal. I traditionell svensk rätt hade ett sådant mål varit dödfött, men det kan komma att ändra sig. Och på ett sätt kanske det redan har ändrat sig.

Förtal av företag är inte en skadeståndsgrund enligt svensk lagstiftning. Däremot kan förtal av ett företag vara otillåtet under Europakonventionens integritetsskydd (artikel 8). För till skillnad från svenska ärekränkningsregler omfattar konventionens integritetsskydd även företag och kommersiella intressen. Även Doles.

Europakonventionen är en del av svensk rätt, införd genom lag i början på 1990-talet. Den svenska lagstiftaren har enligt konventionen en skyldighet att tillhandahålla ”effektiva rättsmedel” för den som omfattas av rättigheterna, d v s riksdagen måste tillhandahålla juridiska verktyg som kan användas för att ge upprättelse åt den vars rättigheter kränkts. Och det står numera klart att om den svenska lagstiftaren misslyckas med detta så är staten skadeståndsskyldig.

Dessutom finns det nog inget tvivel om att skadeståndsskyldighet för bristande rättsmedel under konventionen kan uppstå även om en grundlag ställer upp hinder för det. Det senare kan till exempel inträffa om tryckfrihetslagstiftningen i Sverige medför att vi inte tillhandahåller ansvarsregler för pressen som når upp till integritetskraven under Europakonventionen.

I svensk rätt har Dole alltså inte någon rätt till skadestånd för förtal. Men om företaget faktiskt blivit förtalat – vilket i och för sig inte alls är säkert – så borde svensk rätt tillhandahålla en sådan möjlighet. Den märkliga situationen kan således uppstå att Mats Johansson och Luciano Astudillo och deras kollegor i riksdagen ådrar Sverige ett skadeståndsansvar i en svensk schultz_183x150domstol för att staten inte ger Dole en möjlighet att klämma åt dokumentärfilmare som ärekränker företaget. Hårda bananer, indeed.

Mårten Schultz är docent och jur dr i skadeståndsrätt. www.martenschultz.wordpress.com

———

Mer bakgrund om filmen och processerna.


Medielänkar:

Dagens ros, Opinionsbloggen, Expressen (15/10)

Dole drar tillbaka stämning, SvD (15/10)

Dole drar tillbaka stämningen mot ”Bananas!*”, DN (15/10)

Kulturnyheterna, SVT (15/10)

Bananföretag drar tillbaka stämning mot filmare, Nyhetskanalen.se (15/10)

Dole drar tillbaka stämning, Expressen (15/10)

Maria Schottenius: En seger för yttrandefriheten, DN (15/10)

”Dole har inte kontaktat mig”, Sydsvenskan (15/10)

Dole drar tillbaka stämning, GP (16/10)

Dole drar tillbaka Bananasstämning, SR Kulturnytt (15/10)

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Pengar för ingenting

webshop_banner