Jan Blomgren Moskva tror inte på tårar – en tidsresa i det nya Ryssland Ersatz förlag 2009 Det går bra att börja med att läsa det sista kapitlet i Moskva tror inte på tårar. Här bjuds en machiavellisk skildring av den råa makten i Kremls innersta kärna.
Helt nyligen har ett projekt startat där kultur ska kunna ordineras via recept. Frågan är varför vi 2009 plötsligt upptäcker det uppenbara och först nu börjar forska kring dessa frågor, skriver Markus Lagerquist.
Statsminister Wetterstrand – smaka på den! Enligt färska opinionssiffror håller miljöpartiets språkrör på att gå om vänsterblockets toppkandidat Sahlin i förtroendesiffror. Det är ingen hejd på den gröna medvinden i den röda front som hoppas kunna ta makten på ett oblodigt sätt om bara 40 veckor, den 19 september.
”De kunde välja vilka värderingar som ska förmedlas med större omsorg.”
Kritik mot Stockholms stadsteater för att man spelar ”Puntila” med sprit och sex utan censur av Brechts text.
Skillnaderna mellan svenska och amerikanska partier är stora. Republikanerna är exempelvis en genuin gräsrotsrörelse, till skillnad från den svenska högern. Det menar Anders Edwardsson, som studerat partiet på nära håll. Vilka lärdomar finns det att dra för svensk borgerlighet?
Nej, men illa nog i Lettland, konstaterar Bo Ture Larsson. I stället för somaliska krigsherrar har Lettland tre oligarker, dynamiska herrar som mixar affärer och politik. Och hur det går i valet 2010 kan man bara gissa.
I tisdags samlades Svensk Tidskrifts läsare och skribenter i Stockholms stadshus för att över ett glas vin diskutera kulturkonservatism kontra kulturradikalism. Inbjuden talare var Johan Lundberg, chefredaktör Axess Magasin, som menade att vår tid kan beskrivas med termen nutidsfetischism.
Slavenka Drakulić Katt i Warszawa Natur & Kultur 2009 Hon har gjort det igen, skrivit underhållande om något så trist som kommunismen.
En högt uppsatt facklig ledare som KGB-agent? Nej, det har vi inte hört talas om i svenska medier. Men i brittiska.
”Svensk bombhöger och dess liberala hangarounds.”
Apropå vilka som kan attraheras av den övre medelklass i USA som är föremål för Joyce Carol Oates senaste hatbok.
