Vill vi ha en annan värld?
Det är obegripligt hur Maria Wetterstrand har lyckats bli framställd som något slags storstadsliberal, menar Fredrik Segerfeldt som har läst hennes bok Den nya gröna vågen.
Det är obegripligt hur Maria Wetterstrand har lyckats bli framställd som något slags storstadsliberal, menar Fredrik Segerfeldt som har läst hennes bok Den nya gröna vågen.
Nyamko Sabunis framtidsvision om det mångkulturella Sverige når inte ända fram, men det hedrar henne att hon vågar föra fram även obekväma budskap, menar Markus Jonsson.
Vad kommer att gå till historien från årets valrörelse? Svensk Tidskrifts fyra redaktörer ger några svar på vad de kommer att minnas. Mats Johansson skriver om de Nya socialdemokraternas problem. Cecilia Brinck om rödgröna plumpar i protokollet. Anders Ydstedt om varför miljön inte blir en valfråga. Och Maria Eriksson om det som blev en, nåja, tävling i skattesänkningar.
Efter katastrofvalet 2007 under Ségolène Royal gjorde många analysen att det franska socialistpartiet, PS, var på väg att helt dunsta bort. Men nu siktar partiet på maktskifte 2012 och nyckelordet är enighet. De franska socialdemokraterna har dessutom hjälp av att super-Sarkos bryska och överaktiva politik är mer impopulär än någonsin under hans två och halvt år som president. Men hur sann är egentligen partiets till synes dominerande enighet? Det undrar Staffan Heimerson.
För varje regering och varje medlemsstat har det blivit uppenbart att finanskrisens lösningar inte fanns i någon enskild huvudstad utan enbart i ett gemensamt agerande. Enskilda åtgärder betydde inte något när krisen svepte över gränser in i en gemensam ekonomi. Och om vi nu inte förmår att reformera europeisk ekonomi finns ingen förutsättning för ett europeiskt företagande som kan konkurrera med en dynamiskt växande omvärld. Gemensamma beslut krävs, inte bara för att så mycket av våra regler och lagar är desamma – lösningen på de stora utmaningarna kräver gemensamma beslut. För den europeiska ekonomin innebär det EU. Det skriver Gunnar Hökmark.
Skulle Klas Eklunds bidrag om Olof Palme vara ännu ett exempel på hur en författares ego kom emellan pennan och objektet och därigenom sänkte seriens anseende? Icke så. Misstanken om försköning och tillrättaläggande faller direkt efter ett förord där den forna talskrivaren och rådgivaren distanserar sig från huvudpersonen, som beskrivs som gnistrande och dominant – vilket är sant – men med ett ”svårdefinierat arv och kluvet eftermäle”. Mats Johansson recenserar boken om Olof Palme i Statsministerboxen.
När Sida ville öka trovärdigheten i sin tidning OmVärlden la de ut den på entreprenad. Det blev Arena Medier, en inte särskilt oberoende aktör, som tillsammans med Global Reporting vann upphandlingen. Man kan undra hur lämpligt det är att Sida, och därmed skattebetalarna, numera finansierar en förment opartisk tidning med illa dold vänsterprofil. Hur Arena på en och samma gång ska fungera som en vänstertankesmedja och utgivare av en tidning åt en myndighet återstår att se. Det skriver Marcus Svensson.
Det börjar bli tjatigt med alla dessa opinionsmätningar, i Sverige. I USA är det fortfarande lite mellanrum, även om tendensen verkar tydlig. Det går inte så bra för Obama-demokraterna. I den senaste gallupmätningen inför kongressvalen i november ledde republikanerna med tio procentenheter; medborgarna sade sig till 51 procent föredra republikanska kandidater mot demokraternas 41.