Ibland är det befriande att läsa en bok som inte kommer att gillas av någon, framför allt när det handlar om miljöpolitik, där bokfloran i bästa fall präglas av författare med skygglappar och i värsta fall av författare som gör allt för att motbevisa grundläggande ekonomiska förhållanden och politiska realiteter. I David Owens bok The Conundrum slängs brandfacklor åt både höger och vänster.
Samhällen förändras ständigt, och språket med dem. När mur och ridå föll 1989 gav det upphov inte bara till demokratisering av det forna Östblocket, utan också till en helt ny språkkultur. För de ord och fraser som tidigare varit i bruk passade inte längre. Processen har naturligtvis inget slut, språket förändrar sig i takt med behovet. Det skriver Markus Öbrink.
Inte hade jag kunnat föreställa mig att diskussioner om abstrakt konst skulle kunna ge sådana reaktioner. Kurt Almqvist, vd för Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse, beskrev sin förvåning över det mottagande som Axess har mött i den svenska debatten under sina första år, vid tidskriftens tioårsjubileum som firades i tisdags.
I onsdags var det dags att visa film i riksdagen. Det är inte så ofta det sker, men som avbrott i den dagliga lunken kan det vara ett uppskattat initiativ, om ämnet engagerar. Att döma av den överfulla seminarielokalen lockade dokumentärfilmaren Fredrik Gerttens Big boys go bananas en bred krets av ledamöter från de flesta partier.
De borgerliga skikten förtjänar att belysas. Att till exempel inse vad en stabil borgerlighet kan betyda för ett land borde välkomnas, inte bara av de partier och organisationer som är för frihetliga strävanden. Vi vet ju att epoker med stark borgerlig närvaro har blivit frigörande och framgångsrika. Initiativ och välstånd har spritts till andra än dessa grupper. Det skriver Carl Johan Ljungberg.
Krister Wahlbäck sällar sig med den lilla boken Baltisk befrielse till skaran av svenska diplomater som – delvis i självbiografisk form – sprider ljus över Sveriges roll för Baltikums frigörelse under och efter Sovjetunionens fall. Ulrik Franke recenserar.
Det påstås ofta att debattklimatet har blivit hårdare. Men finns det fog för ett sådant påstående? Lars Anders Johansson har i boken Hatets och illviljans kolportörer. Om mediebilden av näringslivets opinionsbildning studerat pressdebatten kring företagarorganisationernas opinionsbildningsinsatser.
Risk och utfall. Det är vad som alltid styrt debatten om kärnkraft. Men idag ser klimatdebatten annorlunda ut. Om miljökatastrofer som följd av uppvärmning genom fossila bränslen är jordens undergång är detta ett nytt värsta scenario för planeten. Då har definitionen av det värsta utfallet flyttats från kärnkraftsolycka till global uppvärmning. Det skriver Per Tryding.
För oss som i likhet med Moderaterna hyllar maximen ”Vi älskar människor” och därmed skiljer oss från alla dem som inte älskar människor och därför inte är värda att rösta på, är Ranelids senaste framgång glädjande.
