Barnen får lära sig fel

Problemet är att skolungdomarna får lära sig information som är fel. De får lära sig hur vissa människor trodde att världen skulle utvecklas på 1970-talet. Inte hur den egentligen kommit att förändras. Det menar Fredrik Segerfeldt, som just utkommit med en granskning av läroboken Samhälle idag från förlaget Natur & Kultur. Mathias Bred intervjuar.

Läroboken är hårt vänstervriden, menar Segerfeldt som är mest arg över författarnas förminskning av den kinesiska demokratirörelsen.

Fredrik Segerfeldt är liberal debattör och författare som bland annat riktat in sig på biståndsfrågor. Han har just presenterat en rapport på den liberala tankesmedjan Timbro där han granskar en av de mest spridda läroböckerna i samhällskunskap, förlaget Natur & Kulturs bok för nian, Samhälle i dag. Segerfeldt kritiserar läroboken som han anser vara hårt vinklad.

MB: Vad fann du för fel med boken Samhälle idag?
FS: Den byggde till exempel fortfarande på 1970-talets idéer om att människor i fattiga länder är fattiga därför att andra blivit rika. Boken koncentrerade sig på att tala om skillnader, samtidigt som den helt utelämnade att antalet fattiga människor minskat kraftigt tack vare globaliseringen. Vidare skönmålade läroboken vänsterdiktaturer. Sovjetunionen påstods ha varit en viktig förebild för människor över hela världen, och ingenstans nämndes landets brott mot mänskliga rättigheter eller katastrofala inrikespolitik.

MB: Vi är ganska många som känner igen det där från våra egna skolböcker. Men hittade du någonting nytt?
FS: Det som gjorde mig mest arg var hur man beskrev demokratirörelsen i Kina. Författarna avfärdade händelserna vid Himmelska fridens torg med att ”det kinesiska samhället inte var redo för demokrati och politisk frihet”. Jag undrar hur man kan säga något sådant? Det som skedde var att det kinesiska folket krävde demokrati, men regimen svarade med stridsvagnar och kulsprutor. Det är den kinesiska diktaturen som inte var redo att lämna ifrån sig makten. Men de svenska läroboksförfattarna svarar med att omyndigförklara det kinesiska folket.

MB: Tror du att författarna medvetet försöker påverka ungdomarna till att få en viss politisk syn?
FS: Nej, jag tror inte böckerna har skrivits på ett ideologiskt sätt med någon systematik bakom. Åtminstone har jag inte kunnat finna att författarna har någon egen politisk bakgrund. I stället handlar det förmodligen om att de som skriver böckerna fastnat i gamla hjulspår. De känner inte till forskningsläget om till exempel korruption eller äganderätters inverkan på fattigdom. Kanske är de heller inte intresserade. De tjänar pengar på att sälja böcker som lärarna lärt sig känna igen.

MB: Vad är problemet med att läroböcker är vänstervridna? Behövs det inte många olika röster?
FS: Problemet är att skolungdomarna får lära sig information som är fel. De får lära sig hur vissa människor trodde att världen skulle utvecklas på 1970-talet. Inte hur den egentligen kommit att förändras. Sedan ska man naturligtvis redogöra för olika perspektiv. Men fakta får inte vara fel. Och man kan inte hoppa över stora skeden, som till exempel globaliseringen som lett till att runt en miljard människor lyfts ur fattigdom.

MB: Kommer någon att lyssna på din kritik?. Kommer inte de som skriver läroböckerna kunna avfärda din kritik som högerpropaganda?
FS: Jag tycker inte att den kritik jag framför är höger. Snarare handlar det om intellektuell hederlighet. De som skrivit läroböckerna mörkar att deras påståenden för länge sedan motbevisats av forskningen. Det de lär ut är inte längre kunskap, utan felaktigheter. Det är deras urval som är ideologiskt. Om jag hade velat vara ideologiskt höger hade jag sagt något i stil med att man ska öppna alla gränser och sänka alla skatter. Det gör jag inte. Biståndspolitik och fattigdomsbekämpning är komplicerade frågor utan några enkla lösningar. Det borde läroböckerna avspegla. (SNB)

Mathias Bred är ledarskribent på Svenska Nyhetsbyrån, SNB.